Skönheten möter Odjuret

Skönheten möter Odjuret ~ Del 9

''Är du klar med engelska uppstatsen som ska vara klar på måndag?'' frågar Autumn Bree.

Bree ställer ner sin kopp med varm choklad och skakar på huvudet.

''Nä, jag har inte ens börjat.''

Autumn som precis skulle ta en klunk från sin choklad, hejdar sig och tittar på Bree.

''Varför inte?''

''Jag har inte kunnat fokuserat på något sen jag kom hem från sjukhuset. De som hände där uppe på berget.. Jag.. Jag kan inte riktigt släppa de.'' Bree rynkar pannan. Det är ju löjligt. Att skylla på de för att inte vara klar med skoluppgifter, men de är något som fortfarande gnager inåt i henne. Hon vill få känslan att försvinna, men hon är rädd att hon aldrig kommer få reda på varför hon är så dragen till händelsen.

''Lyssna. Det som hände där uppe var både läskigt och väldigt underligt. Jag förstår det. Men är det inte dags att gå vidare och släppa taget om de? Vad gör de för nytta att tänka på det hela tiden?''

Bree lyssnar på vad Autumn har att säga. Hon själv har tänkt exakt de där orden också. Hur ska hon kunna gå vidare bara sådär, det är ju lättare sagt än gjort. Bilden av vargen är föralltid präglad i hennes tankar.

''För att byta samtalsämne, vad gör du ikväll?'' frågar Bree.

''Ikväll? Inget vad jag vet.'' Autumn ställer ner sin mugg och rycker på axlarna.

''Perfekt. Mina föräldrar ska ut ikväll och jag har inte lust att vara ensam hemma. Lust att sova över?''

När Brees föräldrar berättade tidigare idag att de skulle ut ikväll, blev hon förvånad. Att hennes föräldrar låter henne vara ensam och utan uppsyn efter allt som hänt är en stor lättnad för henne. De två har varit som två jobbiga plåster. Förutom då hon varit hos Autumn, men hon kan ju inte hänga där hela tiden. Autumns föräldrar har nog börjat tröttnat på henne.

''Absolut! Var ett tag sen jag var hos dig.''

Tjejerna lämnar cafet strax därefter. Autumn for hem till sig för att packa ihop sina saker till helgen. Bree gör iordning i tvrummet så det går att sova där. Det kändes som den mest passande plasten att sova på. Hon har ingen egen tv som Autumn har så tvrummet får duga.

''Vilken tid kommer Autumn över?'' frågar Brees pappa.

Bree tittar upp på väggklockan. ''Klockan är 18.37 just nu så om ungefär 20 minuter.''

''Okej, så det är okej om vi går nu? Klarar du dig tills hon kommer?'' frågar han.

''Jag är inte ett småbarn, jag klarar mig fint.''

Föräldrarna tar på sig sina ytterkläder. ''Är du säker? Vi kan vänta ett tag till.''

''GÅÅ.'' Bree knuffar hennes föräldrar mot dörren. Det behandlar henne som om hon vore sju. Hon vet att det bara är för att de bryr sig om henne, men ibland kan de bry sig lite för mycket.

''Okej, vi ska gå.'' Brees mamma kysser Brees panna. Hon öppnar dörren och går ut i kylan. Brees pappa står kvar och tittar på sin dotter, hon har vuxit upp alldeles för snabbt Vart tog tiden vägen?. Han stryker hennes hår och går ut han också.

Bree stänger dörren efter dom och går upp till hennes sovrum för att hämta täcken de kan ha medans de tittar på film.

När Bree har fixat ordning allt de kan tänkas behöva ringer det på dörren. Autumn är äntligen framme och kvällen kan börja.

''Så vilken film vill du börja med?'' frågar Autumn när de sätter sig i soffan. Hon sträcker sig efter popcornskålen som står på bordet.

''Jag har alltid velat sett Burlesque, den med Cher och Christina Aguliera.'' svara Bree och sätter sig bredvid Autumn i soffan.