Kapitel 3

3.1K 151 44
                                    

Jag sitter och petar i maten, flyttar sakta runt den på tallriken och ser att Felix för länge sedan ätit upp. "Var det inte gott?" Frågar han och jag rycker till lite. "Jo men jag tror jag är gluten" yttrar jag snabbt, hittar en ursäkt till varför jag inte kan äta pastan som fyller halva tallriken.

Han nickar "men ät kycklingen åtminstone, det är bra med protein nu när du tränar" yttrar han lugnt och jag suckar och nickar. Stoppar in en kycklingbit i munnen och tuggar länge på den. När han vänder bort blicken mot tvn är jag snabb med att spotta ut tuggan i servetten och dölja den under tallriken.

Jag reser mig snabbt ur soffan och tar bådas tallrikar i handen innan han upptäcker att jag inte ätit upp. "Jag fixar disken" mumlar jag fram och han ler svagt. "Bästa" mumlar han fram och lutar sig tillbaka i soffan.

"Har du sprungit något idag?" Frågar han medan jag noggrant diskar porslinet och jag stelnar till lite. "Jag tog en promenad imorse" mumlar jag fram och han hummar tyst. "Men du ska springa sen eller?" Frågar han vidare och jag blickar bak på honom och rycker lite på axlarna. "Jag tänkte att vi kunde ha en myskväll och börja titta på någon bra serie ikväll? Nu när min tenta äntligen är inlämnad" får jag fram med en försiktig röst och han hummar lite.

"Det låter jättemysigt, men jag måste ändå jobba lite så då kan du springa under tiden och sen så duschar vi tillsammans och har myskväll efter det?" Frågar han och jag nickar.

"Jag försöker bara stötta din träning hjärtat" ropar han efter mig när jag går in i sovrummet för att byta om till träningskläder. "Jag vet" ropar jag tillbaka och han står snart i dörröppningen med blicken fäst på mig som aningen obekvämt vrider på mig då jag inte tycker om att visa min kropp allt för mycket. När vi har sex låter jag det alltid vara släckt och då är han ändå alldeles för kåt för att inte tycka allt är sexigt. Nu kan han lätt se mina fel.

"Baby du är så fin.." Yttrar han ömt och jag kan inte låta bli att le, uppskattar hans plötsliga komplimanger som inte inträffar allt för ofta.

"Du har bara lite kvar att gå ner, sen kommer du vara ännu finare" mumlar han fram mot min hals och jag betraktar mig själv i spegeln, möter min blick.

Han har rätt, jag måste gå ner mer. Det här räcker inte.

Ätstörd ~ foscarDär berättelser lever. Upptäck nu