C H A P T E R - T W O

202 7 2
                                    




E T H A N'S P O V

Idioter. Hela högen.

Det var det jag tänker på när jag sätter mig i bilen. Jag slänger igen bildörren och tittar ut mot skolan. I ett av fönsterna står Mrs. Bush och stirrar tillbaka på mig med sin sylvassa blick.

Min hand flyger upp med pekfingret högst och jag muttrar, "Fuck you" innan jag trampar på gasen så hjulen bränner och lämnar svarta streck efter sig.

Medan min ena hand är på ratten tar jag ner rutan en aning innan jag tänder en cigg. Mina händer darrar av raseri men när röken fyller mina lungor, andas jag en belåten suck. Äntligen.

Min blick flyger då och då upp till backspegeln och förutom den rosa bilen med blondinen i verkar inget intressant.

Efter en  biltur som skulle tagit tretton minuter, men tog istället sjutton på grund av en jävla gul buss, var jag allt annat än glad.

Gången upp till det vita huset är fin och här och var finns stora röda blommor i blomkrukor placerade. Gräsmattan och häckarna hålls trimmade till en perfektionists vilja, och den lilla vattenfontänen i brunnen mitt på gården sprutar ut rent, klart vatten. Som liten hade jag busat runt i den, men nu var den tiden förbi och den lyckliga killen med de blå badbyxor hade vuxit upp till en sur, olycklig ung man.

Jag skakar på huvudet för att få bort minnena som alltid tycktes komma tillbaka, hur mycket jag än försöker glömma dem.

Att glömma var det ända jag kunde göra när verkligheten knackade på dörren. Det var ingen idé att leva i det som redan varit. Att kämpa för en tillvaro som jag aldrig skulle uppnå.

Med en suck öppnar jag den svarta, tunga dörren till familjen Adam's hus och går in. En allt för vanlig tystnad möter mig. Mamma sover fortfarande och min pappa är som vanligt inte hemma. Men vad hade jag verkligen förväntat mig när jag öppnade dörren till mitt hem? Att allt skulle vara som det en gång hade varit? Att mamma för en gångs skull inte skulle vara bakfull och omfamna mig som hon en gång hade gjort? Att mina föräldrar skulle älska varandra?

Nej, jag visste bättre än att hoppas. Inget skulle vara som det en gång hade varit. Förändringar kan både hjälpa och förstöra, i det här fallet det senaste alternativet.

Jag öppnar kylskåpet och tar en klunk Coca Cola ur flaskan och sätter sedan tillbaka den. Den kalla väskan svalkar mig och jag känner hur huvudvärken börjar släppa.

Min mobilsignal slår igenom tystnaden och jag tar upp mobilen och muttrar, "Vad?"

"Kom över till Wills" hörs Hunters röst i andra änden. Därefter är det ett högt "boom" och ett massivt skratt hörs innan linjen dör. Hunter är en av mina vänner och, som ingen av dem, går han inte på min skola. Även om Hunter var många gånger charmig, inte för mig utan för den feminina befolkningen, ger han oftast korta, klara kommandon. Något som skulle kunna ha att göra med att hans mamma är militär, men det var bara min egna teori. 

Efter ännu en suck, en biltur och en cigg står jag utanför Wills hus. Efter ha känt honom i fem år, tar jag mig friheten att gå rakt in. Det hörs skratt på andra sidan av huset och jag följer ljudet tills jag kommer ut på baksidan.

Vattnet i poolen blänker i den heta sommardagen och små palmer i krukor står i varje hörn av plattgången runt poolen och ger en rik känsla. I en vit soffa längs väggen, där inte solen når, sitter mina vänner. Öl och annat skit finns utspritt på bordet och Sam och Hunter håller i varsin cigarett. Röken ligger tätt runt dem, och jag får genast ett sug själv.

"Ethan!" ropar Sam när hon får syn på mig. Hennes rågblonda hår ligger längs med sidorna och hennes blåa ögon liknar havets stormiga färg. Hennes vänstra hand, som är tatuerad som många andra delar av hennes kropp, håller i en cigg. Hennes lila målade läppar formas i ett vänligt leende innan hon återigen vänder sin uppmärksamhet till Will, som pratar om en ny bil som kommit till marknaden.

"... Så om jag skulle ta den, vilken färg?"

Wills blå ögon skiner när han pratar om bilar, precis som de gör när han stöter på tjejer. Han för en hand i sitt ljusbruna hår innan han tar en klunk av ölen som han håller i handen. Till skillnad från oss andra är han den enda utan en tatuering. En tatuering hans mamma skulle tuppa av om hon skulle få reda på att hennes framtida miljonärsson hade varit under nålen . Will tycker det räcker med att han ger dem grått hår och rynkor i för tid av alla nätter han inte kommit hem.

Föräldrarna Beck är fina och förmögna och visar gärna upp det. Något som deras son inte alls delar med dem. Visst kan Will vara arrogant och egoistiskt ibland, men han skröt aldrig om ett liv han inte kämpat för.

"Helt klart Orange" svarar Sam med iver innan hon gör en grimas och fortsätter, "Eller gul och svart, som ett bi!"

"Ett bi?" säger Will häpet, "Jag ska se ut som en fucking drake!"

Åt detta gör Sam ännu en grimas, denna gång en sur som hon just fått reda på att hennes mamma lånat hennes svarta, tajta klänning som är en av de mest utmanade klädesplagg Sam har i sin garderob.

"Helt ärligt Will?" hon skakar på huvudet. "En drake?" denna gång härmar hon Wills uttryck han just hade, och fortsätter, "Att gå från enhörnig till drake är allt utom möjligt".

Sam relaterade till vad vi gjorde på hans födelsedag. Alla som någon gång lärt känna Will Beck vet att han älskar sina bilar mer än hans föräldrar. Så, som de bästa vänner vi är fixade vi i ordning hans bil. Låt oss bara säga att det slutade med en omlackerad bil, en jävla massa glitter och en tjutande Will. 

"Min mamma säger att allt är möjligt!" försvarar han sig som ett litet barn innan han blir återigen seriös och får tillbaka glimten i ögonen.

"Accelerationen är under 3,2 sekunder från noll till hundra kilometer i timmen och har en toppfart på 325-"

Jag vänder mig bort från dem för 1) samtalet handlade inte om tjejer i bikini, 2)Jag blir inte kåt av bilar som Will blir och 3) samtalet störde mig redan när Sam föreslog gul. Istället vänder jag mig mot Zeke.

Ölen i handen ligger tätt intill hans läppar när han tar en klunk innan han ställer ner den. Han stirrar rakt på mig med hans iskalla ögon och säger, "Vafan har hänt med dig?"

"En jävla kärring bad om läxan som jag inte hann gör igår, och efter det anklagade hon mig och drog in mina föräldrar i det hela " Min sura blick är fäst på en palm som visade upp en tilltygad stam.  

"En lärare gissar jag på?"

Jag nickar mot Zeke, som kliar sin tatuerade arm, och säger, "Mrs. Bush för att vara exakt" 

En cigg sträcktes fram till mig av Hunter, som dragit in sin läppring i munnen vilket Zeke ger honom en äcklad min för.

"Du ser ut att behöva den"

"Tack" andas jag ut innan jag tar den från Hunter och tänder den. En belåten suck lämnar mina läppar innan jag säger, "Vilken jävla skit värld vi lever i"

Gruppen mumlar till svar utom Sam som säger, "Det är ju tur vi har varandra"

Vi satt i tystnad ett tag innan Zeke tittade på mig med sina bleka ögon. Sedan frågade han med en stadig, mörk röst,  "Ska du med ut ikväll?"


✳️✳️✳️✳️✳️✳️✳️✳️✳️✳️

Det här var andra kapitlet av Sweet Escape!

Vi hoppas att ni gillade det.

Glöm inte att gilla, kommentera och följa!

Våra enskilda account:

Chantel's account: chantelandersonn

Franziska's account: Franzie1

Sweet EscapeDär berättelser lever. Upptäck nu