T R E T T I O F E M

1.2K 65 1
                                    

-Amandas perspektiv- 

Första dagen i skolan. Eller inte första, men första efter sommarlovet iallafall, Ogge vet fortfarande inte om att jag blir misshandlad av hans bästa vänner, det är lite sjukt faktiskt, men jag vågar inte berätta. Igår var Felix här, han slog mig och gick sedan, jag fattar inte vad jag har gjort för att förtjäna det. Just nu så hatar jag mitt liv. Mina armar har blåmärken, de täcker jag över med smink. Jag satte på mig min Batman-hoddie som jag hade fått av Ogge och ett par blåa jeans, idag så orkar jag inte täcka över något. Jag satte på mig mina skor och öppnade dörren, en frisk vindpust träffade mitt ansikte och jag började gå mot min busshållplats, jag hade inte bråttom, jag hade gått om tid på mig. Jag ställde mig bredvid själva ¨kuren¨ och vände mig om och såg ett tågspår, tåget åkte förbi i en hastig fart och var vände mig om igen, jag såg hur bussen närmade sig lite längre bort och hur Ogge kom springande från samma håll där jag kom från. ¨Hej babe¨ sa han och gav mig en puss på kinden, ¨Hur kan det komma sig att du alltid får springa?¨ fnissade jag och tryckte mitt kort mot läsaren och Ogge gjorde det kort efter mig, ¨Äh, jag måste vara en tidsoptimist eller något¨ skrattade han och jag satte mig ner vid två lediga platser, med Ogge åter igen tätt efter mig. Jag flätade ihop min hand med hans och lutade mitt huvud mot hans arm. ¨Har det hänt något?¨ frågade han och jag kände hur han kollade på mig, ¨Nej¨ mumlade jag och vi förblev tysta.

*

Jag stängde mitt skåp och såg lite längre bort hur Felix, Omar och Oscar kom emot mig, jag vände mig hastigt om och såg Robin och Axel lite längre bort, med snabba steg så gick jag dit och hoppades på att de inte skulle göra något. Jag kände hur jag fick rysningar och jag visste att de hade gått förbi mig. Jag andades ut, ¨Hörni våran lektion börjar snart¨ sa jag och började gå mot sal 348, där vi skulle ha Svenska. ¨Hur går det med Ogge då?¨ sa Axel och vickade på ögonbrynen, jag slog han löst på armen, ¨Aj!?¨ sa han och både jag och Robin skrattade. Axel slog tillbaka, vilket gjorde så jag fick en stor smärta i armen, tack vare alla blåmärken. Utan att jag tänkte mig för så drog jag upp ärmen för att kolla. ¨Amanda..¨ började Robin, ¨Vafan är det där?¨ fortsatte Axel. Jag kollade snabbt upp och drog ner ärmen och fortsatte att gå, ¨Inget¨ mumlade jag. ¨Nej du, nu får du berätta!¨ utbrast Axel och tog försiktigt i min arm för att få mig att stanna. ¨Gör jag det, så får jag bara fler¨ sa jag irriterat ocg drog mig ur hans grepp och fortsatte mot klassrummet.

Misshandel, O.MOpowieści tętniące życiem. Odkryj je teraz