Misshandel, O.M

E L V A

-Amandas perspektiv-

Det låg en stel tystnad över oss, ingen pratade utan kollade antingen på mobilen eller datorn, jag tänker iallafall inte börja prata. Jag gick in på en ny fik på datorn för att leta lite citat från böcker, jag läser inte böcker och kommer inte göra det. ¨Vad ska du ha för citat?¨ jag kollade upp på killen som nyss öppnat munnen och pratat. Jag ryckte på axlarna, ¨Inte fan vet jag¨ svarade jag en aning irriterat. Han nickade osäkert och återgick till mobilen. Jag suckade och tog ett djupt andetag, någon gång så blir jag tvungen att prata med han, ¨Dudå?¨ frågade jag, han kollade upp och log mot mig, vad fan ler han för? ¨Mitt är, spring inte tillbaka till det där som krossade dig¨ sa han och kollade ner mot mobilen igen. Jag nickade, inte för att han ser men jag gjorde det ändå. ¨Okej¨ mumlade jag och återgick till datorn.

*

Jag slängde mig på sängen, en lång fucking dag har det varit. Men nästa vecka så är det sommaravslutning och då ska jag hänga med mina vänner. Jag hörde hur dörren där nere öppnades och stängdes, kort efter det så hörde jag steg i trappan och min dörr rycktes upp. ¨Hej gumman!¨ äh det var bara mamma. ¨Vad?¨ muttrade jag och borrade ner huvudet i kudden. ¨Ville berätta en grej bara¨ svarade hon och jag hörde hur hon tog ett steg in till mitt rum. ¨Vad?¨ muttrade jag igen och satte mig upp och kollade på mamma. ¨Vi ska till Turkiet nu i sommar!¨ sa hon överlyckligt. Jag reste mig snabbt och slängde mig över mamma. ¨PÅ RIKTIGT?!¨ utbrast jag glatt och mamma nickade. Jag slängde mig i sängen ingen och mamma ställde sig i dörröppningen. ¨Molanders ska med¨ sa hon snabbt och stängde dörren och försvann ner för trapporna ovanligt snabbt, men hon har en anledning. Jag låg helt stilla och bara skrek rätt ut.

Inte Molanders..