KAPITEL I

109 0 0
                                    

Jag vill tacka livet för allt jag hittills har fått uppleva, om det inte vore för allt det negativa så skulle det nästan obefintliga positiva aldrig ha sökts, inte ha funnits och inte heller ha värderats på samma sätt. Den punkt i mitt liv som jag just nu befinner mig i är dock bara början av fortsättningen.

Åter igen, tack!

KAPITEL I

Jag föddes i en liten by i södra Hälsingland under den första halvan av sextiotalet, rättare sagt 1964, detta minns jag självklart inte men jag vet att så var fallet. När jag kom till världen var mina föräldrar redan lite till åren, speciellt då min far som var hela 47 år, min mor räknade vid tillfället 38 år och skulle senare samma år fylla 39. Min äldre bror föddes redan 1953 och skulle alltså fylla hela 11 år under mitt födelseår, ålderskillnaden mellan oss var med andra ord uppenbar och detta faktum ledde i sin tur till att jag nästan alltid har betraktat mig själv som det enda barnet, denna åsikt har förstås varierats och helt försvunnit sedan vi blev vuxna och en ålderskillnad inte längre spelar så stor roll.

Jag har alltid haft känslan att jag kanske var ett lite försenat och desperat försök att försöka få en flicka men det vet jag ju givetvis inte alls med säkerhet, det är heller inte en fråga som i alla fall jag har ställt till mina föräldrar, deras svar skulle säkert ha blivit detsamma som vi alla ger när denna fråga brukar ställas; "könet spelar ingen som helst roll, huvudsaken är att allt går bra och att barnet föds utan problem". Jag misstänker att deras avsikt kanske var just denna nu när normalt sett hela 11 års skillnad mellan barnen är en lite för lång period åtminstone enligt min åsikt.

Vid tillfället bodde vi i skogen och hade inte direkt många grannar och speciellt då grannbarn nära. Det bör tilläggas att omgivningen var mycket gynnsam för oss nu när alla i vår familj alltid har tyckt mycket om djur och natur och vårt hus där i skogen verkligen låg idylliskt till med tanke på detta, det blev långa skogspromenader med familjen och förstås många lekar mellan både stockar och stenar. Detta boende pågick fram till år 1967 och mina minnen från dessa tre första levnadsår är nästan obefintliga, det enda jag har ett vagt minne av är att jag åkte pulka mellan en massa träd i en hög hastighet och att allt liksom snurrade omkring mig, det var troligen min bror som hade knuffat iväg pulkan på ett ganska våldsamt sätt eller också var det väldigt bra före, vem vet.

Jag vet också, detta enbart därför att jag har sett fotografier och frågat min bror och mina föräldrar, att jag började åka skridskor och skidor vid en mycket tidig ålder, att vi hade en hund och även en katt tror jag. Den inlärda tekniken har dock inte bestått gällande skridskorna, där jag åker mindre bra och inte ens kan backa, men däremot kan jag åka skidor utför ganska bra, på längden och på tvären är det däremot lite sämre med både stilen och kunskapen.

Sedan flyttade vi då till ett annat ställe i slutet av sextiotalet, där hade vi betydligt fler grannar och grannbarn i närheten. Där fanns det i alla fall, till skillnad av vårt tidigare boende, både en å och en sjö på gångavstånd. Detta uppskattades givetvis av mig och jag började genast lära känna både omgivningen och de personer, främst då barn, som bodde i området. Vissa av dessa var några år äldre än mig och andra var yngre, med andra ord helt normalt. Det var även här vissa problem och konfrontationer började uppstå. Det blev många upptåg med mina nyfunna kompisar och flera av dessa ledde både till gråt och lättare skador.

Min bror och jag hade inte direkt så mycket gemensamt, i alla fall på den tiden, detta på grund av den alltför stora ålderskillnaden och totalt olika intressen, jag var bara en liten unge och han nästan en tonåring. Vi var osams ganska ofta kommer jag ihåg, det var väl troligen jag som blev lite jobbig i längden. Jag hade många kompisar och flera av dessa var på god väg att bli bästisar men när man var så liten knöts aldrig vänskapsbanden så hårt som vid en lite högre ålder utan kompisarna brukade variera en hel del, till och med från dag till dag.

Under en stenWhere stories live. Discover now