kapitel 7

20 0 2
                                    

~Alicia~

"Vi kör sanning eller konka!" Tjöt Mira. "Nej seriöst de körde man ju typ i tvåan!" Protesterade Pontus. "Kom igen babe, de blir kul" sa Vanessa och ställde sig framför honom. "Jag håller med Pontus, man körde den där töntiga leken i tvåan, vi går i högstadiet nu" sa Wille. Nej vi alla vi är inte lika gamla. Wille, Robin & Alex (Alexandra) är 15. Vanessa, Mira, Emil, jag, Kevin, Bella, Gustav, Nathalie och Pontus är 14 år och Arvid är 13.)

"Men seriöst, fegisar. Snälla kan vi inte köra de?" Ber Nathalie. "Men nej varför? De är inte ens kul" sa Wille. "Jo de e visst kul, nu tvingar jag er att vara med!" Sa Vanessa och tog tag i sin pojkväns hand och drog ner honom på golvet bredvid sig. "Asså ibland gillar jag inte dig" muttrade Pontus. "Du älskar mig" sa Vanessa och kysste honom snabbt på munnen. "Wille du ska oxå vara med om jag tvingas till det här!" Sa Pontus och kollade på Wille. Wille gav ifrån sig en hög suck och satte sig bredvid Arvid. "Vem börjar?" Frågade Alex. "Jag vill börja!" Sa Arvid. Kevin hade hämtat en petflaska som han hade lagt på golvet, i mitten av ringen vi satt i. Arvid snurrade flaskan och den stannade på Mira. "Sanning eller konka Mira?" Frågade Arvid. "Sanning" fick han som svar. "Vem är snyggast i det här rummet?" Frågade Arvid med ett flin. "Jag såklart!" Tjöt Mira. "Men av killarna pucko" suckade Arvid. "Jaja sur mupp, Wille" svarade hon. Arvid lutade sig tillbaka med ett flin. Mira snurrade flaskan och denna gången stannade den på Emil. "Emiiiil, sanning eller konka?" Frågade Mira. "Konka" svarade Emil trött. "Hångla upp Alex" flinade Mira. Emils ögon blev stora och han stirrade surt på Mira. "Men vafan! De kommer bli skit stelt då ju!" Protesterade han. "Är man med i leken får man leken tåla" sa Mira envist. "De där sa man ju när man va liten" muttrade Emil och gick runt ringen och fram till Alex. Han tog tag i hennes ena hand och drog upp henne från golvet så att hon stod upp framför honom. Han gav Mira en sur blick innan han pressade sina läppar mot Alex.

------------------------------------------

förlåt för att jag som vanligt har två tusen år mellan alla kapitel, men jag har tappat själva grejen med att skriva. jag tycker alla böckerna som jag skriver suger, så det har blivit att jag istället försöker skriva en ny men så publiceras den aldrig vilket gör att jag inte heller publicerar något på mina andra böcker. och nu den här veckan har jag också varit utan mobilen men det här skriver jag på datorn så, ja. vi får se hur det blir med uppdateringarna på allt men jag ska verkligen försöka och göra mitt bästa. ni som läser andra av mina böcker det gäller dem också, jag ska göra mitt bästa. 

jag vet också att detta kapitel blev väldigt kort men det var för att jag som sagt inte kan komma på något så jag tänkte att lite var bättre än ingenting alls.

förlåt så jätte mycket och ha en fortsatt trevlig helg, hadeee

New Years EveDär berättelser lever. Upptäck nu