Vampyr akademin ( slow updated

Vampyren

Nytt kapitel efter lång väntan i Hope you going to like it

Livs ansikte går inte att beskriva jag springer iväg från rektor Biancas kontor, ut genom dörr till skolan dörr där jag stoppas av beskyddare, i backrunden ser jag en gammal dam som vinkar till mig av någon  anledning vill jag ditt. Jag springer allt vad jag kan mot beskyddaren fram för mig samtidigt som han tar fram en påle och ska hugga viker jag snabbt vänster och känner fläkten i håret efter beskyddaren huggit. Jag springer mot muren och slänger mig upp på muren, jag vänder mig om mot beskyddarna som försöker tar sig upp innan jag hoppar ner.

Några minuter senare:

Jag stannar och vänder mig om och kollar om beskyddarn är efter mig. När en stund har gått joggar jag mot en skogs glänt såna som man såg i sagoböcker när man var liten där jag ser dammen från skolan (inte rektorn) jag går mot dammen samtidigt som hon granskar mig upp ifrån och ner. Ett svagt leende smyger sig fram på hennes läppar, sitt ner säger hon med en vänlig stämma. Jag sätter mig ner på en gammal och sliten bänk.

- Jag tror inte du är ett blod sugande monster även om du är starkare snabbare än en Moroi, du är speciell du skulle egentligen varit människa eller dhampir, men du är starkare än en stirogoi. Men jag tänker ändå ge dig en chans sa kvinnan.
- Vad vill du mig egentligen sa jag misstänksamt.
- Jag vill ge dig en chans att vissa att du inte är ett blod sugande monster sa kvinnan.
- På ett villkor att du berättar vad jag ska göra för att bevisa de sa jag.
- Du är inte riktigt i position att förhandla, men visst.
- Du ska följa med mig tillbaks till skolan  och låsas vara min assistent men du måste alltid ha den här ring på dig, som ändrar ditt utseende sa kvinna.
- Okej jag gör de säger jag försiktigt.

Kvinnan la en aska vidd brunnen och gick mot öppningen och sa mött mig i träningslokalen imorgon kl o5, och du får inte berätta för någon att du är du inte ens dina vänner sa kvinna innan hon gick från gläntan.
Jag gick fram till brunnen och tog upp den lilla asken, jag vred om nyckeln och ett litet klick kom från asken samtidigt som den öppnade sig. I asken låg en ring av guld med en diamant i olika färger.

Nästa dag kl 20:00:

Jag kolade upp på Murren innan jag tog på mig ringen. Och började gå mot grinden, känner hur mitt hjärta slår fortare och fortare för varje steg jag tar mot grinden. Tänk om ringen inte fungerar, eller att kvinnan lurade mig.
När jag är framme vid grinden är jag helt slut i huvet. Först nu upptäcker jag att en beskyddare står och tittar på mig.
Jag känner hur jag blir alldeles kall när vakten frågar; Vem är du?
- Jag ärr assistent åt en lärare här.
- lärarnas ingång är där bort sa beskyddaren medans han pekar på en stor dörr på skolbyggnaden.
Jag nickar till vakten medan jag går till ingången.

Vid lärarnas läraringång:
När jag är framme känns de som en tyngd lyfts från mina axlar. Dörren öppnas och damen från Skogen hälsar mig välkommen till St Vladimir.
- Tack tror jag sa jag.
Medans jag gick in.