Pappa

412 48 40
                                    

Att betrakta döttrar tillsammans med deras pappor får mig att le. För deras skull, för jag tycker det är ett vackert band, bandet mellan far och dotter.

Jag saknar de stunder då vi satt på golvet bara någon meter från tvn trots att mamma ständigt tjatade på oss att låta bli. När vi satt där med Playstation kontrollen i knäet och du gjorde ditt allra bästa för att din bil ständigt skulle vinna. Hur jag skrattade mer än faktiskt spelade, för din humor har alltid lyckats få mig att skratta. Jag saknar hur jag alltid gjorde mig till för att få dig att skratta för jag har alltid försökt vara bra nog för dig.

Jag saknar våra helger i båten. Bara du och jag, en kortlek och samtal om allt och ingenting. Såklart inte speciellt djupa samtal, du har knappt hållit koll på vad jag fyller varenda år. Så att öppna sig för dig har aldrig varit en självklarhet.

Jag saknar hur du alltid sjöng falskt i takt till radion på morgonen vilket ständigt fick oss att skämta om din icke existerande sångkarriär.

Jag antar att jag ändå på något sätt borde tacka dig. För tack vare dig har jag blivit stark på egen hand, har fått lära mig att klara det mesta själv. Har fått lära mig att läsa människor för hur de verkligen är och inte vad de försöker manipulera sig till.

Jag tänker ofta på den korta perioden av mitt liv då jag från ingenstans kramade dig varenda gång du kom hem från jobbet. Du kramade inte tillbaka, verkade mest förvånad. Men för mig är de kramarna ett bra minne, och jag tänker låta det förbli så, för min egna skull. Inte ens när jag storgrät i sängen dagen du berättade om skilsmässan fick jag en kram, en klapp på axeln och ett konstaterande om att inget kommer att förändras fick jag. Hela mitt liv förändrades.

Du har trots allt indirekt lärt mig att alltid kämpa så hårt jag bara kan. Mitt mål var alltid att göra dig stolt, men du verkade aldrig lägga märke till det. Söker fortfarande efter ditt stolta uttalande. Söker fortfarande efter att vara dottern du vill ha, vet fortfarande inte om jag lyckas.

Under många år av mitt liv var du min förebild. Jag har lärt mig bättre med åren. Du är fortfarande en viktig del av mig, du är forfarande familj. Men en del av min respekt har du förlorat på vägen.

Men tack, för att du gjorde mig stark.

Jag vill bara säga att jag saknar dig. Jag saknar att få mer av dig än ett samtal i veckan, som jag står för.

Jag saknar dig pappa.

. . .
Jag är stark, men inte varenda sekund av dygnet

#KärlekÖverInternetWhere stories live. Discover now