OSCAR
"Hej älskling" mumlar jag när mina läppar möter hennes. Att kalla henne hjärtat skulle jag aldrig kunna göra, för Felixs är mitt hjärta. Han har mitt hjärta.
Cecilia fnittrar när jag avslutar kyssen. Även fast jag numera är tjugoåtta är och Cecilia femtiotvå känns det fel, hon skulle kunna vara min mamma.
Felix är numera tjugo år och har ännu inte flyttat hemifrån. Dock säger han väldigt ofta att han ska flytta in hos William. Den där fula äckliga brunetten.
"Vad är det älskling? Du ser ut att vara bekymrad" säger Cecilia oroligt. Om hon bara veta vad som bekymrar mig, att Felix umgås med någon jävla snubbe som vaskar sprit på Sture p.
Lätt rycker jag på mina axlar, "jag tänker bara på jobbet, det är mycket att göra med alla som vill titta på hus och alla som vill sälja sina hus" muttrar jag till svar och genast växer skuldkänslorna inom mig men Cecilia bara nickar.
"Oroa dig inte om det, det ordnar sig säkert sen" säger hon stöttande och jag ger henne ett falskt leende som tack. "Gå och vila du så fixar jag middagen" jag nickar och placerar en sista kyss på hennes rosa läppar innan jag lämnar vardagsrummet och beger mig mot vårt sovrum.
FELIX
Dom orden som lämnat Williams fylliga läppar igår sitter kvar i mitt huvud och skaver som inget annat någonsin gjort. Men ändå ligger jag här i hans säng och låter honom hålla om mig.
"Felix kan vi bara...." Williams andetag fläktar i min nacke medan han börjar stöta sitt skrev mitt min rumpa. En suck lämnar mina läppar, och inte en nöjd.
"Wille snälla kan vi inte bara mysa och ta det lugnt, snälla" jag kan nästan föreställa mig hans besvikna ansiktsuttryck men han mumlar fram ett okej. Hans armar lämnar min kropp och hans vikt försvinner från sängen.
"Jag ska bara på toa" muttrar han fram och jag hinner se bulan som bildats under hans kalsonger.
Kom tillbaka, jag vill att du ska hålla om mig och få mig att känna mig älskad.
-
det enda som får mig lycklig är han o var fan e han när ja behöver han som mest
