Jag öppnade mina ögon.
Annika och Melker var så lurade. Jag tog fram repen som hade legat under min säng i snart ett år och knöt fast ena änden i mitt fönster. Sen kastade jag ut det genom mitt halvöppna fönster. Jag klättrade försiktigt ner, noga med att inte halka med fötterna på den hala väggen.
Väl nere på marken sprang jag till Majas hus och kastade en snöboll på hennes fönster. Det var alltid snö i New York, det var en bi-effekt av viruset.
Hon bodde också på 5 våningen, ytterligare en regel av regeringen. Alla mellan 12-17 bor på 5 våningen. Alla hus i New York är likadana, 7 våningar och ingen källare. Det bodde bara 1 familj i varje hus. Otroligt slösigt enligt mig.
"Hallå?" Viskade Maja.
Det är otroligt att jag hörde henne, men det var knäpptyst ute annars så, så svårt var det inte.
"Hej!" Svarade jag.
"Har du repet?" Frågade Maja.
"Ja", Svarade jag.
"Kasta upp det då!"
"Jaja, men tyst!"
Jag kastade upp repet högt, riktigt högt, men inte tillräckligt.
"Högre!" Ropade Maja.
"Jag kan inte!"
Så jag tog en handfull med snö och stoppade snön på ändan av repet. Jag formade snön till en snöboll och kastade den.
Högt riktigt högt, tillräckligt högt,
Maja fångade repet och knöt fast repet i fönstret och klättrade ner.
Vi var på väg.
DU LÄSER
Stars Can't Shine Without Darkness
Science Fiction(Under redigering) Jag såg honom, Isak, efter 5 långa plågsamma år. Isak. Jag är Rebecka, man kan säga att jag är en rebell. Ostoppbar. För övrigt, mitt liv suger. Högsta placering: #6 i Science Fiction Framsida av Uniqze
