Mördande foto

Kapitel 23

"Jo visst kan jag något om sjukvård. Jag är läkare, eller rättare sagt har jag varit läkare. Jag pensionerade mig rätt nyligen, har inte hunnit vänja mig vid att jag inte längre är aktiv som läkare. Nog hade jag kunnat arbeta ett par år till, men..."

"Kan ni hjälpa henne?" sa Aziza.

"Känner du henne?" Mannen satte sig på huk bredvid Marinas mamma.

"Ja, det är min bästa kompis mamma. Hon får inte dö! Hennes dotter har precis blivit kidnappad och jag tror att hon var på väg för att försöka förhindra kidnappningen och därför sprang rakt ut framför bilen, som säkert stod där för att avvärja eventuella räddningsförsök och därför körde rakt på Marinas mamma och därför..."

"Sluta!" sa mannen och Aziza stoppade ordflödet direkt.

Mannen lutade sig fram över Linda och gjorde en hastig undersökning. I fjärran hörde de ljudet av sirener som närmade sig. Aziza kände hjärtat slå fort, fort. Hon var rädd. Vad betydde allt det här? Var det hon som hade satt igång det?

"Hon lever!"

Mannens ord fick Aziza att dra ett djupt andetag och pusta ut. Hon hade inte ens varit medveten om att hon hade hållit andan medan mannen undersökte Marinas mamma.

Hon kände en hand på axeln och såg upp. Där stod Martin, Marinas pojkvän. Han såg trevlig ut, snäll. Hon förstod att Marina hade fallit för honom. Men varför hade hon inte berättat något?

"Jag har satt två stöddiga personer att vakta fartdåren", sa Martin och nickade mot bilen.

Aziza såg bort mot bilen som hade kört på Marinas mamma. Vid den öppna förardörren stod två muskulösa män, med rakade huvud, svarta t-shirts och tatuerade armar. Hon log. Om de hade stått utanför hennes bil och sett så där bestämda ut hade hon stannat kvar inne i bilen.

I samma stund körde en polisbil in framför bilen och två polismän rusade ut. Den ena fram till bilen, den andre fram till folksamlingen.