Double Trouble

Prolog

"Kan du berätta om vad som hände?"

"Det var lite mindre än ett år sedan..."

Den nyfallna snön har lagt sig ute i trädgården. Snön skimrar av trädgårdsljusen som sitter i träden och nu känner jag att julen är här. I min röda tomtepyjamas springer jag in till rummet bredvid mitt och finner Henry utslagen och intrasslad i sitt täcke. Jag hoppar på honom med ett glädjeskri. Han puttar ner mig och vänder ner huvudet i kudden och börjar snart snarka igen. Jag reser mig lika glad som innan och rycker i hans axlar.

"Det snöar!" säger jag högt och fortsätter rycka i honom. Han grymtar till och drar över sig täcket.

"Det är Julafton" försöker jag igen och hoppar på honom. Jag skuttar i hans säng tills han sätter sig upp. Han ser irriterad ut och han ser extremt trött ut.

"Du är sexton år, Riley, men du beter dig fortfarande som att du är fem" muttrar han och ger mig en menande blick.
Jag räcker ut tungan åt honom och springer iväg med hans täcke i min hand.

"Det är inte jag sover med Star-Wars lakan" ropar jag och springer ner för trappan. I vardagsrummet upptäcker jag vår majestätiska julgran som är prydd med röda julkulor och blinkande lysen. Jag är fortfarande förvånad att mamma har råd med sån fin juldekor, sedan pappa stack har vi inte haft gott om pengar men våran juldekor är ändå perfekt. I köket hör jag mamma vissla till Jingle Bells och jag känner lukten av julskinka, vilket får mig att genast springa dit. Mamma kollar leendes på mig och sedan på täcket i min hand.

"God Jul"'säger hon och ger mig en varm kram. Jag ler mot henne och tappar greppet om Henrys täcke.

"Tack" mumlar Henry bakom mig. Han är nu iklädd mjukisbyxor och en slapp vit t-shirt.

"Vi satt och åt i säkert en timma. Pratade och skrattade. Det var den bästa dagen på hela året, men den bästa dagen förvandlades snart till den värsta"

"Kom igen. Öppna mitt paket" säger mamma exalterat och skickar över ett vackert inslaget paket med mitt namn på. Utan någon försiktighet river jag upp paket. Under allt papper blottas en fyrkantig guldaktig låda med en blomma på. Mamma kollar exalterat på mig och Henry likaså. Jag lyfter bort locket och ett leende spricker genast upp på mina läppar.

"Den är så vacker" säger jag glatt och drar upp en svart långklänning med ett silvrigt band vid halsen.

"Vilken tur att du gillade den" säger hon glatt och ser stolt på mig. Jag lägger tillbaka klänningen i kartongen och kollar på mamma.

"Tack" säger jag och kramar skrattandes om henne. Jag släpper taget om henne och kollar förväntansfullt på Henry som sitter och ler mot oss.

"Vad?" frågar han frågar han förvirrat.

"Min present!" utbrister jag och ser allvarligt på honom.

"Jaha" flinar han. "Jag ska hämta upp den ikväll"'

"Men.. Men.. Du fick ju din present nu!" säger jag högt och pekar på lakarna bredvid honom. Jag har stört mig länge på hans Star Wars lakan så jag köpte ett sagan om ringen lakan åt honom istället.

"Sorry sis, det går bara att hämta ikväll" säger han roat och rycker på axlarna.

"Det kunde du inte ha nämnt innan du fick din present?" muttrar jag och korsar mina armar.

"Jag ville ju ha min present nu" säger han oskyldigt vilket får mamma att brista ut i en skrattattack.

"Kom igen nu. Gästerna kommer om en timma" säger mamma och schasar oss upp till våra rum igen. Med min klänning i hand stänger jag in mig på mitt rum, lyckligare än någonsin. Julafton är den bästa dagen på året, har alltid varit kommer alltid vara.
Hela timmen använder jag till att styla mig själv. Jag brukar i stort sett aldrig använda smink eller försöka styla mig själv, vilket gör att det tar ännu längre tid för mig. Jag använder alla basprodukter jag äger, foundation, puder och blush, därefter lite maskara och ett rött läppstift, för att få det hela lite mer juligt.

Så försiktigt jag kan går jag ner för trappan, och jag gör allt för att se graciös ut i mina alldeles för höga klackskor. När jag tillslut närmar mig sista steget dyker mamma upp framför mig med ett stort leende utbrett över hela sitt ansikte. Hon har en tendens att börja gråta när hon är glad och det är precis vad hon gör just nu.

Innan jag hinner säga något till min mor dyker min Mormor och Morfar upp bredvid henne och jag blir genast insvept i kramar.

"Vad fin du är gumman" säger mormor med sin varma röst när hon kramar mig. Jag ler stelt mot henne och tackar. Det är inte ofta jag träffar Mormor och Morfar så det är ganska stelt när vi väl träffas, i alla fall för min del.

Vi fortsätter in till vardagsrummet där våra kusiner nu står tillsammans med Henry. Jag är inte riktigt nära mina kusiner heller men när kommer ihop såhär brukar vi lyckas ha det ganska trevligt.

"Men kolla min vackra syster" säger Henry ironiskt och kommer fram till mig. Jag flinar mot honom och rätt som det är rufsar han till mitt hår.

"Henry!" utbrister jag och smäller till honom i sidan. Han vet att jag strulat med mitt hår i mer än en timme, så han tycker att det är jättekul att förstöra det när det äntligen ser hyfsat ut. Jag springer iväg till närmaste spegeln och bakom mig kan jag höra Henrys skrattattack.

Dagen fortsätter lika trevligt som förutspått. Vi äter god mat, som mamma ordnat och har en liten present utdelning. Det är inte fören vid åtta som alla åker hem efter en sista fika.
Nu har både mamma och jag krupit ner i soffan iförda våra pyjamasar och satt på en julklassiker. Ensam Hemma.

"Då är det väl dags för mig att åka" säger Henry glatt och går mot ytterdörren. Jag flyger upp ifrån soffan och springer fram till honom. Han ser förvirrat på mig innan jag kramar om honom.

"Vad var det för?" Frågar han nyfiket när jag släppt honom.

"För att du är min bror och jag älskar dig"'säger jag leendes.

"Jag älskar dig med" ler han och öppnar upp dörren.

"Ta det försiktigt, det är halt ute" ropar mamma från vardagsrummet och sedan slår dörren igen.

"Och vad hände sen?"

"Sen var han borta"