Double Trouble

9. "It's getting hot in here"

Det knackar på min dörr, men istället för att öppna höjer jag musiken ännu mer. Personen utanför mitt rum fortsätter att knacka. Det är antagligen mamma som kommer för att klaga på att jag inte var i skolan i dag heller, men jag orkar verkligen inte stå till svars för henne just nu.

Personen utanför dörren slutar knacka så jag sänker musiken igen, men när jag vänder mig om upptäcker jag att personen istället för att knacka kommit in i rummet.

"Vi har inte riktigt haft ett tillfälle att prata sedan det som hände.." säger Alex och kliar sig i nacken. Han kollar förhoppningsfullt på mig.

"Det var inget, vi behöver inte.."

"Men jag vill! Jag vill be om ursäkt, jag gick uppenbarligen in på något som du inte ville prata om. Du hade rätt, vi känner inte varandra tillräckligt väl för att jag ska tvinga dig att prata med mig. Det var dumt av mig och jag är ledsen" säger han och ler försiktigt.

Jag går mot honom med ett halvhjärtat leende.

"Det är lugnt. Det var ingen stor grej, okej?"

Han nickar och sätter ut armarna och jag kliver frivilligt in i hans famn. Alex är en av de närmaste vännerna jag har, om inte den enda, och jag planerar att hålla det så. I alla fall tills han måste flytta härifrån.

"It's getting hot in here.." nynnar någon som nu dykt upp i dörröppning. Det är ingen mindre än Ethan.

Jag har inte pratat med honom sedan vi lämnade skogen, inte heller har jag velat det då han uppenbarligen hörde allt om Henry och såg mig gråta. Förhoppningsvis ligger turen på min sida och han behandlar mig precis som innan. Kanske lite mindre av allt det snuskiga..

Jag släpper taget om Alex och kollar ner i golvet för att dölja mina röda kinder.

"Vi ses senare" säger Alex och lämnar mig med Ethan. När mina kinder känns lite svalare vågar jag kolla upp igen och ser Ethan i dörröppningen, men till min förvåning står han inte där ensam utan tillsammans med killen från i går, Noah.

De båda flinar mot mig.

"Trevligt att träffas igen" säger Noah charmigt och blinkar mot mig.

Ethan kollar ner i golvet samtidigt som han fnissar för sig själv. Jag höjer ögonbrynen mot de båda och väntar på att någon av dem ska säga något.

"Ni såg ut att ha det ganska mysigt" säger Ethan och kollar på mig igen.

Jag rycker på axlarna och svarar: "Det var inget annat än en kompiskram"

"Om du säger det så.." sedan försvinner de båda.

Jag är glad över att Ethan inte behandlar mig annourlunda på grund av det han såg. Det låter kanske konstigt att jag gillar sättet han behandlar mig, men det känns bra. Han retas lite som en bror... förutom allt snusk vill säga.

Ungefär en timme senare beslutar jag mig slutligen för att lämna mitt rum för en stund. Jag har suttit instängd på rummet hela dagen och jag har blivit ganska så uttråkad utav det. När jag kommer ner för trappen hör jag några högljutt inne i köket.

"Jag vinner lätt!" skrattar Noah högt och jag hör hur Ethan stönar åt hans kommentar.

"Det är ingen bra idé..."

"Jävla mes"

"Jag vill inte såra någon"

"Jag kommer fortfarande vinna"

"Noah.."

"Heej!" säger jag. Både Noah och Ethan tystnar, vilket tyder på att jag avbryter en privat konversation.