Behind Closed Eyes

Kapitel 7

Izabelles POV

Jag vaknar nästa morgon och börjar tänka på gårdagen. Några tårar börjar rinna ner för mina kinder. Jag reser mig upp och kollar på min kunde. Den är full med smink. Sen kollar jag på min mobil. Jag har fått ett sms från Lisa. Jag suckar och öppnar det.

Lisa: Hej Bella, det är Lisa. Lauren gav mig ditt nummer. Är du okej?

Jag funderar på vad jag ska skicka tillbaka.

Jag: Inte riktigt, men det är okej. Jag mår bra.

Hon svarar ganska snabbt.

Lisa: Jag har varit så orolig. Vill du komma hit idag?

Jag: Um visst, kanske senare.

Lisa: Okej, då ses vi senare.

Jag mår dåligt för att jag inte säga så mycket, men efter allt som hände så är jag rädd. Jag antar att det är dags att duscha och fräscha till sig lite. Jag måste se hemsk ut.

Mina sår från igår har fått skorpor så de verkar vara på väg att läka. Jag är glad att jag inte ser några tecken på infektion. Ingen kommer någonsin märka dem.

Idag är det sämre väder än vanligt så jag tar på mig ett par svarta jeans en vit t-shirt och en ljusgrå hoodie. Sedan går jag ner.

När jag kommer ner för trappan ser jag att mamma står i köket. Hon vänder sig om, shit vad hon ser arg ut. Jag har ingen aning om varför...

"Kom hit direkt!", skriker hon.

Jag går mot köket samtidigt som jag ser på henne oroligt.

"Du verkar inte göra någonting, du hjälper mig aldrig. Jag fixar allt här hemma medan du hänger med dina nya vänner eller vad du nu gör. Vet du vad. Jag är klar med dig! Jag borde inte ens tagit med dig hit till Kalifornien. Försvinn här ifrån!"

"V-va?", stammar jag chockat.

"Försvinn ut ur mitt hus!" skriker hon på mig.

Jag står i chock, i skräck. Jag förstår inte, vad har jag gjort för fel? Hon går mot mig och slår till mig i ansiktet några gånger. Jag springer ut ur köket, ut genom ytterdörren.

Jag känner ingenting. Jag kanske är hemlös nu, men det känns verkligen inte så. Jag kan inte förstå hur hon kan säga så. Min kind svider verkligen men vem bryr sig. Jag springer längs trottoaren, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vart ska jag gå?

Jag står utanför Lisas hus. Jag ringer på deras ringklocka inte en gång, utan fem gånger. Lisa öppnar dörren och först då bryter jag ihop. Jag faller i hennes armar och gråter högljutt.

Lisas POV

Jag vet inte vad som har hänt, men jag kan säga att det definitivt inte låter inte bra. Jag kramar henne hårt samtidigt som hon gråter högljutt.

Efter en liten stund leder jag in i vardagsrummet och jag sätter mig i soffan. Bella sätter sig bredvid mig i soffan och fortsätter gråta högljutt i mina armar. Jag bestämmer mig för att inte fråga vad som hänt och bara låta henne gråta ut. Det blir lättare att prata med henne när hon gråtit klart.

Christinas POV

Endast jag och Lisa är hemma just nu, resten av familjen är och handlar. Plötsligt hör jag någon som gråter. Jag tror det är Lisa. Jag springer så fort jag kan till vardagsrummet.

"Lisa, vad har hänt?" frågar jag. Sedan ser jag Bella i hennes famn.

"Åh, vad är det som händer?", frågar jag tyst.