Behind Closed Eyes

Kapitel 4

Izabelles POV

Lauren kommer in och ser frågande på oss när hon ser Lisa med sina armar runt mig och mina torkade tårar på mina kinder.

"Är allt okej här...?" frågar hon osäkert.

"Ja, allt är bra." ljuger jag. Jag är inte redo att berätta för Lisa om min mamma. Jag vill inte ens berätta allt för Lauren. När du berättar saker för personer, ger det dem möjligheten att såra och använda det mot dig. Jag har låtit det hända mig alldeles för många gånger och jag vill inte att det ska hända igen. Det sårar mig lika mycket varje gång.

Jag reser mig långsamt och säger, "Jag antar att jag verkligen måste gå hem nu. Min mamma kommer att döda mig. Hälsa eran Mamma och Kathrine för en underbar middag och tårta!"

"Smsa mig senare." säger Lauren.

"Absolut!" svarar jag innan jag går mot dörren.

Jag säger hejdå en sista gång innan jag stänger dörren efter mig. På väg hem funderar jag på vad som kommer att hända när jag kommer hem. Undra om mamma är arg och vad kommer hon att göra kommer hon att slå mig igen. Jag är faktiskt rädd at gå in genom dörren.

Efter några minuters tvekande tvingar jag mig ändå till att gå in. Så fort jag öppnar dörren möts jag av mamma.

"Var i helvete har du varit?" utbrister hon. Hennes min ser ut som en blandning mellan rasande, rädd och aning lättad.

"Jag stack till en väns hus och åt middag mamma. Förlåt mamma, men jag var tvungen att komma bort här ifrån och tänka lite. Hoppas du förstår."

"Nej, jag förstår inte! Du ska bara veta hur orolig jag varit. Speciellt eftersom du varken svarade på mina samtal eller på mina sms." skriker hon. Jag bara suckar.

"Jag är ledsen." säger jag, utan att mena det men försöker ändå få det att låta som om jag menar det.

"Gå till ditt rum! Jag vill inte se dig mer ikväll. Du är en värdelös dotter!"

Den här gången känns det ingenting, jag känner mig inte ens sårad. Jag borde ju åtminstone bli lite sårad eller ledsen men det är jag inte. Det är förmodligen inte bra, men det är ju ändå bättre än att bli sårad.

Jag går uppför trappan till mitt rum, stänger dörren och lägger mig i min säng. Jag tar upp min mobil och kollar klockan. Klockan är 22.30 så jag bestämmer mig för att titta några avsnitt på Pretty Little Liars. Jag tar fram min laptop och sätter på en gammal episod av Pretty Little Liars.

Jag är typ beroende av den serien. Den får mig att tänka på annat för ett tag.

Efter att ha sett ett par avsnitt, lägger jag bort datorn och tar på mig ett par mjukis shorts och ett linne. Det får duga som en pyjamas. Jag lägger mig i sängen under täcket och börjar tänka på allt.

Jag hatar hur det är hemma. Jag vill bara fly men jag har ingenstans att ta vägen och inte tillräckligt mycket pengar. Jag är fast här i Kalifornien och det blir bara värre. Jag saknar mina vänner från Sverige. Jag bestämmer mig för att smsa Lauren även om klockan nästan är 01.00 och jag är ganska säker på att hon sover.

Jag: Hej, är du fortfarande vaken?

Hon svarar några minuter senare.

Lauren: Ja, jag ligger bara och chilllar i min säng. Du då?

Jag: Samma, men är inte trött.

Lauren: Lisa skriker åt mig att jag ska lägga ner mobilen, jag är ledsen. Jag måste verkligen sova...

Jag: Det gör inget, natti!

Lauren: Godnatt!

Jag bestämmer mig också för att försöka sova eftersom jag inte vill vara ensam.

-Nästa Morgon-

Jag vaknar av att min telefon ringer bredvid mig. Jag svarar nyvaket hej. Det är Lauren.

"Hej Bella, jag och mina systrar ska shoppa om ett par timmar och vi undrar om du vill hänga med."

"Visst!" svarar jag "Jag måste bara fråga, men jag vill verkligen vara hemma så lite som möjligt så jag kommer."

"Bra! Om du kan, kom hem till oss vid klockan 13."

"Låter bra, ses då, hejdå!"

Jag trycker på den röda luren innan jag reser mig upp från sängen. Jag tar en snabb dusch innan jag klär på mig. Idag får det bli ett bar Jeans shorts och en vit t-shirt, för att täcka blåmärket jag fick igår. Jag låter mitt hår vara naturligt. Ibland gillar jag mitt vågiga hår. Jag sminkar mig snabbt med lite mascara, eyeliner och läppglans.

Den här gången ser jag till att mamma vet vart jag ska, men hon verkar inte bry sig. Jag går hem till Laurens hus och ringer på deras dörrklocka. Jag är väldigt taggad på att shoppa här i Kalifornien. De har säkert många bra butiker här...

------------------------------------------------------------

Hej allihopa!

Här kommer fjärde kapitlet. Undra vad som kommer hända i nästa kapitel.

Rösta och kommentera gärna!

//Wilma