FLICKAN MED ELDEN

Kapitel 22

(Äntligen ett nytt kapitel hörrni! Förlåt för dålig uppdatering men njuter av lovet hehe!)

-"Jävla SCL", muttrade Nathan när han kommit fram till oss. Solen stod högt på himlen och Nathans tröja var borta. Han stod halvnaken framför oss och tittade upp mot himlen.
-"Fan vad varmt det blev på en gång då", suckade han och log mot mig. Han ignorerade Chase. Som vanligt. Jag hade hela tiden trott att Nathan bara hade haft tatueringen på halsen. En tiger. Men nu utan tröja såg man hur tatueringen med tigern gick ner för magen och bildade en drake. Den var riktigt häftig. Jag skulle frågat honom när han gjort den men kände plötsligt törtsten efter vatten.
-"Har du något vatten Nathan?", frågade jag och Nathan skakade sakta på huvudet. Sedan pekade han på mina ben. Det slog mig hur konstigt det måste sett ut. Jag satt i Chases knä med den blodiga byxan virad runt såret från skottet. Snabbt hasade jag mig bort från Chases famn och tittade ner i marken. Drog aggressivt upp gräset som satt fast i marken. Slängde det runt omkring mig.

-"Ska du berätta vad du har gjort eller?", skrattade Nathan och Chase flinade också. Han hade tydligen väntat på att jag skulle säga något. Men istället svarade Chase.
-"Skjuten i benet. Hon kan inte gå", sa han kort.
-"Jag kan stödja mig på det andra benet så det är lugnt", sa jag och båda pojkarna suckade.
-"Vi turas om att bära dig Anastasia, det är lugnt", sa Nathan. Chase reste sig upp och lyfte upp mig i sin famn. Det kändes så jävla pinsamt att bli runtburen men vad skulle jag göra? Hoppa på ett ben? Knappast.
-"Vi kanske borde ta dig till ett sjukhus", sa Chase och Nathan protesterade direkt.
-"Det är inte smart. Vi vet inte om SCL samarbetar med sjukhuset här", sa han och jag nickade instämmande fast jag inte förstod. Det var ju det som var grejen med att aldrig ha sett världen innan. Jag visste inte vad ett sjukhus var, eller jag fattade ju att det var ett hus man var sjuk i. Antagligen där man hjälpte sjuka människor. Det kunde man ju höra.

-"Så vart ska vi?", Chase och Nathan gick jämte varandra. Jag dinglade i Chases armar och Nathan gick om oss och vände sig om så att han gick baklänges samtidigt som han pratade.
-"Vi kan åka vart vi vill!", sa han och log.
-"New York", svarade Chase kort och Nathan nickade.
-"Låter det bra Anastasia?", sa båda i mun på varandra. Vi var påväg bort från ängen och in mot skogen igen. Planen var att hitta själva centrumet av staden vi var i vad den nu än hette och sedan hitta ett transportmedel. Trodde jag i alla fall.
-"Ni tror seriöst att jag vet vad New York är eller? Det spelar ingen roll vad jag säger", svarade jag och båda skrattade till.
-"Det är en stor stad. Du kommer älska det", sa Chase och kysste mig på pannan. Nathan vände sig om samtidigt och låtsades som ingenting. Men jag visste att det där gjorde ont. Jag hade nästan glömt vad som hänt för några timmar sedan. Hur han berättat om sina känslor. Jag skämdes. Chase skämdes inte ett dugg. Han gillade antagligen att plåga Nathans känslor. Hade han kunnat hade han väl bundit fast Nathan vid ett träd och tvingat honom se oss hångla i flera timmar. Jag log åt tanken. Det lät faktiskt ganska kul.

-"Vi tar ett tåg till New York. Det är lätt att åka med utan att betala, tro mig jag vet hur", sa Nathan och där började våran långa resa. Mot New York. Och jag hade ingen aning vad som väntade där. Bara att det var en jävla stor stad.

Att åka tåg var kul. Nathan och Chase tyckte inte det var särskilt speciellt men jag njöt av vartenda minut på tåget. Vi bytte några gånger och på två dagar med några pauser var vi framme. Jag var imponerad av mitt resesällskap. Chase och Nathan hade inte börjat bråka. Inga diskussioner, inga fula ord, inga slagsmål som skulle sluta med att vi blev avslängda från tåget. Fast det var en gång dom varit påväg att bråka. Man kunde ta på ilskan där vi satt för att dom hade varit så arga. Men jag hade lyckats lugna ner dom båda. Nathan hade kallat Chase för mördare. Det var så jävla typiskt Nathan att försöka reta upp honom. Det var sån han var. Okänslig och världens retsticka.