DYNASTI

KAPITEL 1: SMARAGD BERGEN

Kvällen hade kommit och Clarissa stod framför spegeln i hennes sovkammare och klädde på sig sin agent dräkt. Hon satte på sig sitt Salazariska safirhalsband och gömde det under sin skinnjacka. Hon tog sedan sin pilbåge och koger, och en mindre väska. I hennes väska hade hon packat ner sin dagbok, en kniv, några extra pilar och en sovsäck. Hon hoppades bara att Hercules hade kommit ihåg allting som han skulle ta med sig. Hon satte på sig ett par svarta boots och lämnade sedan sin sovkammare.
Clarissa smög nerför korridoren och förbi sina föräldrars sovkammare. Hon öppnade dörren lite till sina föräldrars sovrum. Det var mitt i natten och Clarissa misstänkte att hennes far bara hade kommit hem för runt två timmar sedan. Hon stängde till dörren och gick vidare nerför korridoren, vidare ner i hallen där Hercules väntade på henne. "Du är galen", sa han. "Jag följer med dig, men på ett villkor." Clarissa suckade och nickade. "Vad?", frågade hon. "Om vi fortfarande inte har hittat några spår innan veckan innan skolan börjar, så återvänder vi hem", sa han. "Iallafall jag gör det." Clarissa nickade. "Jag kan inte missa mitt sista år på AG8 akademin", klargjorde Hercules. Clarissa nickade igen. Och hon själv kunde inte heller bli sen till sitt första år på akademin. "Okej", sa han. "Överens." Hercules nickade. "Då går vi", sa hon. "Innan far vaknar eller värre, någon av våra syskon." Och han öppnade dörren. "Damerna först", sa han. Clarissa log och de lämnade herrgården.

De gick genom den tomma staden. Clarissa följde kartan till barriären på sin mobil. Deras mor hade gett sig av norr med Nordflocken och norr betyder i det här fallet Marcia. Upp mot bergen. Hon tittade upp från kartan. "Den här vägen", sa hon och lade ifrån sig mobilen i hennes jackficka. Hercules suckade. "Det är barriären", sa han. "Men varför Smaragd Bergen?" Han tittade tveksam på henne. Clarissa vände sig om och såg på sin bror. "Det är den snabbaste vägen till Nordbergen", svarade hon. "Och jag trodde att AG8s bästa student skulle vara modig." Och hon gick fram till barriären och gick igenom den. Hercules suckade. "Det är jag!", sa han och korsade barriären. Han tittade på henne och Clarissa gick in i passagen genom berget. "Kom igen nu!", sa hon. Hercules sprang fram till henne. "Vad letar vi ens efter?", frågade han. "Spår efter mamma eller Nordflocken!", svarade Clarissa. Hercules suckade och de följde den raka vägen genom passagen.

De hade gått i några timmar när morgonen långsamt började att resa sig över Marcia och Hercules stannade upp. "Vi borde stanna upp och äta något", sa han. "Och vila." Clarissa suckade, men nickade. "Du har rätt", sa hon. "Jag börjar bli hungrig." Och de tog av sig sina väskor och tog fram sina väskor. Det var varmt, så de behövde ingen lägereld. Clarissa lade ut sin sovsäck och kastade ett äpple till Hercules som precis hade satt sig ner. "Vad tror du att far kommer att göra när han upptäcker att vi är borta?", frågade Hercules. Clarissa ryckte på axlarna. "Säkert skicka ut sina män efter oss", svarade hon. Hercules nickade och log. "Du har nog rätt", sa han och tog en tugga av sitt äpple. Clarissa drack lite ur sin vattenflaska innan hon stoppade ner den i väskan igen. "Du borde sjunga något", sa Hercules plötsligt. Clarissa ryckte på axlarna. "Så hela bergen kan höra min vackra sångröst?", frågade hon. Hercules log retsamt och Clarissa suckade. "Okej", sa hon och började sjunga;

Are you, are you, coming to the shores?
Where they saw a prince
Clash into the mountains of the sea
Demons came to haunt this land of nephilim
No strangers would we be
If we met at midnight
At the shores of Marcia

Are you, are you, coming to the barrier?
Where a hero called out for his parabatai 
And cousin to flee
Demons came to haunt this land of nephilim
No strangers would we be
If we met at midnight
At the border of the barrier

Are you, are you, coming to the barrier?
Where I told you to go
So we'd both could be alone and free
Demons came to haunt this land of nephilim
No strangers would we be
If we met at midnight
At the border of the barrier

Are you, are you, coming to the barrier?
Wear a necklace with a sapphire
Side by side we'll stand together
By the shores of Yarmont
Demons came to haunt this land of nephilim
No strangers would we be
If we met at midnight
At the border of the barrier

Are you, are you, coming to the barrier?
Where I told you to go
So we'd both could be alone and free
Demons came to haunt this land of nephilim
No strangers would we be
If we met at midnight
At the border of the barrier

Are you, are you, coming to the shores?
Where they saw a prince
Clash into the mountains of the sea
Demons came to haunt this land of nephilim
No strangers would we be
If we met at midnight
At the shores of Marcia

Are you, are you, coming to the barrier?
Where a hero called out for his parabatai 
And cousin to flee
Demons came to haunt this land of nephilim
No strangers would we be
If we met at midnight
At the border of the barrier

Are you, are you, coming to the shores?
Where they saw a prince
Clash into the mountains in the sea
Demons came to haunt this land of nephilim
No strangers would we be
If we met at midnight
At the shores of Marcia

Are you, are you, coming to the barrier?
Where a hero called out for his parabatai 
And cousin to flee
Demons came to haunt this land of nephilim
No strangers would we be
If we met at midnight
At the border of the barrier

Hercules log mot sin syster. "Vackert", sa han. Clarissa nickade och log. "Tack, Herc", sa hon. "Mor lärde mig den." Hercules nickade och suckade. "Vi borde få lite sömn", sa han. Clarissa nickade och kröp ner i sin sovsäck och kramade hårt om sin väska. "Godnatt", sa hon. Hercules nickade och log mot sin syster. "Godnatt, Clary", sa han och lade sig ner. De somnade sedan ganska snabbt. Det behövde ingen som tog vakt. För vad för hot skulle finnas i ett sådant ödelagt ställe i bergen?