Ever After Halloween

Kapitel 1 (MikaMarcel)

➖️➖️➖️

~Conor~

Noxwood High är en perfekt kuliss för lågbudget Fright Night. Färgen hänger i strimlor över råa betongväggar, fuktskadade masonitskivor maskerar ett par utslagna fönster på andra våningen. De hångrinande pumporna utanför huvudentrén är uppenbart andrasortering. Längs fönsterlisterna smälter sprayade spindelväv ihop med äkta vara från flera decennier tillbaka, och bakom hustaket skymtar fullmånen i en härva av trasiga moln.

Vargen inom mig morrar dovt, ett försök att skaka av minnen och objudna känslor.

Noxwood High, fullmåne, höstvinter. Förutsägbart, MikaMarcel. Vad ska du slänga på mig härnäst?

Som svar på den tysta frågan glider Bel upp vid min sida. Mörkgrå hoodie, svarta jeans, sömnrufsigt hår. Kanske låg han och sov när Crazy kastade sig över datorn.

Bel gör en graciös piruett för att ta in omgivningen innan han hittar min blick. Fan vet var han kom ifrån, men som vanligt är det bara att gilla läget.

- Ta inte det här på fel sätt, Conor, börjar han och trevar fram en rosa metallcylinder ur fickan. Alltid glad att se dig, men vad gör jag här?

Han huttrar och serievejpar Cherry Blossom medan jag tänder resterna av en Lucky Strike.

- Inte min idé, säger jag trött. Mikas masterplan för att kickstarta inspirationen.

Bel lyser upp och kastar en slängkyss ut i universum.

- Merci beaucoup. Vågar vi hoppas på en sexscen?

Jag gör en grimas och krossar fimpen under kängan.

- Här?

- Kanske inte, medger Bel med en blick på den vittrade betongbyggnaden bakom min rygg. Så vad är planen?

- Antar att vi går in.

Jag trycker upp portarna med axeln. I entréhallen är luften tung av svett, billig öl och multifärgad kolsyrerök. Musiken dunkar ur spruckna förstärkare, misshandlade toner som skär i min skiftarhörsel. Ungarna svärmar i ett hav av Halloweenkostymer. Draculavariationer, blodiga nunnor, Freddie Krueger, skelett, Pennywise, häxor och fan vet vad mer.

Bel drar en svartmålad pekfingernagel över min bara underarm.

- Ingen jacka den här gången heller, konstaterar han beklagande. Otur, chéri. Mika måste ha ett elakt sinne för humor.

Jag ser ned på mina kläder. Svart t-shirt och jeans som mörknat av novemberregnet.

- Samma som vanligt, det är vad det är. Frågan är vad vi har här att göra. Faller något på plats, eller är du lika lost som jag?

Bel fäster ihop sitt hår i nacken, och granskar snorungarna med eftertänksam min.

- Rätta mig om jag har fel, säger han efter en noggrann inspektion. Men har inte din syster barn i highschool-åldern?

- Nej.

Han ser besviken ut.

- Merde, jag var ju något på spåren där. Är detta en avledningsmanöver, tror du? Väntar äventyret någon annanstans?

- Äventyret?

Bel skrattar lite generat och slår ut med armarna.

- Ja, vad annars? Varför är vi här, om inte för att äventyra, bråka och bli sams?

- Knulla? säger jag och sveper honom intill mig med handen om nacken.

- När du vill. Det var du som vägrade.

Jag kysser honom på pannan.

- Lös den här scenen åt mig, så har jag planer för dig efteråt. Bara vi kommer härifrån.

- Ok, spinner Bel och lutar huvudet mot mitt hjärta. Jag tänker. Har du ouppklarade affärer sedan high school, någonting du borde reda ut?

- Antagligen, men tio år efteråt?

Han himlar med ögonen.

- Antar att vi blir kvar här ett tag då. Dansa?

Jag drar honom närmare och lutar hakan mot hans huvud. Länge står vi orörliga i havet av stupfulla plastmonster tills Bel plötsligt ser upp. Ögonen glittrar av något som antagligen betyder problem.

- En vild chansning, men eftersom jag är här handlar detta inte bara om dig. I så fall känner jag någon som kan hjälpa oss.

Jag höjer på ett ögonbryn när han trollar fram mobilen och börjar rulla bland meddelanden. Så stannar han vid kontaktnamnet E, följt av ett par röda hjärtan. Tydligen känner han min blick, för tonen påminner om en unge som söker backup när leken spårar ur.

- Du vet var jag kommer ifrån, vargen. Bara naturligt att jag ber om hjälp hemmavid.

- Inte mig emot, säger jag med en axelryckning. Funkar det att texta?

- Oui, nickar han. Har du inte Mika i mobilen?

- Nej. Fan heller.

Bel spärrar upp ögonen som om jag pissat på kyrkdörren så jag tillägger:

- Tankeläsare är en jävla plåga. Mitt liv, min ensak.

- Blir svårt att skildra din karaktär på ett fängslande sätt om du håller tillbaka.

- Inte mitt problem.

- Lär dig att släppa taget, raring. Annars slutar du som en gammal drake på ett berg av rostiga minnen. Ensam, bitter, elak. Inte sexigt.

- Tack du. Har inte du ett meta-samtal som väntar?

Bel blixtrar iväg ett leende som påminner mig om att killen är en blodsugare, trots den sockersöta fasaden.

- Funkar inte så. Jag kan inte styra processen härifrån. Vi kan bara knäppa våra små händer, be att din tankeläsare delar med sig och inte redigerar ihjäl texten.

Jag suckar och kör ned nävarna i fickorna.

- Då lär vi vänta ett tag.