KAPITEL 7

0 0 0
                                    

Jag blev undersökt av ambulanspersonalen, de var snälla. Jag behövde inte åka med dem till sjukhuset som tur var men jag fick åka hem från skolan för att vila. Jag sov hela dagen och natten, och morgonen efter var det dags för skola igen. Denna dagen kändes annorlunda när jag klev genom entrén till skolan, jag var glad, det var inte den där hemska känslan som jag alltid haft. 

Jag gick mot skåpet och såg ett ansikte jag kände igen, jag visste inte vart ifrån men jag kände igen henne, hon var kort, svart och ganska kort hår, svart hoodie och blåa jeans. Jag tänkte inte mer på det och gick vidare i den långa korridoren som egentligen inte var så lång men kändes så mycket längre än den var. 

Jag gick in i klassrummet, samma som igår, våning tre närmast till vänster. På samma plats som igår, längst bak i hörnet närmast fönstret, ingen bredvid mig. Jag gillade att hålla mina rutiner. Lektionen startade i vanlig ordning, och så knackade det på dörren. Det lät precis som igår, i min dröm. Men det var inte Saga som klev in, det var rektorn. 

- Idag kommer en ny elev, hon är ny inflyttad och kommer om någon timme ungefär, var snälla mot henne nu!

Jag funderade på om jag kunde se in i framtiden tills jag kom på att det såklart inte var min Saga som skulle kliva in i klassrummet, och att det var en helt galen tanke egentligen. 


Ljuset i mörkretWhere stories live. Discover now