Afire || Foscar

30.

När jag vaknar upp så är det första som möter mig synen av Felix svagt särade läppar och jag ler när hans svaga andetag fläktar mitt ansikte. Jag kryper ihop ytterligare i hans famn och försöker att somna om men det är lönlöst. När jag känner hur hans jämna andetag plötsligt bryter sin regelbundna rytm så öppnar jag ögonen och möts av hans sömndruckna ögon som lyser upp i samma stund som de möter mina.

"Godmorgon älskling"

Mumlar han fram med en hes morgonröst och jag ler över ljudet och över rysningarna som han framkallar längs min ryggrad.

"Godmorgon hjärtat"

Svarar jag med en låg röst och han fnyser till och ett svagt flin sprider sig över hans vackra läppar och jag ler över synen.

"Sen när blev vi paret som kallar varandra vid gulliga smeknamn?"

Frågar han med en raspig röst och skrattar lågt vilket får hans bröstkorg att vibrera och jag låter mina fingrar dansa över den mjuka huden samtidigt som jag skrattar kort.

"Jag tycker om det"

Mumlar jag fram innan jag lämnar en fjäderlätt kyss mot hans nakna bröst. Hans låga skratt går över i ett dovt stön och jag känner snart hur hans fingrar börjar leka med hårlockarna som faller ner i min nacke.

"Jag med, baby"

Säger han dovt innan hans läppar är placerade över min hals. Jag flämtar till och mina händer letar sin väg ner över hans kraftfulla rygg och vidare fram över magen. Innan jag hinner reagera så har han vänt på oss så att jag numera ligger med ryggen mot den mjuka madrassen med honom grenslades över mig. Vi ligger så en lång stund, hånglandes och smekandes innan han stiger av mig och sträcker på sig för att tänja ut sin vältränade kropp. Jag ligger bara och betraktar honom med ett drömmande uttryck i ögonen och han lipar retsamt åt mig.

"Ska du ligga och beundra mig hela dagen eller ska vi äta frukost?"

Frågar han retsamt och jag himlar svagt med ögonen åt honom innan jag kastar en kudde åt hans håll. Men det är alldeles för tidigt på morgonen för att jag ska kunna sikta bra och kudden slinker ner flera meter ifrån honom vilket får honom att skratta till innan han går över till sängen och innan jag vet ordet av det så har han lyft upp mig i sin famn och medan mitt skratt fyller rösten så lyfter han mig i bridal style ut genom sovrummet och in i köket där han sätter ner mig på en av stolarna vid köksbordet.

Långt efter att frukosten är uppäten sitter vi kvar vid köksbordet och småpratar. Våra händer ligger hopflätade på bordet och då och då lyfter Felix upp våra händer och lämnar en mjuk kyss mot min handrygg innan han låter de falla tillbaka på sin plats igen. När tystnaden fyller rummet så känner jag sorgen bubbla upp inom mig.

"Lova att inte bli arg"

Säger jag försiktigt och en bekymrad rynka träder fram i hans panna.

"Oscar..."

Säger han varnande och jag bryter våran ögonkontakt för att fästa min nervösa, stirriga blick i bordet.

"Jag vet inte om jag kan åka till USA"

Får jag tillslut ur mig med en nervös stämma och tystnaden slår emot mig. När jag känner hur Felix lossar sitt grepp runt mina händer och drar sig undan så lyfter jag blicken och fångar hans stela profil med blicken. Han sitter helt blixtstilla med blicken fäst i tomma luften och jag vet inte hur jag ska tolka hans tystnad. Oron kryper längs min ryggrad och tillslut får jag nog av den stela tystnaden.

"Felix?"

Säger jag med en svag röst och han möter min blick med ett stelt uttryck.

"Jag vet inte om jag kan lämna dig"

Får jag ur mig med en svag stämma och han suckar tyst innan han går över till mig och tar ett bryskt tag om min arm så att jag ställer mig upp. Jag flämtar till när han tar ett bryskt tag om min haka och spänner blicken i mig.

"Du ska åka till USA, du ska visa hur jävla mycket bättre du är en alla de där amerikanska snobbarna och sen ska du komma hem och vi ska spendera resten av livet tillsammans. Okej?"

Säger han bestämt men jag hör ömheten i hans röst och jag tar ett djupt andetag innan jag nickar försiktigt.

"Okej"

Mumlar jag fram innan hans läppar är på plats mot mina. Jag passar på att memorera smaken av honom, memorera konturerna av hans läppar när de arbetar ivrigt mot mina. För snart tar det slut. Snart kommer jag inte att få uppleva dessa små ögonblick som är lätt att ta för givet när man tror att ens tid är oändlig. Men våran tid håller sakta på att rinna ut. För varje minut som går kommer vi närmare det fruktade avskedet och med detta i tankarna pressar jag mig ännu närmare hans varma, trygga kropp och fördjupar kyssen avsevärt vilket får Felix att flämta till men jag är för ledsen för att bry mig. Det enda jag vill för tillfället är att kyssa min pojkvän och passa på att kalla honom just det så många gånger som möjligt för snart kanske jag behöver berätta om honom som mitt ex.

Och det krossar mitt hjärta.