Afire || Foscar

15.

Felix perspektiv

Jag vaknar upp med en sprängande huvudvärk och svullna knogar och ett grymtande andetag slinker ur mig när jag rullar över på mage i sängen. När min hand slår emot madrassen och inte mot den väntade kroppen bredvid mig så lyfter jag förvirrat på mitt tunga huvud.

Platsen bredvid mig i sängen är tom och kudden har inte det minsta lilla veck på sig vilket tyder på att hans sida av sängen har varit tom hela natten. Förvirrat gnuggar jag sömnen ur ögonen och sätter mig försiktigt upp.

Huvudet snurrar och jag försöker desperat att fokusera. Plötsligt kommer allt tillbaka till mig som ett blixtnedslag och jag begraver huvudet i händerna.

Harvard. Hemligheter. Bråk. Skrik. Avslut.

Ett avslut på vårt förhållande.

Mitt inre är ett enda virrvarr av känslor och jag kan inte lista ut vilken känsla som väger tyngst. Är det ilskan över att han undanhåll en sådan viktig sak för mig? Eller är det sorgen för att han kanske stack för gott? Eller är det skulden över att jag skrek på honom och bokstavligt talat kastade ut honom? Eller är det smärtan över att han gjorde som jag sa, att han stack utan att kämpa för mig, för oss?

Har jag förlorat honom?

Oscars perspektiv

Jag grymtar till när Omar drar ner filten som jag har använt för att täcka över fönstret så att solljuset flödar in genom fönstret och sticker mig i ögonen.

"Kom igen Oscar det har gått en vecka nu. Du kan inte ligga här resten av livet, livet fortsätter"

Säger han i ett försök att vara uppmuntrande men jag vänder mig bara om i den smala soffan så att min rygg är vänd mot honom och suckar tyst.

"Han är mitt liv och utan honom så känns det bara meningslöst"

Muttrar jag fram och borrar ner ansiktet i kudden innan jag känner hur några salta tårar letar sin väg nerför mina kinder och snuddar mina spruckna läppar.

"Jag har också varit kär Oscar, jag förstår men du kan inte låta honom förstöra resten av ditt liv"

Säger han och jag känner hur soffdynan sjunker ner när han sätter sig bredvid mig och suckar tyst. Jag väljer att inte svara utan borrar bara ner huvudet ännu längre ner i kudden som sakta blöts ner av mina salta tårar.

"Kärlek kan vara det bästa som finns men också det värsta som finns. Det kan slita en i tu men också bygga upp en från botten. Men det är inte kört Oscar, du kommer att hitta någon annan. Någon annan som kommer att älska dig mest av allt"

Säger han och jag känner hur ilskan växer inom mig och jag sätter mig hastigt upp och ger honom en hård blick.

"Det finns ingen annan. Felix är den enda"

Säger jag hårt och Omar suckar tyst som svar innan han nickar kort för sig själv.

"Men kämpa för honom då. Vinn tillbaka honom. Ska du verkligen ge upp på det ni två delar? Det är sann kärlek Oscar och det måste man kämpa för. Gå i brand för varandra"

Säger han bestämt innan han klappar mig på låret och reser sig upp. Han ger mig en sista blick innan han försvinner in i sitt sovrum och lämnar mig kvar med hans ord i tankarna.