du räddade mig// Dante Lindhe

41

Fredag 24 December 07:20

Julaftons morgon, den mysigate dagen på året. Familjen samlas, god mat på bordet, mysig stämming, kalle anka på TV och paketöppning på kvällen. Alla älskar Julen, jag älskar julen men i år är annorlunda, Dante är sjuk. Helt ärligt så känner jag inte ens för att fira Jul i år men jag vet att jag måste hålla ihop det för Dantes skull. Vi hade först planerat att jag och Dante skulle åka upp till Luleå och fria Jul där men nu när vi har fått veta att Dante är sjukt tyckte Erik att det var bäst att dom kommer ner hit istället, jag håller verkligen med.

Det är väldigt tidigt men jag står redan i köket oooch fixar lite med Julmaten så att allting ska bli helt perfekt, det kommar vara all möjlig mat. Det kommer också vara ganska många gäster så det behövs mycket mat. Erick, Bianca och Felicia ska komma, Molly och Ludde ska komma, Noel, Axel och Johanna ska också komma, fullt hus. 

Dante ligger fortfarande i sängen och vilar, det känns inte rätt att väcka honom utom han behöver få vila så mycket som möjligt. Efter någon timme i köket är jag helt utmattad så jag kastar mig på soffann med en stor, mjuk, röd Julfilt över mig. Jag somnar till nästan på en gång men vaknar senare av att något rör sig bredvid mig, jag öppnar ögonen och ser Dante.

" hej älsking, varför ligger du i soffan? han sätter sig ner bredvid mig och strycker mig försiktigt över huvudet.

" jag har hållt på i köket och blev väldigt trött bara" jag sätter mig upp och han lägger sin arm runt mina axlar.

" va inte nervös allting kommer att gå jätte bra" säger han och pussar mig på huvudet.

" jag hoppas det, vad är klockan?"

" 10:45"

" bra då har vi några timmar innan alla kommer, orkar du hjälpa mig lite eller vill du vila lite mer?"

" Nora det är lugnt jag kan hjälpa till, det kanske är du som ska vil, du är ju faktiskt gravid" han ställer sig upp och börjar plocka fram lite julsaker som ligger kvar i en låda.

Jag sitter kvar med min filt ett tag och kollar på honom, fan, tänk om det här blir våran sista jul tillsammans, nej så får jag inte tänka. Doktorn sa att det kommer gå bra eftersom dom hittade det tidigt, allt kommer bli okej. När jag väl tittar tillbaka på Dante stirrar han på mig med en förvirrad blick.

" ska du hjälpa till eller?" säger han och slänger en ljusslinga mot mig.

" ja jag ska ta det lite lugnt" svarar jag men en töntig ton.

Jag ställer mig upp och går fram till honom, han lägger sina händer runt min midja och drar mig närmare honom, jag lägger mina armar runt hans nacke och vi kollar in i varandras ögon. Han ögon är verkligen förtrollande, dom är så otroligt vackara. Han lutar sig ner och kysser mig mjukt, han läppar kysser mina så att jag smälter i hans armar. Han drar ifrån och kollar på mig med ett par ögon som glittrar.

" slut på mys nu måste vi verkligen bli klara med den här skiten" säger jag och drar mig ur hans grepp.

" visst" han ler smått åt mig innan han fortsätter gräva i lådan.

*****

Det knackar på dörren så jag skyndar mig ut till hallen för att öppna, utanför står Erik, Bianca och Felicia. Bianca har på sig en röd klänning och en vit liten kofta, hon har små vita skor och hennes hår är fint uppsatt med ett hårband, herregud kan man bli sötare. Erik ler stort mot mig och ger mig snabbt en hård kram, när han drar ifrån gör Felicia samma sak.

 " hej lilla gumman" jag lyfter upp Bianca och kramar henne hårt, gud vad stor hon har blivit.

" hon var saknat henne väldigt mycket, hon pratar om dig varje dag och undrar när du ska komma hem" säger Felicia men ett svagt leende.