du räddade mig// Dante Lindhe

36

Söndag 13 September 23:15

Jag sitter på soffan i Mollys och Luddes lägenhet, jag har druckit flera flaskor öl och har inte längre koll på hur många jag faktiskt druckit. Vi skrattar, dricker och har det hur trevligt som helst men det börjar bli sent och Dante har inte druckit en klunk, han sitter i en fåtölj med armarna i kors och kollar på oss med en tom blick. Jag viskar något i Mollys öra och hon skrattar högt, hon skrattar så mycket att hon blir helt röd i ansiktet, var det verkligen så kul? det ända jag sa var att Dante ser ut som en gammal surr morfar som måste hålla koll på sitt fulla barnbarn. Dante ställer sig upp från sin plats han suttit på i 3 timmar, går fram till mig och drar upp mig från soffan, han håller mig hårt om armen och drar med mig ut till hallen.

" ta på dig dina skor vi ska hem" säger han utan att möta min blick och drar på sig skorna.

" va nej?! jag vill inte hem, Vi har ju så kul så varför kan vi inte stanna?"

" för att det är sent och du är redan väldigt full" säger han med en lugnare ton.

" så full är jag väl ändå inte" han går fram till mig och lägger sina händer på mina kinder.

" snälla lyssna på mig, vi åker hem nu"

Jag nickar till svar som jag alltid brukar göra, han ler och tar på sig sin jacka. Vi säger hej då och lämnar deras lägenhet, sätter oss i bilen. Hela vägen hem sitter han och sjunger med i låtarna på radion medans jag ligger och halvsover, även fast jag nästan är helt däckad kan jag fortfarande höra han underbara röst och hur vackert han sjunger. Bilen stannar men jag är så trött att jag inte orkar röra mig, jag hör att min bildörr öppnas, bilbältet knäpps upp och jag känner två starka armar lyfta upp mig från sätet. Han bär in mig genom dörren, upp för trappan och in till mitt sovrum, han lägger mig i sängen, tar av mina kläder, tar på mig en ny tröja sen drar han täcket över mig. Innan han lämnar rummet ger han mig en lång kyss på pannan, dörren stängs, han är borta och jag somnar lugnt.

Måndag 14 September 07:00

Jag vankar av att larmet dånar över rummet, det där jävla larmet ger mig en hjärtattack varje jävla morgon. Jag sätter mig förvirrat upp i sängen och gnuggar mig i ögonen, huvudet dunkar och jag känner mig svimfärdig, dålig idé att dricka på en söndag. Larmet slutar ringa och jag ställer mig upp, jävla typiskt att man måste jobba idag. Jag går in till badrummet och sköljer ansiktet med iskallt vatten och piggnar snabbt till, jag tar på mig en ljusblå croppad t-shirt, ett par vita boyfriend jeans och ett silvrigt halsband jag fick av Eric på min 18 årsdag. Jag sminkar mig ordentligt och snyggt sen skyndar jag mig ner till köket. Jag plockar fram alla saker man behöver till amerikanska pannkakor, jag lever om lite för mycket och möts av en havt död Dante. Han har enbart på sig ett par gråa mjukis byxor och hans hår är jätte rufsigt, han gnuggar sig i ögonen och kollar lite surt på mig.

" varför lever du om så jävla mycket, klockan är 8 på morgonen"

" förlåt jag skulle bara göra frukost"

" varför så tidigt?"

" för att jag ska jobba, det är ju måndag och jag har faktiskt ett vanligt jobb där man inte kan göra sitt eget schema"

" haha jätte kul"

" vill du ha pannkakor?"

" såklart jag vill"

När jag ätit upp mina pannkakor tar jag på mig ytterkläderna och går ut till bilen, jag får låna Dantes bil för han ska inte åka någonstans idag. Jag kommer fram till jobbet och får direkt en besökare, jag gör hennes naglar och hon går nöjt hem. Hela dagen är det fullt inne på nagelsalongen och jag får inte en lugn stund, varför ska så många göra sina naglar på en måndag? Min lunch blir bara 15 minuter lång för jag behöver nästan direkt  gå tillbaka för att ta emot fler kunder, en bra grej med att jag inte får en lugn stund är att jag inte hinner tänka på Olivia och allt skit som har hänt. Efter en riktigt lång och jobbig dag slutar jag äntligen, jag behövde jobba över lite så jag slutar 17:30, jag går trött bort till bilen och försöker att inte somna framför ratten på vägen hem. Jag går in genom dörren och det är väldigt tyst i huset, är Dante inte hemma? Jag tar av mig skorna och jackan och går in till vardagsrummet, ingen där, jag går upp till Dantes rum, igen där. Jag hör lite ljud från köket så jag går ner igen och in dit, Dante står och försöker öppna en vinflaska. På köksön står det två tallrikar och runt om är det massor av kartonger med sushi och två vinglas.