Den lilla grusvägen

Han

Nästa dag när han vaknar bestämmer han sig för att besöka henne. Medans han trycker i sig en ostmacka som frukost tänker han att hans ska fråga en massor om hennes liv och berätta om hans egna. Vad hon än vill veta ska han berätta för henne, minsta lilla detalj.
Han gör sig i ordning och beställer en taxi för att ta sig till sjukhuset. I bilen tänker han på vad han ska säga, han bestämmer sig för ett vanligt "hej", efter det får han improvisera.
"Vi är här" taxichauffören har en mörk och raspig röst, han bryter en aning på finska.
Edvin betalar och kliver ur bilen. Han går genom dörren och frågar hon som sitter i receptionen, hon berättar vart han ska och säger att det borde vara okej att bara gå in i rummet. På vägen dit är han nästan lite nervös, han vet inte varför, detta är den kvinna som han har pratat med varje morgon i nästan två månader nu. När han närmar sig hennes rum hör han hur det piper där inne, läkare och sjuksköterskor springer in i rummet med olika vagnar. Han greppar tag i en av sjuksköterskorna men han sliter sig snabbt loss.
"Vad har hänt?" frågar han, sjuksköterskan ser förvirrad ut.
"Vem är du?" frågar han med en bekymrad röst.
"En vän" svarar han kort, allt han vill veta är om hon är okej, kan han inte bara säga vad det är som har hänt.
"Hon kraschar" svarar han lika kort, för kort och springer in i rummet han med.
Vad betyder det, Edvin är förvirrad och står som förlamad i dörren. Tillslut hör han hur pipandet blir till en lång ton.
"Tid för död: 8.30" säger en av läkarna i rummet.