en kort novel på svenska

del 3 (per 3)

Jungo puttar upp dörren till polisbilen och stiger ur ut den långsamt eftersom han precis har kommit tillbaka från en situation som inte direkt var kul att ta hand om. "hur gick det jag vet att det inte brukar vara ett idealt fal att ta när man snart ska gå på rast" Skriker Micke som Jungo han känt ända sen han började i kåren från andra sidan av rummet. "De är helt ok och nu så har jag bara tjugo minuter tills jag kan ta det lugnt" Ropar Jungo tillbaka men han är inte helt säker på att Micke hörde eftersom Micke gick in i en annan bil så fort som har var klar med att sätta på sig sin utrustning.

Jungo fortsätter längre in i stationen för att lägga av sig sina saker innan han kontaktar sin bos för att checka in sin rast för dagen, när han tar av sig sitt bälte. När han tar av sig sina tjänstevapen så faller en lapp ut ur det lila mellanrummet vid hanns bält och bycksor. Han kollar på lappen och försöker att komma ihåg om han har satt den där eller om någon har satt den där när han inte kolla fast det är ju ganska konstigt så han rensar bort den tanken innan han tänker på det förmycket. Han öppnar lappen och läser vad det står på den.

Det var inget meddelande som han först hade trott utan det var en liten blankett från ett av caféerna som ligger lite utanför stan. Utan att fortsätta grubbla över varför den var där så sökte han upp exakt var den ligger så att kan gå dit eftersom han faktiskt är på paus nu. En vanlig person hade nog tänka på vart lappen kommer ifrån men eftersom Jungo inte brukar göra sam alla andra men det finns en anledning, han har ADHD men hans läkare tycker att han är stabil nog att jobba som polis som har är inte hur impulsiv som helst men han kan ändå göra saker utan att tänka sig för.

När Jungo kom fram till cafét så köpte han en kaffe och en liten bit av chokladkaka. Efter han betala så gick han långsamt och satte han sig längst bak i cafét. Längst bak så satt det också ett lite äldre par som kanske skulle kunna vara sjuttio eller åttio. Därför så satte han sig där han tror att det skulle låta minst och inte störa de som sitter nära, i ett hörn bakom ett ganska fint blått draperi. Medans han väntar på att hans kaffe ska svalna så tar han fram sin telefon för att roa sig. Det går mins trettio minuter innan han kommer ihåg att han hade en kopp kaffe framför sig, då han hade varit alldeles för upptagen med det han gjorde på sin mobil. När han börjar sträcker sig fram för att ta upp sin kopp så hör han att någon skriker från bakom honom "upp med händerna" samtidigt som klockan till dörren plingar.

ord: 510 

haaa finally third part