en kort novel på svenska

del 2 (per 2)

Alex vaknar ur sin sömn och är ganska förvirrad eftersom han är i ett tomt klassrum helt själv, "Eeee vart gick all de var här för bara några minuter sen" tänker Alex. Han sitter stila i klassrummet och försöker vakna till samtidigt som han undrar över varför hans kompisar inte väckte honom när de gick hem för dan. Han tar en sekund för att resa sig upp ur hans säte innan han kollar runt i klassrummet. Han råkar att kollar upp mot klockan då han ser ur ögonvrån att klockan redan hade hunnit bli tjugo i fem, han får lite mild panik eftersom hans skift på cafét börja fem och det är om bara tjugo minuter.

"Hur fasiken ska jag kunna hinna hela vägen till mitt jobb på tjugo minuter här ifrån och om man ska gå så tar det minst 30 min även om man springer hela vägen där" tänker han samtidigt som han försöker att springa ut ur klassrummet men på vägen så snubblar han och ramlar nästan vid dörrkarmen, Alex åter tar sin balas och fortsätter ut ur skolan och smäller några dörrar på vägen ur i ren panik. Eftersom det inte ens finns en liten chans att han kommer hinna med den bussen som han brukar ta, men han kanske hinner med bussen som kommer efter men om han- inte hinner med den så får han väl bara springa och hoppas på det bästa.

När han börjar närma sig busshållplatsen då kan han se en buss, dörrarna stängde sig precis och Alex springer så fort han kan till bussen för att försöka att få förarens uppmärksamhet och mirakulöst nog så öppnas dörrarna igen på bussen. Hjulen slutar rulla och Alex stannar precis utanför dörrarna för att ta ett andetag "ska du gå på eller ska du bara så där i öppningen för att slösa på våran tid vi ska faktiskt nånstans om du inte visste det" skriker en av de lite äldre damerna som sitter på raden näst längst back i bussen argt. "jag är väldigt lessen jag behövde bara ta igen mig lite eftersom jag sprang hela vägen hit om du inte tar ila upp" sa Alex så vänligt som han kunde till den äldre damen så hon inte skulle bli mer upprörd med honom. Han kliver in i bussen och sätter sig där det inte finns så många andra personer vilket råkar vara längst farm i bussen, har stoppar in sina hörlurar i sina öron för att lyssna på musik på vägen till caféet han känner att de är någon som stirrar på honom från back ifrån men han ignorerar vem det än är och fokuserar på musiken istället.

När bussen kommer till hans stop så går han ut ur bussen och kollar klockan på sin mobil " ja jag han precis med en hel minut till godo" Alex går in och avbyter med Nathali som är några år äldre än honom och har skiftet före honom. Alex ställer sig i kassan och börjar ta i mot kunder. Efter ett tag då det bara fanns en kund i rummet som redan hade beställt sitt så bestämde sig Alex för att ta en liten paus, så han tar fram sin mobil för att börja kolla på Youtube men när han kollar upp så ser han en man som verkar nervös. "Är det något som jag kan hjälpa dig med?" frågar Alex med sin vanliga kundröst. Mannen flackar med blicken runt i rummet innan han sträcker ner handen i fickan. Precis när han skulle fråga igen så drar mannen fram en pistol. "Upp med händerna"

Ord:599

suprise i'm alive