Magic Love

Kapitel 10

Jag verkar ha tappat talförmågan när inte ett endaste ljud tycks verka kunna komma ur mig. Är Bryce det där rövhålets son?

"Du ljuger. Jag skulle aldrig hamnat i denna situationen om jag visste om att han var en varulv." Jag vägrar tro att detta är sant. Det känns som ett trick. Jag har hört ett och annat om varulvar, och att lita på en var det sämsta beslut man kunde ta. Hon kan lika gärna ljuga mig rätt upp i ansiktet.

Jag hör hur hon tar en tung utandning innan hon svagt skrattar för sig själv. Det lättsamma skrattet får mig att obekvämt pressar samman mina läppar i ett streck.
"Du sa aldrig vad du hette?" Den roade tonen gör det bara svårare att tolka om hon skämtat eller varit seriöst om det hon sagt om Bryce.

"Daiva."

"Daiva vad?" Jag biter mig irriterat i tungan för att inte säga något otrevligt. Det finns tillräckligt med folk som hatar mig i denna flocken. "Wood." Muttrar jag fram. Tystnaden sprider sig mellan oss och jag höjer stelt blicken mot kvinnan.

"Det är ett ganska så vanligt efternamn." Fortsätter jag för att på något sätt försöka bryta tystnaden. Det var fortfarande svårt att fatta att Bryce skulle kunna vara en av dem. Hela skolkorridoren hade lyst upp när han kom gåendes dagen jag först såg honom. Det som gör mig mest irriterad är att han själv säkert var väl medveten om det i stunden. Hade den hypnotiserande atmosfären haft något att göra med vem han var? Om Bryce verkligen var den förste Alphans son, vad gjorde det då honom? Odödlig? Eller hade han andra förmågor utöver det vanliga för sådana som honom?

Vanligtvis vet jag om en "övernaturlig" person är i rummet. Det gick att se på deras aura. Bryces aura var däremot inte alls som en varulvs. Det fanns inget spår av något med varulv i hans aura. Hans var såklart lika unik som alla andras, men den stack inte ut. Till och med Collins var mer intressant än hans och det sa en del. Om Bryce nu var en varulv, hur hade jag då kunnat missa honom? Var det fler än honom jag hade missat och gick dessa runt bland människorna i skolans korridorer? Kunde man förlora en förmåga?

Nej, nu ska vi inte dra för snabba slutsatser här. Han kunde gått runt och burit på det där blåa pulvret i skolan. Med tanke på vem hans pappa är skulle det inte förvåna mig. Tänk om det var pulvret som gjort att jag missat honom?

"Du bor med dina...föräldrar nu? De kanske är oroliga. Har du din mobil på dig?" Jag rycks från mina tankar och hummar till för att sedan irriterat slå handen mot pannan. Min mobil är kvar i Bryces bil. Såklart.

"Nej, ingen mobil. Den är kvar i bilen." Tänk om detta är en av effekterna av det där pulvret? Vad i helvete är det för något pulver och hur kan jag inte känna till det eller ens hört talas om det? Var jag påverkad av det blåa pulvret redan i skolan? Under lektionen? Fanns det fler symtom som jag inte märkt ännu? Det måste varit därför han satte sig bredvid mig under historielektionen. Var det då han förgiftade mig? Nej, jag skulle vetat vad han var samma sekund som jag sett honom gå genom korridoren.

Min hjärna gick på högvarv och varenda scenario där möjligtvis någon skulle kunnat förgiftat mig spelades upp framför mig. Det gick inte ihop. De måste haft någon människa som arbetat för dem för att kunna förgifta mig så att mina krafter inte fungerade. Jag missade aldrig en annan magiker, vampyr eller någon varulv.

"Detta är katastrofalt. Jag kan inte förlora min magi. Jag borde sett det i hans aura." Mumlar jag förskräckt för mig själv för att sätta båda händerna framför ansiktet. Detta var en mardröm. Var det nu alla skrämmande nattsagor om hemska magi-hatare skulle bli sanna?
"Känt hans aura? Vad menar du med det?" Frågar hon nyfiket och jag tog bort händerna från ansiktet utan att höja blicken.