Magic Love

Kapitel 3

"Jace, släpp mig." Väser jag och rycker aggressivt i hans arm.

"Varför pratade du med honom?" Fräser han plötsligt ilsket mot mig och jag kollar förvirrat på honom med halvt öppen mun. Jace har alltid varit en idiot...eller ett troll, men det beror på tillfället. Nu var han en idiot.
"Skojar du med mig-?"

"Jag bryr mig inte vad du tycker. Håll dig borta från honom." Morrar han sammanbitet. Vad är hans problem? Han beter sig på att jag prata med självaste djävulen.

Jace mumlar igen något ohörbart och jag försöker lossa hans fingrar från min handled.
"Nathan och Liana kommer inte bli glada av att höra det här." Hör jag honom mumla och jag stannar upp. Varför skulle våra föräldrar bli arga? Har min bror officiellt tappat vetet?

"Vad menar du? Varför skulle mamma och pappa-?" Han avbryter mig snabbt genom att högt fnysa till.
"Eh. Okej?" Fnyser jag högt tillbaka samtidigt som vi går ut genom portarna ut ur skolan. Innan dörren dörren stängd hinner jag precis se genom dörrspringan de dramahungriga eleverna som diskret följt efter oss genom korridoren. Jag suckade för mig själv utav tanken på de rykten som säkerligen spreds just nu bakom andra sidan dörren.

"Kan du släppa mig handled? Försöker du amputera min hand eller något?" Han släpper äntligen mig och jag för snabbt min smått rosa handled intill mig. Idiot.
Utan att titta mig bak börjar han istället gå mot parkeringen. Jag som trott att han äntligen är klar med sitt lilla macho-utbrott, vänder mig om för att gå tillbaks in i skolan, däremot hade jag tydligen fel.
"Kommer du eller?" Hör jag honom ropa utan att vända sig om. Är det normalt att vela slå ens bror medvetslös så att han kan lämna en ifred? Inte? Hmm.

"Är du seriös nu?" Gapar jag ilsket tillbaka och han vänder sig om med armarna i kors. "Ja, Daiva? Vad är det du inte fattar? Ska jag ta det på kinesiska?"

"Du kan inte kinesiska!" Fräser jag fram.

"Inte du heller, Iva!" Han har fräckheten att skratta och jag kan inte hindra det roade leende som smiter förbi.
"Nä men seriöst, vi måste hem." Fortsätter han med en allvarlig min. Jag börjar gå mot parkeringsplatsen och ska precis ge honom ett och annat om att tvinga hem mig utan någon som helst anledning, när jag får se skolans populäraste on-and-off par. Madelyn och Collin hånglande som ett par iglar på varandra mot en av bilarna på parkeringen. Jace följde min blick för att nästan direkt grimasera av synen.

Som två fån stod vi och stirrade på paret som smekte varandra luftstrupar med sina tungor. Bara genom att kolla på dem var de tydligt varför de stod för 99% av allt drama på skolan. Madelyn hit och Collin dit.
"Hade inte de gjort slut?" Hör jag Jace säga med låg röst bredvid mig och jag nickar sakta.
"Trodde det med."

Jace blir först att börja gå mot bilen och det är väl när han öppnar bildörren till förarsätet som han harklar till. Jag vänder mig bort från Madelyn och Collin för att hastigt skaka på huvudet.
"Aldrig livet att jag åker hem nu. Jag har snart lektion!" Kanske inte helt sant, men det behövde inte han veta? Jag vill inte åka hem!

"Du får smsa Jayla eller något. Säga att Liana och Nathan ringde och bad oss komma hem." Irriterat ger jag honom en lång blick.
"Varför ens var du så otrevlig mot den där nya killen? Han har inte gjort dig något!" Jace fnyser till för att låsa upp sin älskade bil och puta in mig i baksätet.

"Du vet inte vem han är, Daiva. Vargar går inte att lita på. Han är inte vem som helst. Detta är för ditt eget bästa." Jag drar frågande ihop ögonbrynen. Varför snackar han hela tiden om vargar? Ska det föreställa någon slags liknelse?