Trehundrasextiofem dagar från och med nu

Kapitel nio

Det finns alltid någon eller något som gör att bägaren rinner över ibland.
Vissa får utbrott ofta, vissa ibland, men jag nästan aldrig.
Jag har en slags bägare med ett lock på som försöker hålla nere all den där stressen och ångesten, men som jag egentligen vet kommer rinna över en dag och då är det mycket, och på riktigt. Deprimerad, drar mig undan och gråter för mycket, men man måste ju få gråta ibland för att kunna le? Hur ska man le när man mår dåligt inombords och har alla de där känslorna som ja, nästan svämmar över?
Jag försöker hålla mig samman. Jag vet inte riktigt varför egentligen, jag känner kanske att jag blottar mig för mycket när folk ser att jag gråter och är ledsen!? Jag har inte kommit så långt med min resa för att hitta mig själv än, men jag är påväg!
Nu låter det som att jag inte har någon familj, vänner och att jag har ett förjävligt liv, och även om det känns så ibland så är det verkligen inte så verkligheten ser ut.
Jag har det hur bra som helst! Jag menar, till att börja med så bor jag i Sverige och det är ju verkligen ett plus i kanten, eller vad säger du? Jag har en go familj och vänner, Inte supermånga kanske, men jag har!
Jag tänkte lite igår, och kände att jag ville dela med mig!
Vi har bara ETT liv. Kanske hundra år, vad vet jag? Vi vet inte mycket om döden men jag antar att vi bara lever en gång här på jorden. Jag ska iallafall börja leva som det!
Hundra år, och femton är redan som bortblåsta! Ska man leva hela livet i ångest och stress? Nej, fyfan! Vi lever nu, vi kan inte gå tillbaka i tiden, och har du gjort något dumt? Spela roll, det har jag också! Säg förlåt och gå vidare, så får de sitta kvar där och sura eller vafan de vill!
Har du hört den här?: har du ett problem som går att lösa? Om ja, nejmen dåså, inget att oroa sig över.
Har du ett problem som inte går att lösa? Om ja, nejmen dåså, inget att oroa sig över!
Du lever nu, det är DITT liv, och det är ditt ansvar att du lever ett bra och skönt liv. Ingen annan kommer göra det.
Inte för att vara sån, men vi lever i en egocentrisk värld där alla tar, det borde du också! Jag också för den delen! Stör dig inte, fortsätt leva ett bra liv och njuut förfan så att du slipper ångra dig sen.
Och jag fortsätter min resa.