Från Död Till Levande

Kapitel 5

Äntligen helg. Nu står jag med alla mina saker utanför skolan för att vänta på att Jane slutar så att vi kan börja gå hemåt tillsammans. Jag ser henne komma ut genom de stora dörrarna ut från skolan. Hon kommer fram till mig och vi säger hej, vi har knappt hunnit träffa varandra på hela dagen.
Fredagar är stressiga i skolan, men det som är bra att vi ändå slutar hyfsat tidigt.

Vi börjar gå hem till Jane eftersom att vi senare ikväll ska iväg till en annan kompis på någon slags filmkväll. Så när vi äntligen nått fram till Janes hus, går vi in och kokar makaroner till mellanmål. När man är med Jane blir det oftast någon slags mat hela tiden, aldrig bara en macka eller sånt. Hon älskar att laga mat så hon gör det så ofta hon bara kan. Klockan börjar närma sig halv sju när vi är klara med alla läxor och inlämningar som vi varit tvinga att göra såhär på en fredag eftermiddag. Så vi drar på oss våra ytterkläder för att gå hem till Clara där film-kvällen är.

När vi kommer in genom Claras ytterdörr är klockan strax efter sju och väl där inne möts vi av en varm luft som doftar något chips liknande. Vi går in i vardagsrummet hack i häl med Clara där fler sitter och äter snacks och skrattar högt åt någonting. Jag sätter mig ner bredvid någon som presenterade sig som Philip Stenström som verkar vara en ganska skämtsam person vad jag märkt än så länge, väldigt snygg också faktiskt. Jane satte sig ner bredvid någon annan tjej som hon verkade känna sedan tidigare och börjar prata på med henne. Kvällen går snabbt framåt och tiden springer nästan iväg. Vi var inte jättemånga kvar när vi skulle gå därifrån, kanske fem stycken bara. Klockan var ju ganska mycket. Philip som jag satt bredvid i början av kvällen pratade jag mycket med och han var väldigt trevlig faktiskt. Så vi bytte nummer med varandra och bestämde att vi skulle ses någon gång.

Jag och Jane går till bussen som ska ta oss en bit hem, så slipper vi gå lika långt som vi annars skulle gjort. Vi säger hejdå till varandra vid korsningen som delar våra vägar. Jag drar upp mobilen för att se vad klockan är. Displayen lyser upp och med stora vita siffror står det 01:25, klockan har visst hunnit bli mycket.

Fem minuter senare har jag kommit in innanför dörren till mitt hus och tagit av mig min jacka. Mamma och pappa sover redan så jag smyger ut i vardagsrummet och möts av våran vita tresitts soffa och den stora svarta platteven som sitter uppsatt på väggen. Jag ser i mörkret att det är någonting bredvid bokhyllan, men kan inte se vad det är. Jag tänder lampan och möts direkt av en röd text. ”Tro aldrig, aldrig att du är säker, aldrig någonsin” står det på väggen. Jag känner hur mitt ansikte bleknar och jag blir alldeles kall inombords. Mina andetag är snabba och jag hinner knappt få in luften i lungorna innan jag andas ut det igen. Den varma luften i huset känns inte längre varm och mysig, utan bara på-trängande och obehaglig.

Jag hör mig själv skrika högt när jag inser att den röda färgen på väggen måste vara blod. Vems blod? Vem har gjort detta? Vad vill denna personen mig egentligen? Jag hör mamma och pappas fotsteg närma sig mig, de springer. När mina föräldrar möts av den röda texten på väggen stannar de upp och jag kan höra hur de tappar andan. Jag kan alltså inte längre vara säker i mitt eget hus. Jag känner att mitt huvud snurrar mer och mer och nu kommer locket för öronen. Sedan blir allt svart, jag svimmar. Jag vaknar på natten, klockan är bara fyra. Jag drömde någonting, eller jag antar att det var en dröm men det kändes så verkligt.

Jag drömde att jag låg i något vitt rum, som på ett sjukhus, det enda jag såg var mammas och pappas rödgråtna ögon. Men när dem såg mig så började dem plötsligt le, men började bli väldigt stressade. Jag hörde hur de sa mitt namn flera gånger och att det sedan kom in en läkare med en vit rock på sig med ett ganska stressat eller oroligt ansiktsuttryck. Ett pipande ljud hördes i bakgrunden, sedan blev allt svart och nu vaknade jag upp här. I min säng som vanligt men helt kallsvettig. Det var säkert bara en dröm tänkte jag igen så jag somnar om ganska snabbt.