Lights Off || h.s

18

😢Celines perspektiv😉
Jag sprang gråtandes ifrån Harry, ut genom dörren, och ut från sjukhuset.

Tårarna rann än en gång ner som floder för mina kinder. Jag hatar att vara så svag. Varför vara så svag när jag har försökt bygga upp mina väggar så ingen kan komma in till mig? Varför ska Harry alltid riva ner dom?

Jag förstår fortfarande inte hur han inte fattar att jag har de lika jobbigt. Visst hans underbara mamma gick nyss bort men ändå. Jag har de lika jobbigt.

Hur kan ingen förstå mig längre. Jag satte mig på en tom bänk och lät tårarna rinna ner.

Vad jag saknar min pappa.
"Dad... If you can hear me? Please help me through this. I need your help." Sa jag tyst och tittade upp mot himlen.

Såklart att jag visste att han inte kunde höra mig. Men ändå så skulle de underlätta om han gjorde det. Jag ställde mig upp och gick med tunga steg på de kalla gatorna.

Jag kände en hand på min axel. Jag vände mig hastigt om och såklart var det han. Harry.

"I'm sorry Celine, I really am" sa Harry med en medlidande blick.

Jag såg säkert ut som en panda just nu. Med mascara utsmetad vid ögonen.

"You're sure?" Frågar jag osäkert och försöker titta djupt in i hans själ.

"I am so sorry, I shulden't be like that to you" sa han tyst och tittade upp på mig. Hans ögon va röda och puffiga efter alla hans tårar.

Jag svarade inte. Dels för att ja inte vet vad jag ska svara och för att jag inte vill svara.

"Please forgive me" sa Harry med en mjuk ton i rösten.

"I don't know" mumlade jag.

Jag vill så gjärna förlåta honom. Och trösta honom. Men... De kommer alltid ett men. Jag tror att Harry kommer att bli likadan igen. Att han inte vill ha hjälp. Att han kommer skrika och kasta mitt hjärta i väggen så det går i 1000 bitar.

"What did you say?" Frågar han med en aning hårdare ton.

"I don't know!" Sa jag högre. Så han fick höra mitt svar tydligare.

"Fine I don't need you" sa han surt och gick iväg mot sjukhuset igen.

Jag stog där stel, fastfrusen och chockad på gatan.

Gjorde han presis slut? Eller inbillar jag mig? Jag nöp mig i armen. Och de gjorde ont. Ja räknade mina fingrar då man har fler fingrar i drömmer men alla 10 fingrar satt på sin plats.

Jag sprang ikapp Harry och tog tag i hans vrist så han vändes hastigt mot mig.

"You're Breaking up with me??" Frågar jag chockat och kollar honom sorgset i ögonen.

"Yeah, I think so" sa han med sorg i blicken.

En ensam tår rann ner för min kind.

"But why?" Frågar jag oroligt.

"Coz , I'm bad for you Celine." Sa han. Jag skakade på huvudet.

"No you're not" säger jag emot.

Harry bara nickar mot mig, lutar sig närmare mig, och våra läppar möts än en gång.

Han bryter den och säger,
"Its over Celine....we're done"

Jag står än en gång chockad och förvånad. Harry är inte min längre. Omg va ska jag göra nu då?
A/N: JAG ÄR SÅ SJUKT LEDSEN JUST NU!

Zayn MALIK lämmnar One direction. Visst jag stöttar honom genom hand beslut, men är ändå så sjukt ledsen över att efter 5 år så är de ända vi får en text om att han slutar. Ja älskar Zayn så sjukt mycket! Gråter fortfarande😰❤️

Tack till MissnerdyS som har hjälpt mig att komma på en ide till berättelsen❤️ utan dig skulle denna bok redan varit slut haha :)

Och tack till NarryFanfiction som stöttar mig så mycket❤️

OCH TACK TILL ALLA SOM LÄSER FÖR 2K!!!! JA ÄR AÅ LYCKLIG❤️❤️❤️ älskar er så enormt mycket!!!!! Saker börja vända i berättelsen:/ spännande? Att veta va som kommer hända?❤️

Kommentera gjörna om hur du tycker. Hur mår du just nu för ja tror nästan alla Directioners är krossade just nu. Meddela mig så svarar ja mer än gjärna❤️ älskar er❤️❤️
-Smile4luke