Evan har många gånger hört sin mormors berättelser om en magisk spegel som kunde ta med någon till en annan värld. Enligt hans mormor kunde man ta sig till kunskapens skattkammare under en fullmånenatt. Alla världens böcker samlade i en egen dimensi...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
"Så om det här inte fungerar så får jag din bil?" "Ja, vi tog ju i hand på det."
Evan såg stelt framför sig medan han gick upp för trappan. Hjärtat slog hårt och han hade svårt att tro att han fått Kieran med sig så lätt. Han hade sagt att han inte vänt sig till Gemma för att hon vägrade tro honom och när han lovat att Kieran skulle få hans bil om spegeln inte fungerade hade de tagit i hand direkt. Löftet hade förstås inneburit mer än en bil om det fungerade och Evan hoppades att Sam inte sa något som äventyrade det hela. Han hade gärna väntat en fullmåne för att få med Sam i sin plan, men Evan träffade Kieran så pass sällan att det kunde dröja till jul innan han fick en andra chans. Att ringa Kieran helt ur det blå hade nog inte fungerat och Evan kände inte för att vänta ett halvår. Varje dag var en dag för mycket, både för Sam och för Gemma.
Kieran följde Evan till vindshörnet där spegeln stod. Evan visste att de var så pass sena att spegeln skulle vara öppen redan och hoppades att Sam sett lappen han lämnat på teven. Han ville inte att Sam skulle oroa sig eller börja tro att Evan svikit honom.
Evan sneglade på spegeln när de närmade sig. Han fick direkt syn på Sam innanför glaset. Sam såg inte fullt så glad ut som han gjort senaste gången, vilket nog berodde på att Evan inte satt utanför spegeln och väntade som sist.
Sam log försiktigt när deras blickar möttes, men det dog bort direkt när Evan förmodligen såg ganska sammanbiten ut. Sekunden senare fick Sam syn på Kieran. En misstänksam osäkerhet svepte över honom och han tog ett steg tillbaka.
"Så det här är Sam?" undrade Kieran. "Ja." "Och han kan inte höra oss när vi står här ute?" "Stämmer." "Han är alltså det här bibliotekets väktare?" "Typ." "Och han kan inte gå därifrån?" "Nej."
Kieran nickade och svepte över Sam med blicken. "Men han vet alltså var alla de här värdefulla böckerna är?" undrade Kieran. "Absolut." "Men du tror inte att han vill låta oss ta dem?" "Knappast. Det är hans jobb att skydda biblioteket. Men som jag sa så låter vi honom visa var dyrgriparna finns och sedan distraherar jag honom medan du plockar med dig vad du kan. Vi påstår att du vill se originalen av mästerverken först och sedan vill jag se något annat. Se till att du vet var vi går så att du hittar ut själv och lägg inte allt precis utanför spegeln. Med lite tur kommer han inte att fatta vad som hänt förrän det är för sent och du får hitta en köpare som betalar dyrt för vad än du får med dig ut."
Kieran nickade. "Okej."
Evan gav honom en nick innan han gick in i spegeln först.
Direkt innanför glaset höll han ett finger över läpparna för att be Sam vara tyst. Han var inte säker på om det skulle ha rätt effekt, men det var den enda vink han kunde ge Sam.
Sam sa inget och såg sedan på Kieran när han steg in i spegeln.
"Sam. Det här är Kieran. Han skulle vilja se de första verken av Shakespeare om du vet var de är?"
