Speculum

6. Förtroende

Evan stod länge kvar och iakttog sig själv i spegeln.
Avlägset hördes några morgonpigga fåglar, men annars var det tyst.

Allt kändes så overkligt.
Han undrade nästan om han somnat i stolen och drömt alltihop.

Sam hade ändå varit så påtagligt verklig att Evan omöjligt kunde ha kokat ihop honom i sina röriga drömmar.
Han hade hört att alla ansikten som visade sig i en dröm var ansikten man sett tidigare.
Hjärnan kunde inte skapa nya ansikten i drömmar utan gav nya roller åt folk man sett förr.

Han hade inget minne av att han någonsin skulle ha sett någon som liknade Sam så rent logiskt kunde Sam inte ha varit en dröm.
Han var riktig.
Han måste vara det.

Evan sjönk ner i stolen och betraktade spegeln tills oljelampan brann ut.
Sedan fick han ge med sig och gå ner till sovrummet.

Utan att klä av sig lade han sig ovanpå täcket.
Natten i spegeln hade inte erbjudit någon sömn, men å andra sidan hade han inte blivit trött heller.
Han antog att han borde ta en kort tupplur om han skulle hålla sig vaken en dag till.
Inte för att han hade några planer, men han ville inte börja svänga på dygnet heller.

Evan vaknade med ett ryck när det surrade i fickan.
Yrvaket drog han fram telefonen och såg på den.
Att han fått ett meddelande oroade honom först, tills han såg att det var från Zander.

Evan tillät sig att vakna ordentligt innan han läste meddelandet.
Att gäspa och sträcka på sig piggade upp lite och han konstaterade att han sovit i drygt fem timmar.
Det fick duga som tupplur.

– Tjäna! Vad görs? Är det inflyttningsfest snart eller?

Evan log åt Zanders meddelande.
Partykillen Zander hoppades förstås på en ursäkt att festa. Även om han inte var någon stordrickare så tyckte han om att hänga och prata strunt över en öl.

Evan suckade och funderade över saken innan han svarade.

– Jag är hemma och ölen står i kylen om du är sugen.

– Toppen! Tar jag resten av gänget med eller bara du och jag?

– Gör som du vill. Det finns öl åt alla och jag kan fixa middag.

– Fint! Ses om en stund!

Evan skakade på huvudet och tryckte ner telefonen i fickan igen.
Sedan hasade han ur sängen och gick ner till köket för att se vad han kunde erbjuda.
Zander var en storväxt sportkille och kunde käka minst tre portioner själv. Det fick Evan ha i åtanke när han valde middag. Han gillade inte att någon av hans gäster skulle behöva gå hungrig.