Mörker I Tre Nyanser

1

Jag blickar ut över klassen och ser hur deras unga blickar och kroppar redan önskar att jag var klar, så att de kan få gå hem från detta mörker skolan ger dem. Vad de inte vet är att de lever i ljuset, att deras framtid är ljus, om de bara gör rätt. Om de bara lyssnar på mig.

Så jag harklar mig vilket leder till att allas blickar vänds mot mig och sorlet av prat dör ut.

"Jag vet att ni tror att vad jag kommer att säga är oviktigt, precis som resten av vad era lärare säger här framme. Jag vet att ni tror att ni lever i ett mörker som skolan ger er. Läxor, plugg och ingen fritid. Har jag rätt?"

Eleverna nickar, mumlar och skriker instämmande. Jag ler över deras okunnighet om livet och drar handen genom mitt orangea hår.

"Då kan jag meddela er att ni har fel. Ni lever i en ljus framtid och skolan hjälper er på traven med den"

Nu avbryts jag av några, vad de själva anser sig vara de tuffa killarna. De påstår att jag har fel och en tjej sticker in att jag inte vet hur de har det nu i slutet av nian. Nu innan gymnasiet börjar och all den hets detta utlöser som påverkar dem negativt.

Jag skrattar lätt och ler emot henne.

"Du min unga dam har rätt, det kan jag medge. Jag vet inte hur sista delen av nian är, jag gick aldrig ur grundskolan."

"Varför?"

Frågar killarna där bak igen, plötsligt med intresse.

"Tänk er att slita hela grundskolan fram till den tid ni nu är i. Hälften kvar av nian. En halv termin kvar tills gymnasiet som alla tjatar om hela ens vakna tid. Tänk er att precis nu bli bortsliten från ert så påstådda mörka liv ni lever här i skolan?"

Det blir alldeles tyst och allas ögonbryn härmar varandra i en frågande rynkning riktad mot mig.

"Vad hände?"

Kläcker någon ur sig och jag suckar djupt innan jag fortsätter.

"Ert liv är ljust här i skolan och jag hoppas att ni efter denna timme ni kommer att spendera med mig kan definiera mörker på ett vettigare sätt"

Jag blickar ut över den icke övervunna flocken av elever innan jag fortsätter.

"Det finns tre nyanser av mörker. Jag själv och två av mina, ska jag säga, bekanta beskriver dem väl"

Jag hoppas verkligen att ungdomarna kommer att förstå det här och ta lärdom av det jag har att säga. Det har tagit mig alldeles för lång tid att dela med mig av det här på ett vettigt sätt. Jag har hunnit bli trettio år gammal innan mitt liv börjat bli ljust igen efter många om och men i mörkret.

Med dessa splittrande tankar börjar jag berätta min berättelse som startade för fjorton år sedan.

------

Så detta är alltså renskrivningen av första delen i 'Tre Nyanser av' serien. Denna kommer vara mer välskriven och med längre kapitel. Jag hoppas att ni kommer uppskatta denna om inte mer än den första versionen.

Xx, M.