Säg inte nej *On hold/Will not be updated*(boyxboy)

Kapitel 4

Caspers-perspektiv
Jag går och sätter på mig byxorna och när jag börjat sätta på mig tröjan så drar jag av mig den och springer runt skåpen till till Kim och när jag tänkte böja mig ner för att kyssa honom ser jag att han har tagit av sig tröjan och på hans armar...
-Vad har du gjort! Skriker jag till honom, men han bara sitter där och efter 2 minuter börjar han gråta.
-Varför skär du dig?
-Varför bryr du dig? Är svaret jag får.
-Jag, jag typ... jag kanske tycker du ä, är söt säger jag, och jag känner hur mina kinder blir röda.
Han drar på sig tröjan igen och börjar gå men jag tar tag i hans handled men även fast han är så mager rycker han enkelt åt sig handen och springer där ifrån.

Nästa dag så kom inte Kim till skolan och jag kände verkligen hur stor längtan var att bara se honom. Jag kände att jag faktiskt va kär i honom, även fast jag inte visste något om honom.

Kims-perspektiv
Jag sitter på min dubbelsäng med en kudde över huvudet. Jag känner mig sjuk men vet att jag egentligen bara är chockad, chockad över att han sagt att jag är söt. Jag vet inte ens ett dugg om honom, men jag kan erkänna att jag ville le varenda gång jag tänkte på honom.
Min mamma hade bara frågat mig hur jag mådde och jag bara glodde på henne, men hon förstod att jag inte mådde bra så hon sjukanmälde mig.
Nu är klockan nästan tre, då skolan slutar och jag kan inte sluta känna slagen mot min skalle, minnena kommer tillbaka och jag springer till badrummet, öppnar skåpet och tar bladet jag gömt. Jag satte mig bredvid toaletten och skar ett stort kors över hela underarmen.

Caspers-perspektiv
Jag springer ut ur skolan efter att jag hämtat väskan ur skåpet.
-Vart ska du Casper? Frågar Melinda, min flickvän efter mig men jag hinner inte svara för jag vill bara hitta Kim.

En stor Ferrari svänger in på skolans uppfart, det är bilen från förut. Jag springer mot den långa kvinnan som börjar gå i riktning mot rektorns kontor. Jag stannar framför henne och lyckas flämta fram
-Var är Kim? Jag är inte säker på vem kvinnan var men jag hade förut sett Kim kliva ut ur den där bilen så jag antog att de kände varandra.
Kvinnan bara stirrar på mig, efter 5 minuter så mjuknar hennes ansiktsuttryck och hon säger
-Hemma, är du en vän?
-Aa, det kan man väl säga...
-Åh, så han har alltså en vän! Skriker den blonda kvinnan.
-Hade han inga vänner förut?
-Nää inte riktigt, han hade några personer som han brukade va med tills de började va med några äldre och när de drog med Kim att träffa deras nya vänner sparkade och slog ned honom och stal alla hans värdesaker.
-Va, vart bor ni, jag måste få träffa honom. Sa jag utan att tänka på att kvinnan kunde vara vem som helst.
Hon stirrade ännu större på mig och jag stod där och flåsade trots att jag har jätte bra kondition.
-Vi bor Blomstervägen 26. Säger hon och med en överraskning ger mig nyckeln.
-Han skulle inte öppna om du bara ringde på sa hon uppgivet.

Jag nickade, log och sedan bara sprang jag. Hon litade extremt mycket på mig efter att jag bara sagt att jag kände honom men japp... hon såg inte ut att bry sig så mycket heller.