Vargtjejen

Kapitel 9

Tidigare: "De ska allt få för detta!" Morrar Nico argt.."

~~~◇~~~

"Lugn Nico, de kommer få vad de förtjänar så småningom.." Säger Kellie.

Jag funderar på vad som hände innan explosionen.. Kellie så någonting om Leon och Izak.. vad var det..

"Kellie..?" Säger jag och tittar fundersamt på henne, "Vad var det där om Leon och Izak?"

"Åh Luna.. De samarbetar med trillingarna.. De är fem stycken nu.." Svarar Kellie.

"Men jag trodde att det var du som förvandlade dem..?" Säger jag och tittar på Kian.

"Det var det också.." Svarar Kian. "Men de hade haft kontakt med trillingarna innan som sagt åt dem vad de skulle göra.. Jag önskar att jag aldrig gjort det.."

"Men de kan inte bara dra, du är deras alfa!" Utbrister jag och kollar allvarligt på Kian som bara suckar och tittar bort.

Reglerna säger att en Beta måste lyda sin alfa, annars kan han eller hon riskera att bli utkastad ur flocken och utan flock är man sårbar.
Men i det här fallet så bryr sig nog inte Leon och Izak om det, de har ju trillingarna som skyddar dem.

Kellie harklar sig, "Deras plan var att du skulle erbjuda Izak alfa-rollen.. i utbyte mot mig.." Säger hon och fortsätter "Men nu har de inget att förhandla med så nu kommer de utmana dig istället.."

"Låt dem komma" säger Kian och går in. Vi andra följer med.

Köket där bomben hamnade är helt förstört. Kian, Diego och Nico börjar städa upp röran och jag och Kellie går upp till hennes rum.

"Jag måste dra hemåt.. Jag vill inte bli inblandad i något mer.." Säger jag när vi kommit in på Kellies rum.

"Jag förstår.. eller är du rädd för att falla för Kian igen?" Frågar hon nyfiket.

Jag har inte tänkt på det så förut.. Men ja, det är jag. Jag är livrädd för att falla för honom igen, det han gjorde var respektlöst och rent av elakt, jag kan inte förlåta honom för det.

"Jag vet inte" svarar jag, trotts att jag visst vet. Jag orkar inte prata om det bara.

Jag säger hejdå till Kellie och vi kramas. "Lova att komma och hälsa på någon gång! Snälla?" Säger hon bedjande och jag svarar att jag ska tänka på saken, sen lämnar jag rummet och går ner för att säga hejdå till de andra.

"Hallå grabbar" säger jag och kliver in i det helt totalt förstörda köket.
Kian kastar ett halvbrunnet bordsben i en skottkärra och Nico står och river ner tapeten som är alldeles svart av sot.

"Hej Luna" säger Diego som håller på att plocka undan den trasiga spisen.

"Jag tänkte.. dra hemåt" säger jag med lite tveksamhet i rösten. Ja, jag ska hem, jag måste hem. Även om det är kul att träffa flocken igen så har jag ju mitt riktiga liv.. eller? Mina funderingar bryts när Diego kommer fram och kramar om mig.

"Vi kommer sakna dig Luna, hoppas du hälsar på någon gång iallafall" säger han och går sedan tillbaka till att montera bort spisen.

Nico och Kian kommer också och säger hejdå, vi kramas och sen följer Kian med mig ut.

"Så du ska verkligen lämna oss igen?" Kian står i dörröppningen och lutar sig mot dörrkarmen.

"Det här är inte mitt liv Kian" suckar jag tillbaka.

"Det är visst ditt liv, du är en varulv, som oss andra" säger han och gestikulerar in i huset.

"Och varför är jag det, Kian?" Frågar jag irriterat. Jo, för att du gjorde mig till det.. "Du skulle inte hindra mig." Påminner jag honom.

"Okej, gör som du vill" säger Kian och kastar med händerna. Han går in men lämnar dörren öppen. Jag vet att han vill att jag går efter honom, men det tänker jag inte göra.

Jag går till närmsta busshållplats och väntar. Jag får vänta säkert 40 minuter innan bussen äntligen kommer. Vilken dag.. tänker jag och kliver på.

När jag väl gått på och satt mig i ett av de ganska nedgångna sätena så känner jag en doft som oroar mig. Jag tittar bakåt och får syn på Leon, han hinner inte se mig och jag vänder snabbt tillbaka blicken framåt i bussen. Shit.. vad ska jag göra?? Jag hoppas att han inte känner min doft..

Jag gör ett försök till att hålla inne min varg-lukt men vet inte om det funkar, jag hoppas det funkar..