Kapitel 4

132 2 1
                                    

Tidigare: "Izak sätter sig närmre mig och tar tag i min hand.
- Vad gör du?! Säger jag och tittar upp på honom. Hans ögon lyser i gult."
~~~◇~~~

- Vem är du? Väser jag tyst och drar åt mig min hand samtidigt som jag kollar runt oss ifall någon lagt märke till vad som hände.

- Jag är en varulv, som du. Viskar Izak. Han har nu fått tillbaka sina mörkbruna ögon igen.

- Leon är också en varulv. Kom, följ med. Säger han och nickar mot trappen. Vi går ner och trängs med allt folk för att komma ut ifrån huset.

Väl ute så går vi en bit åt sidan in mot skogen och ställer oss där.

- Hur länge har ni varit varulvar? Och hur länge har ni känt till det om mig? Frågar jag.

- Vi har precis blivit varulvar, förra veckan.. Svarar Leon och kollar lite osäkert på mig.

- Vem gjorde er till varulvar? Varför har ni sökt upp mig? Hur vet ni om mig? Frågar jag vidare.

- Kian ha.. mer hinner han inte säga innan jag avbryter honom.

- Jag vill inte ha nånting med Kian att göra, hälsa honom det! Nästan skriker jag innan jag vänder mig om för att gå och får syn på Janina som står och spyr i en buske.

Jag skyndar mig dit och hjälper henne att hålla undan håret.

Kian är den som startade allting. Den som för 5 år sen gjorde mig till den jag är idag, en varulv.
Jag var 14 år och han var 18.. Vi hade träffats över nätet och blivit kära i varandra, vi umgicks en hel sommar och jag blev bara mer och mer förälskad i honom, tills den kvällen då han bet mig och förvandlade mig till varulv.. Han frågade mig aldrig om jag ville det, han hade inte ens berättat det om sig själv, att han var en varulv.. han bara gjorde det.. Den natten var den värsta natten i hela mitt liv..

- Jag vill hem nu.. får Janina ur sig och staplar iväg mot bilen. Jag visste att det skulle bli såhär.. som alltid.

Jag vet att jag egentligen inte borde köra nu när jag har druckit.. och verkligen inte en så fin bil som Janinas föräldrars bil.. men jag måste få hem Janina nu, så jag kör ändå.

När vi kommer hem till Janina så hjälper jag henne in och hämtar vatten åt henne, samt en hink ifall hon behöver spy igen.

- Du är bäst Luna, vet du det? Mumlar hon innan hon kryper ner i sängen och somnar.

Jag bestämmer mig för att springa hem, det är inte allt för långt om jag tar genvägen genom skogen.

Jag springer hemåt, men när jag kommit halvvägs så börjar jag känna mig förföljd, jag tittar bakåt flera gånger men ser ingen.
Till slut stannar jag upp och skriker att om det är någon här så får den personen ta och komma fram, nu.

- Hej Luna. Hör jag plötsligt en bekant röst säga.

- Vad vill du Kian? Frågar jag irriterat.

- Jag saknar dig vet du.. kan du inte komma hem? Snälla. Säger Kian och kommer närmre.

- Ditt hem är inte mitt hem. Låt mig va. Säger jag med en allvarlig blick.

- Luna.. det är en sak till.. Säger Kian och skakar sakta på huvudet och kollar ner i marken.

- Vad har hänt? Frågar jag oroligt. Kian brukar aldrig bete sig såhär, någonting är fel..

Han kollar upp på mig och jag ser att hans ögon är blanka och han är påväg att börja gråta. Han är inte någon som gråter i första taget. Hans sorg går sedan över i ilska och jag ser att han knyter nävarna.

- Kian! Berätta! Skriker jag argt. Nånting har hänt helt klart..

Kians ögon skiftar färg till röda och i samma sekund så svingar han ett hårt slag rakt in i ett stort träd, en grop från hans knytnäve lämnas kvar i trädet och några kottar och små grenar faller ner till marken.

- Kellie.. de har tagit henne. Vi behöver dig tillbaka. Säger Kian tillslut och tittar allvarligt på mig.

Kellie är Kians lillasyster som är jämngammal med mig. Jag och hon har alltid haft en bra kontakt och hon förstod varför jag valde att lämna flocken, vi har inte setts sen dess.

- Jag vill inte vara en del av din flock. Svarar jag och tittar ner i marken och skakar på huvudet. Jag kan inte överge Kellie såhär.. Men samtidigt vill jag inte ha någonting med Kian att göra.

- Snälla.. hjälp mig bara att hitta Kellie. Vill du fortfarande inte vara kvar med oss efter det så kommer jag inte hindra dig ifrån att gå.. Säger Kian bedjande.

_______________________________________
~♡~
Kian:
24 år. Ledare i en flock med varulvar. Lunas ex-pojkvän.

Kellie:
19 år. Medlem i Kians flock och är även Kians lillasyster. Gammal bästa vän till Luna, men har inte träffats sen Luna valde att lämna flocken för flera år sen.
_______________________________________

☆ Från och med nu kommer jag istället skriva " " istället för - när någon pratar då det blir enklare och bättre så. Hoppas ni också tycker det blir bättre! ☆

Puss och kram!

VargtjejenWhere stories live. Discover now