Tidsresenärerna (Bok 1)

Kapitel 8 Both Sides, Now

Jag måste koncentrera mig. Fokus är nyckeln, inre harmoni.

-Ellie, du måste slappna av, hör jag Merlin säga.

Du kan slappna av, muttrar jag tyst för mig själv. Det här är tråkigt. Jag vill göra spännande saker. Jag vill spränga sten eller kasta eld. Jag vill inte sitta i ett och samma rum dag ut och dag in. Det är tråkigt.

Eftersom mina ögonlock är stängda kan jag inte se Merlin men jag kan höra hur han vankar av och an i rummet. I flera dagar har han gjort så. Ända sen Morgana gav oss en visit. Det får mig att bli ännu mera spänd. Merlin säger om och om igen att Morgana och han är lika starka, hon kan till och med vara starkare och jag kunde inte ens parera när Merlin gav sig på mig. På tal om det, mina revben gör fortfarande ont efter alla kast som han slängde runt mig i. Jag skulle ha varit till Charlotte men hon har inte synts till på ett par dagar. Jag är lite orolig faktiskt. När jag inte såg henne på två dagar tänkte jag att hon förmodligen var ute i stallet och roade sig men nu har det gått en vecka och jag har fortfarande inte sett till henne. Jag frågade Jack igår om han sett henne men han berättade att de varit så upptagna med träningen att de inte märkt något.

Visserligen har jag också varit upptagen. Det är fullmåne ikväll och Merlin har lovat mig att visa mig någonting intressant. Tydligen har det med månens kraft att göra. Han har inte gett mig mycket detaljer direkt men jag är lite nervös. Jag gillar tanken på att vara förberedd på allt som kommer emot mig. Nu är jag inte det och det känns märkligt.

-Ellie? Vakna!

Jag ryker till när jag hör Merlins röst i örat på mig.

-Förlåt, säger jag och blickar upp på honom, jag försvann visst.

Han tittar ner på mig och suckar.

- Hur ska jag få dig att förstå att du måste fokusera? Annars är du rökt!

- Jag vet men det är så tråkigt, säger jag och reser mig upp. Jag borstar av klänningen och drar handen genom håret.

- Jag förstår att detta är viktigt men det är verkligen jätte tråkigt.

- Ellie, svarar han, jag vet att det är tråkigt men du måste. Öva, öva, öva! Vi har talat om detta tidigare. Du måste göra som jag säger.

Jag suckar tungt innan jag svarar honom;

- Jag vet Merlin, jag ville bara få ur mig det.

- Jag förstår det Ellie, kila iväg nu. Du kommer nog inte kunna koncentrera dig nå mer just nu och jag måste förbereda inför ikväll.

Jag nickar till svar och lämnar honom. Lite nervös är jag fortfarande men jag litar på honom och på att han vet vad han gör.

En tanke slår mig att jag kanske borde leta reda på Charlotte nu när jag inte har någonting för mig. Full av kraft och beslutsamhet springer jag genom slottet och bort till hennes rum. Full av förväntan knackar jag på och väntar. Ingenting hörs innefrån rummet så jag öppnar dörren och tittar in. Rummet är städat och sängen bäddad men ingenstans ser jag Charlotte. Jag börjar bli orolig men hon kanske är i stallet.

Snabbt som om hon kanske kommer att försvinna springer jag ner till stallen. Jag springer förbi Arthur som står och talar med en gammal man. Han ropar efter mig men jag stannar inte för att svara.

Väl inne i stallet ropar jag på henne.

- Charlotte! Charlotte vart är du?

Men ingenting annat än tystnad möter mig. Nu börjar jag att bli ordentligt orolig. Vart kan hon vara?