Vi drog bort vår mynna och fjällulm från jord Vi grävde bort födan som varit vår mor Långt ner i djupet fann vi stenkolen svart Vi brände han länge i den mörkaste natt Flamman och skyffeln skändade skyn Vi bytte vår själ, vi bytte den dyrt Vi brände vårt minne, bedrog våran vän Det fanns ingen mättnad, det fanns bara eld Dagen och natten i dansande strid Död blev vår kropp, död blev vårt liv Endast en tämjare frigör ett krig Slutet var kommet, för vår fjärde tid Från mörkret vi steg och bad Måne mor Föd oss och fjället ännu en sol Ge mig en herre av vattnenas hem I hans fagra rike finns ingen eld