Angelina Irwin
"Angelina" den hesa rösten fyllde mina öron men jag ville inte vakna ännu.
"Angelina." Rösten var dovare nu och mina ögonlock fördes snabbt upp och framför mig var denna attraktiva mannen igen. Han hade en grå kostym på sig, och han såg mycket attraktivare än vad han gjorde i går.
Jag suckade, satte mig upp och sneglade ner mot min mobil. 07.35. Vilket menas att jag bara har tjugofem minuter innan skolan börjar. Jag kollade tillbaka mot Mr Styles som hade sin blick på min byst.
"Vad fan gör du?" Fräste jag och reste mig ur sängen snabbt.
Hans irisar var fyllda med lust ännu en gång. Han bet sig i läppen vilket var riktigt sexig enligt mig.
"Angelina. Dra upp ditt linne." Sade han till mig och jag kollade genast ner mot min byst.
Wops.
Jag drog genast upp mitt linne så att de satt perfekt. Med ett suck greppade jag tag om min mobil, jag drog upp låset och fick genast massor av sms.
Bae
- Vart är du?!?!?!?!??!?!!?!!?
- Irwin! Jag är orolig!!!!!!
- Ring mig genast!!!!!!
- aNGELINA
- RINg mIG!!!!!!!!!!!!!!
- FOR GOD SAKE, RING MIG JAG ÄR OROLIG!!!!!
"Angelina, vem stör dig?" Frågar Mr Styles med en hes stämma.
Jag byter samtalsämne. "Kan du köra mig hem?"
Han rynkar sina ögonbryn, "Du måste äta frukost, Angelina."
Jag skakar på huvudet. "Jag måste hem."
Han ger äntligen upp. "Sure."
"Vad menar du med att jag skulle retunera tjänsten igår?" Frågar jag honom och höjer på mina ögonbryn misstänktsamt.
Han svarar mig inte utan går igenom huset, och till garaget. Han låser upp en av sina bilar. Range Rovern. Jag tror det är hans favorit bil.
"Mr Styles?"
Han kollar upp mot mig i bilen, ett leende var placerat på hans fylliga läppar. Hans vita tänder syndes, vilket fick mig att ge honom en sympatisk min.
"Vad menar du?", frågar jag honom lite allvarligare samtidigt som han kör ut bilen ur garaget.
"Angelina, var tyst." Säger han till mig och gasar på för fullt.
"Jag vill veta."
"Du vill inte veta, Angelina." Mumlar han och sänker radion.
"Mr Styles! Jag vill veta innan vi inte träffas mer!" Jag höjer rösten bara lite vilket får honom att bromsa.
"Angelina, skrik inte på mig." Han kollar över mot mig, en sorgsen min har tagit över hans ansikte.
Är han seriös?
Han placerar en hand på mitt lår vilket får mig att genast ta bort den. Där han hade handen, bränner min hud och skriker efter hans berörelse igen. Han börjar köra bilen igen och han placerar sin hand på mitt lår och denna gången tar jag inte bort handen.
"Vet du hur gammal jag är?" Häver jag ur mig och tar på mig bältet jag tidigare glömt.
Han kollar över mot mig snabbt. "Du är sexton, Angelina."
"Varför rör du mig då?" Ärligt talat så var jag mest rädd av vad som skulle hända om han gick längre upp med handen. Jag kände inte att jag ville ta bort hans hand, men jag vile inte ha den där.
"För att jag vill." Denna gången uttalar han inte mitt namn, och hans röst var mycket skarpare vilket betydde att han var arg. Ilsken över alla mina frågor och hans dåliga svar.
Istället för att prata med honom, så började jag skriva till Ashley.
Till: Bae
- Träffas vid lunchborden? Jag har mycket att berätta!!!
Från: Bae
- oH MY GOD, VAD HAR Du VARIT HELA NATTEN
Till: Bae
- Jag är framme om någon minut xxxxx
Mr Styles flyttar handen bara några millimeter upp. Men jag gör ingenting emot det.
"Jag kommer hämta dig efter skolan", mumlar han och parkerar utanför skolan.
"Va? Nej det ska du inte? Detta var sista gången jag träffade dig. Tack för allting.." Jag tar av mig bältet och kliver ur bilen.
"Tack för allting, Mr Styles."
Han blinkar mot mig, vilket får mig att rodna. Jag vänder mig genast om och stänger bildörren.
"IRWIN!" Skriker en pipig röst, vilket tyder på Ashley.
Jag hör hur bilen bakom mig kör iväg och de tyder på att Mr Styles har åkt.
"Ashley!" Hon springer mot mig och kramar mig som hon gör varje morgon.
"Vem är snyggingen som nyss körde hit dig?" Frågar hon och går tätt intill mig.
"Mr Styles", svarar jag henne och jag kan höra hur min mage kurrar efter mat.
"Har du tuggumi?" Frågar jag Ashley och hon räcker mig genast två stycken.
"Han ser mycket äldre ut än dig, vad har du gjort med honom?" Hon höjer på ögonbrynen vilket får mig att skratta.
"Inget! Jag sov hos honom pågrund av mina föräldrar!"
Hon ler mot mig, "nåväl, han är en riktig snygging."
"Det är han." Säger hon igen och låser upp sitt skåp.
Jag kunde inte mer än att hålla med. Jag menar, han var attraktiv och sexig, men snygg? Jag vet inte..
"Kom igen, vi måste till engelskan.." Mumlar hon och jag följer med henne till våran lektion.
-
Jag gäspade samtidigt som jag kramade om Ashley.
"Vi syns imorgon", muttrar hon och sedan försvinner hon in i hennes bil.
Jag lutar mig mot skolans byggnad och väntar på att Nick ska komma.
Plötsligt så kände jag hur ett par armar slingrades runt mig, den heta andedräkten fläktades mot min hals.
"Hej, babe." Viskar Nick mot mitt öra och jag vänder mig genast om och pussar honom snabbt mot hans kind.
"Nick!" Tjuter jag och kramar genast om honom.
Nej, han är inte min pojkvän. Han är min bästa kompis i hela världen.
Någon harklade sig bakom mig, vilket fick mig att genast avbryta kramen och kolla på mannen som stod där. Hans läppar hade format ett sträck och hans käke var helt spänd.
Mr Styles.
"Vad gör du här?", frågar jag Mr Styles förvånat.
Han svarar inte på min fråga utan tar tag i Nick's tröja och trycker upp honom mot väggen. Han tar ett strypgrepp om Nick och jag ser hur hans ögon börjar vattnas och det är då jag rycker in.
"Harry! Sluta!" Skriker jag på Mr Styles och stiger framför honom.
"Akta på dig" viskar han fram och kollar på mig irriterat.
Jag placerar min hand på hans bröstkorg och backar undan honom, så jag hör att Nick faller mot marken.
"Nick, jag är ledsen!" Säger jag och tar mig fram till Nick, men plötsligt tar Mr Styles tag i min handled och drar mig tätt intill honom.
Jag kämpar med att komma ur Mr Styles grepp, men jag kommer ingenstans. Han håller mig tätt intill hans bröstkorg.
"Jag är ledsen!" Ropar jag då Nick försvinner bort från skol området.
Jag vänder mig om mot Mr Styles och kollar på honom.
"Vad fan håller du på med?!" Skriker jag på honom och tar mig äntligen ur hans grepp.
"Jag hämtar upp dig från skolan", han tar tag i min hand och sammanknuter dem.
Av ren chock tar jag genast bort min hand från hans. Är han helt sjuk i huvudet?
"Angelina." Muttrar han ilsket och tar tag i mina höfter.
"Vad är det med dig?", frågar jag honom och biter mig i insidan av kinden för att inte brista ut i gråt.
"Jag behöver dig i mitt liv, Angelina. Och jag är ledsen" säger han och sedan så sluter sig mina ögonlock.