Alicia's perspektiv
"Det Nathan behöver är hjälp. Han behöver hjälp att släppa det som hänt och gå vidare." Sa Julie och tittade in i mina ögon. Hon stod upp och pratade medan jag satt ner i soffan och följde hennes rörelser när hon gick runt på golvet. "Han måste släppa Kayla." Sa hon sedan. Jag tittade frågande på henne. Jag var medveten om att jag skulle hjälpa honom med någon men med vad visste jag inte.
"Vi kan gå upp till honom, så får du se själv." Sa hon och jag nickade och reste mig upp. Vi gick upp för en knarrande trappa och där uppe fanns en hall och några dörrar. Vid den andra dörren stannande Julie upp. Hon vände sig om mot mig och log svagt, knackade sedan på. Inifrån hördes musik som sedan sänktes.
Julie öppnade dörren och log mot sin son.
"Det här är Alicia. Hon ska ta hand om dig i några veckor så var snäll." Sa hon och jag kunde se den irriterade blicken han gav sin mamma. Hon gick sedan ut ur rummet.
"Lycka till." Viskade hon lågt till mig och jag svarade med en kort nick. Tillslut var vi ensamma i rummet.
"Så, det är du som är Nathan..." Började jag och gick längre in i rummet. Han mötte inte min blick någon gång. Jag gick fram till sängen. "Skulle du vilja prata ut om något?" Frågade jag och han mötte plötsligt min blick, men bara några få sekunder och den blicken visade att han verkligen inte ville ha mig där. Jag suckade.
"Varför är du här egentligen?" Frågade han plötsligt, kallt och irriterat. Jag vände mig om mot honom igen. "Jag är här för att hjälpa dig, Nathan. Jag vet inte riktigt vad som har hänt mellan dig och den där Kayla men-" Han hade snabbt rest sig upp ur sängen och nu stod han bara några få millimeter ifrån mig. Jag kunde känna hans andetag mot mitt ansikte.
"Säg aldrig, aldrig hennes namn igen." Sa han nästan lite hotfullt och en rysning gick igenom hela kroppen. Vad var det för fel på människan. Han var inte bara kall utan även otrevlig. Jag suckade men nickade sedan.
Resten av dagen längtade jag bara hem till min säng och jag ville inget annat än att sticka därifrån men jag behövde pengarna.