welcome back for season two, my loves! i missed this book so much and it felt so good to write again. you know the drill now, english version is written first and then after you see the ron weasley gif, the swedish version will be there! i hope you enjoy this season!!
۫ ּ ִ ۫ ˑ ֗ 𓏲˖ 𑁍 ࣪ ִ ۫ ּ ִ ۫ ˑ ֗
࣪𓏲ּ ֶָ ✩◿𝓹𝓭𝓬◸ 🂱 ࣪𓏲ּ ֶָ
CHAPTER TWENTY ONE—
a dangerously good plan.
The first few days on January were freezing.
Vera was over come by comfort as she held her mug of hot chocolate, the warmth of the small book store on the corner of town convincing her that the world wasn't so cold. She'd been walking around at a slow rate for nearly ten minutes now, smiling at the lady behind the counter who clearly recognized her, but didn't shove a camera in her face for a photo.
"I think I found it." Alexanders voice caught her attention, looking back as he poked his head around one of the book shelves. "Should I get two? Just in case."
Vera hid a smile as she walked over. "You act like you weren't just going to Hilerska a couple months ago."
"Yes, but now it's a new beginning." he nodded, getting two of the same book anyways. "With drugs on my record."
Vera wrapped her arms around his waist with a little grin, he leaned back into her. "Tell me i'm the best girlfriend ever for getting you back in school with us."
"Again?" he sighed dramatically. "You're the best girlfriend ever for getting me back in school with you and Henry."
"Aw, you flatter me." she waved him off sarcastically as he hid a laugh. "Speaking of...wasn't he suppose to meet us here?"
"When is he ever on time?" Alexander asked with a knowing look in her direction. "Has he said anything?"
Vera refreshed their messages and sighed, shaking her head. "Nothing."
The pair leaned in close together as they took their next route, checking everyone's instagram stories in hopes of locating the strawberry blonde. Vera paused on Niles with a raised eyebrow. "What's he doing at a third year party?"
"Is that..." Alexander frowned his eyebrows together.
"Willie?" Vera gapped as she took her eyes off her phone, meeting Alexander's eye. "Neither of us do very well at parties....do you think we should risk it?"
Alexander looked down at his shoes. "I don't know. These are new ones, I don't want puke on them."
"I also am still recovering from a lot of eggnog." Vera touched her head with a tilt of it after a second. "But..."
"But Henry likes to party." he exhaled with a nod of his head. "Meaning we have to go be social."
"He better be thankful." Vera laced their hands together as they circled the bookshelf. "Here, before I forget."
They paused as she took her tennis shoes off. "We're almost the same size. If I puke on them...it'll be on my own shoes."
Alexander cracked a grin as he kicked the shiny shoes off and switched with her. "Deal."
He grabbed two extra books when she hadn't been looking, following her to the counter.
"Henry!" Vera yelled for the boy as her and Alexander pushed through the crowd, the music so loud they both felt it in their rib cage. "Henry!"
He heard her on the second time, spinning around with a bright smile. "My lovers!"
He put his cup down and hugged them both on sync, smelling like alcohol. Alexander laughed. "How'd you even get in here? Vincent is so strict about it only being third years."
"You should have heard Willie." he laughed as he looked to Vera. "He went all 'Crown Prince' on August and here we are."
Vera hadn't seen August since before Christmas break, she hadn't seen the boys either. Right now, being with them was more important then giving her cousin another broken nose. Even though that would eventually come too. She looked around. "Alexander, did you ever do the Erik shot?"
Henry's eyes widened. "Oh no."
"The what?" he laughed nervously at the look on Vera's face. "What's-What's a Erik shot?"
"It's how Henry and I actually met." Vera smiled as she grabbed both their hands and pulled them toward the table.
"It's also what lead her to puke on your shoes." Henry told him as Vera shhed him quickly. "But, it's great!"
"Was that great?" Alexander gapped as Vera started to mix different things from the table.
"It's what bounded us, wasn't it?" the blonde pointed out as she handed it to him. "Drink up, pretty boy. You'll remember this day for the rest of your life."
Henry gave Alexander a encouraging look as he put his arm around Vera, he'd missed her over christmas break too. Alexander braced himself before taking a tiny sip, his entire body going into a fit of shaking and gagging. "Oh my god. No! No. Why would you make me do that?"
"Good enough." Vera took the rest of the shot and put it on the table, not wanting to relive that trauma. Alexander leaned over and coughed as they both rubbed his back. "So proud of you."
"Took it like a champ." Henry agreed as he pulled Alexander up some and wrapped an arm around his waist. "A water to wash it down?"
He nodded, not wanting to talk from the pain in his throat. Vera smiled before her eyes caught sight of her brother. "I'll meet you both over there."
As she boys walked off, the blonde headed toward her younger brother. It took him a second to notice before a half grin went across his face. "Vera."
"Look what the cat drug in." she faked a gasp and stopped before him. "You pulled the royal card without inviting me?"
"It was a...last minute type of thing." Willie explained with a slightly questionable look. "Did you find Henry okay?"
"Hard to miss that pretty face." she nodded with a questionable look. "Have you seen any other....particularly pretty faces?"
He rose an eyebrow. "You mean Simon?"
"Wasn't sure if we were back to saying his name." Vera rose her hands in defense with a half grin. "So...?"
Willie hesitated. "Yes, I saw him. He was looking for Sara, we didn't really talk."
"Well it's hard to talk in parties." Vera looked for the closest way to make him feel better, pointing at her mouth as she started to speak, but no words were coming out.
He laughed. "I know you're just moving your mouth!"
She continued to mouth silently as he rolled his eyes. "I hate you!"
"I love you!" she yelled, dancing away to the kitchen.
Vera was thankful Henry came over as she broke away with her conversation with the girls, who were asking if she knew about Felice and her brother. She'd been waiting for Henry to, despite being deep in conversation with his friends. "What do you and your friends even talk about?"
"Probably the same thing you and your friends talk about." he shrugged his shoulders and kissed her on the forehead.
"Oh, I wasn't aware you and your friends talked about how terrible PMS is." Vera nodded as she sat down on one of the steps, squinting from the sun.
"What's a PMS?" he gave an odd look, sitting next to her.
Vera hid a laugh. "Don't worry about it."
Henry hesitated as he glanced back at his friends, who were all in the process of welcoming Alexander back with open arms. "We were just talking about, with Alexander being back, how he still doesn't know about it being Wilhelms idea to frame him for the drugs."
Vera looked at the side of his face as he turned to meet her eye. "Do you want to tell him?"
"I mean, do you?" he asked her honestly. "He'll probably call us out on not being honest from the beginning."
"We should have been, but all it would have done was ruin the friendship between Wilhem and him." Vera watched the pair from a distance as they spoke. "If it ever comes up, I think we should be honest. But, until then, there's no point in hurting him. His friendship means a lot to Alexander, that would really hurt him."
"That's what I was thinking too, but I wanted to talk to you before." he agreed as they both smiled as Alexander headed over. "How'd you convince the school board to let him back on and wip the drugs off his permanent record?"
"A long story." she smiled up at Alexander as he made it infront of them. "Finally make some time for us in your business schedule?"
"Yeah, are you on a thirty minute break?" Henry gave a questionable look as Alexander rolled his eyes playfully, sitting down on the other side of Vera. Henry scooted in close to her side and nudged her dramatically. "So...we didn't see you all break. Catch us up."
"Yeah, catch us up." Alexander leaned his head on his palm, that was propped up on her knee.
Vera rose her eyebrows with an exhale. "Well, Willie and I worked on a speech so we could find a way to tell my parents about you guys. Like, the three of us."
"You told your Mother?" Alexander was taken off guard as his eyes widened. "What'd she say?"
"She doesn't understand but that was expected." the princess explained as Henry rubbed her back. "But, she says it isn't allowed in the royal family to have more then one partner at once."
Henry's face fell. "So-"
"So, I have a plan." Vera exhaled like she was scared, very scared. She looked between the two of them as the trio all joined one hand together, rested on Vera's knee. Allowed or not, what they had wouldn't ruin. "A very dangerous plan."
kylie speaks
i was so happy with how
much we saw of henry and
alex this season! alexander's
story line was just so good and
henry carried with his humor. i'm so happy to be back!!!
De första dagarna i januari frystes.
Vera var överkom av tröst när hon höll sin mugg varm choklad, värmen i den lilla bokhandeln på hörnet av staden som övertygade henne om att världen inte var så kall. Hon hade gått runt i en långsam takt i nästan tio minuter nu och ler mot damen bakom disken som tydligt kände igen henne, men sköt inte en kamera i ansiktet för ett foto.
"Jag tror att jag hittade det." Alexanders röst fångade hennes uppmärksamhet och såg tillbaka när han slog huvudet runt en av bokhyllorna. "Bör jag få två? Bara i fallet."
Vera gömde ett leende när hon gick över. "Du agerar som om du inte bara skulle åka till Hilerska för ett par månader sedan."
"Ja, men nu är det en ny början." nickade han och fick två av samma bok ändå. "Med droger på min post."
Vera lindade armarna runt midjan med lite flin, han lutade sig tillbaka in i henne. "Berätta att jag är den bästa flickvännen någonsin för att få dig tillbaka i skolan med oss."
"Återigen?" han suckade dramatiskt. "Du är den bästa flickvännen någonsin för att få mig tillbaka i skolan med dig och Henry."
"Åh, du smickrar mig." hon viftade honom sarkastiskt när han gömde ett skratt. "Tala om ... skulle han inte anta oss här?"
"När är han någonsin i tid?" Alexander frågade med en kännande blick i sin riktning. "Har han sagt något?"
Vera uppdaterade sina meddelanden och suckade och skakade på huvudet. "Ingenting."
Paret lutade sig nära varandra när de tog sin nästa väg och kontrollerade allas instagramhistorier i hopp om att hitta jordgubbblondinen. Vera pausade på Niles med ett upphöjd ögonbryn. "Vad gör han på en tredjeårsfest?"
"Är det..." Alexander rynkade ögonbrynen ihop.
"Willie?" Vera knäppte när hon tog ögonen från sin telefon och mötte Alexanders öga. "Ingen av oss klarar oss väldigt bra på fester .... tycker du att vi borde riskera det?"
Alexander tittade ner på skorna. "Jag vet inte. Det här är nya, jag vill inte ha dem."
"Jag återhämtar mig fortfarande från mycket ägglake." Vera rörde på huvudet med en lutning av det efter en sekund. "Men..."
"Men Henry gillar att festa." utandade han med ett nick i huvudet. "Att betyda att vi måste bli sociala."
"Han borde vara tacksam." Vera snörde ihop händerna när de cirklade bokhyllan. "Här, innan jag glömmer."
De pausade när hon tog av sig tennisskorna. "Vi är nästan samma storlek. Om jag tappar på dem ... kommer det att vara på mina egna skor."
Alexander knäckte ett flin när han sparkade av de glänsande skorna och bytte med henne. "Deal."
Han tog två extra böcker när hon inte hade tittat och följde henne till disken.
"Henry!" Vera skrek för pojken när hon och Alexander pressade igenom publiken, musiken så högt att de båda kände det i deras revben. "Henry!"
Han hörde henne andra gången och snurrade runt med ett ljust leende. "Mina älskare!"
Han satte ner sin kopp och kramade dem båda på synkronisering och luktade som alkohol. Alexander skrattade. "Hur kom du ens hit? Vincent är så strikt att det bara är tredje år."
"Du borde ha hört Willie." han skrattade när han såg till Vera. "Han gick alla 'Crown Prince' i augusti och här är vi."
Vera hade inte sett augusti sedan före julpausen, hon hade inte heller sett pojkarna. Just nu var det viktigare att vara med dem än att ge sin kusin en annan trasig näsa. Trots att det så småningom skulle komma också. Hon såg sig omkring. "Alexander, gjorde du någonsin Erik-skottet?"
Henrys ögon breddades. "Å nej."
"Vad vad?" han skrattade nervöst av blicken i Veras ansikte. "Vad är-Vad är ett Erik-skott?"
"Det är så Henry och jag faktiskt träffades." Vera log när hon tog tag i båda händerna och drog dem mot bordet.
"Det är också det som ledde henne att kissa på dina skor." Henry berättade för honom när Vera skänkte honom snabbt. "Men det är fantastiskt!"
"Var det bra?" Alexander knäppte när Vera började blanda olika saker från bordet.
"Det är vad som begränsade oss, eller hur?" blondinen påpekade när hon överlämnade den till honom. "Drick upp, vacker pojke. Du kommer ihåg den här dagen resten av ditt liv."
Henry gav Alexander en uppmuntrande blick när han lade armen runt Vera, han hade också missat henne under julpausen. Alexander stöttade sig själv innan han tog en liten slurk, hela kroppen gick i form av skakning och knäppning. "Herregud. Nej! Nej. Varför skulle du få mig att göra det?"
"Bra nog." Vera tog resten av skottet och satte det på bordet och ville inte återuppleva det traumat. Alexander lutade sig och hostade när de båda gnuggade ryggen. "Så stolt över dig."
"Tog det som en mästare." Henry gick med på när han drog Alexander upp några och lindade en arm runt midjan. "Ett vatten för att tvätta det?"
Han nickade och ville inte prata från smärtan i halsen. Vera log framför hennes ögon fick syn på sin bror. "Jag träffar er båda där borta."
När hon pojkar gick av, gick blondinen mot sin yngre bror. Det tog honom en sekund att märka innan ett halvt flin gick över hans ansikte. "Vera."
"Titta vad kattläkemedlet i." hon förfalskade en gisp och stannade före honom. "Du drog det kungliga kortet utan att bjuda in mig?"
"Det var en ... sista minuten-typ." Willie förklarade med en något tvivelaktig look. "Hittade du Henry okej?"
"Svårt att missa det vackra ansiktet." nickade hon med ett tvivelaktigt utseende. "Har du sett några andra .... särskilt vackra ansikten?"
Han steg ett ögonbryn. "Menar du Simon?"
"Var inte säker på om vi var tillbaka till att säga hans namn." Vera steg upp sina händer i försvar med ett halvt flin. "Så...?"
Willie tvekade. "Ja, jag såg honom. Han letade efter Sara, vi pratade inte riktigt."
"Det är svårt att prata i fester." Vera letade efter det närmaste sättet att få honom att må bättre och pekade på hennes mun när hon började tala, men inga ord kom ut.
Han skrattade. "Jag vet att du bara flyttar munnen!"
Hon fortsatte att tystna när han rullade ögonen. "Jag hatar dig!"
"Jag älskar dig!" skrek hon och dansade bort till köket.
Vera var tacksam Henry kom över när hon bröt sig bort med sin konversation med flickorna, som frågade om hon visste om Felice och hennes bror. Hon hade väntat på att Henry skulle göra det, trots att hon var djupt i samtal med sina vänner. "Vad pratar du och dina vänner ens om?"
"Förmodligen samma sak som du och dina vänner pratar om." han ryckte på axlarna och kysste henne på pannan.
"Åh, jag var inte medveten om att du och dina vänner pratade om hur fruktansvärt PMS är." Vera nickade när hon satte sig på ett av trappstegen och skissa från solen.
"Vad är en PMS?" han såg en udda blick och satt bredvid henne.
Vera gömde ett skratt. "Oroa dig inte för det."
Henry tvekade när han tittade tillbaka på sina vänner, som alla var på väg att välkomna Alexander tillbaka med öppna armar. "Vi pratade bara om, med Alexander som tillbaka, hur han fortfarande inte vet om att det var Wilhelms idé att rama in honom för drogerna."
Vera tittade på sidan av ansiktet när han vände sig för att möta hennes öga. "Vill du berätta för honom?"
"Jag menar, gör du?" frågade han henne ärligt. "Han kommer förmodligen att ringa oss för att inte vara ärlig från början."
"Vi borde ha varit det, men allt det skulle ha gjort var att förstöra vänskapen mellan Wilhem och honom." Vera såg paret på avstånd när de talade. "Om det någonsin kommer upp, tycker jag att vi borde vara ärliga. Men fram till dess finns det ingen mening med att skada honom. Hans vänskap betyder mycket för Alexander, det skulle verkligen skada honom."
"Det var vad jag tänkte också, men jag ville prata med dig tidigare." han gick med på att de båda log när Alexander gick över. "Hur övertygade du skolstyrelsen att låta honom gå tillbaka och vippa drogerna från hans permanenta rekord?"
"En lång historia." hon log upp mot Alexander när han gjorde det framför dem. "Slutligen ta lite tid för oss i ditt affärsschema?"
"Ja, har du en trettio minuters paus?" Henry såg tvivelaktigt ut när Alexander rullade ögonen lekfullt och satt ner på andra sidan Vera. Henry skottade in nära sin sida och knuffade henne dramatiskt. "Så ... vi såg inte er alla bryta. Fånga oss upp."
"Ja, fånga oss." Alexander lutade huvudet på handflatan, som stöttades upp på hennes knä.
Vera steg ögonbrynen med en utandning. "Tja, Willie och jag arbetade på ett tal så att vi kunde hitta ett sätt att berätta för mina föräldrar om er. Som vi tre."
"Du sa till din mor?" Alexander togs av vakt när hans ögon breddades. "Vad sa hon?"
"Hon förstår inte men det förväntades." förklarade prinsessan när Henry gnuggade ryggen. "Men hon säger att det inte är tillåtet i kungafamiljen att ha mer än en partner på en gång."
Henrys ansikte föll. "Så-"
"Så jag har en plan." Vera utandade som om hon var rädd, väldigt rädd. Hon såg mellan de två när trioen alla gick ihop med en hand, vilade på Veras knä. Tillåtet eller inte, vad de hade skulle inte förstöra. "En mycket farlig plan."