Wilhelm had made a video denying it being him in the video. Vera wasn't happy he had to lie and pretend, but through it all, she'd side with him no matter what. She hadn't spoken to her mother once, but Wilhelm had asked her to steal one of the cars.
"How'd you get your hands on one?" he asked from the back, Vera driving the best she could. She'd learned before, but never had to put it to the test considering she'd always had others to drive her.
"You wanted to see Simon, I did what I had to do." Vera spoke, following the directions he called out to her. They had to hurry before anyone noticed the car had been gone, pulling up at the house as Willie jumped out. Vera stayed in the car, keeping it running, looking around anxiously, afraid someone would show up and the pair would be in deeper shit then they had been already.
She headed to twitter, finding people hadn't been too interested in her nudes anymore after Wilhelms denying video. But, what mattered was they got the conversation off him to avoid the pressure and panic of online. That had helped tremendously, and sooner or later, this would die down without the help of Vera.
Being back at school was oddly comforting for Vera. She liked being back in her dorm, liked Henry sneaking in to stay with her while they video called with Alexander since he hadn't been able to be here. Vera was still yet to speak to her mother, which she hadn't minded much of. She was awake late that night, not being able to sleep. Henry was out next to her, Alexander's heavy breathing over the phone indicating he'd been asleep as well.
It was strange, because knowing they were both near and safe was always a comfort to her. Yet, tonight, her mind was racing of different scenarios. She worried for Whilhem and Simon, worried for what her mother was thinking of her, what was to come on her behalf. It wasn't until Alexander was hung up on when a new call came through, that Vera realized there had been a reason she was awake.
"Wilhelm?" she answered the phone, sitting up straight. "Where are you? Are you all right?"
"She knew. Mom. She knew." his voice came through the other line, sad and scratchy. "She knew before I did."
"What did you know?" the blonde asked, looking back to make sure Henry stayed asleep.
"It was August, Vera." he cried slightly over the phone. "August leaked the video of Simon and I."
Vera's heart sunk, her eye twitched as she saw red. "Where are you? Let me come get you."
"I'm going back for my dorm." he sniffled, she could imagine he was pacing. "You'll meet me there?"
"Yes, give me twenty minutes." she spoke, hanging up the phone. Vera looked back, tucking Henry in better as she got out of bed, pulling on better clothes, and grabbing a pack of bandages from her bathroom.
August had been out late working out, sweating with his mind racing of his conversation with Whilhem. When he walked in, he'd expected to fall in bed and sleep it off. Tossing his shirt on the bed, August ran a hand through his curls.
"Late night?" a voice ringing behind him made August gasp, turning to look in a panic with a hand to his heart. "Whoops."
"How did you get in here?" he held a hand to his heart. "I almost had a heart attack."
"You can do anything when you're the princess." Vera stood to her feet slowly, holding eye contact with him. "Like you've said before, you can kill someone and no one would bat an eye."
August exhaled as she stood right infront of him. "I take it he told y-"
He was cut off by her fist colliding with his jaw. August stumbled, Vera hitting him in the gut and kicking his legs out from under him. August cried out as he hit the ground, Vera kicking him in the nose so he fell back against the carpet. She straddled his waist, grasping his cheeks painfully hard. "You think it's fun to ruin peoples lives? To treat them badly because you hate who you are? That's no one's problem but yours."
She punched him in the nose twice, blood coating her knuckles as August laid on the ground. Vera exhaled, looking down at him again. "If you ever do something like this again, you're little saying, you throw around to make yourself look cool, might have to come true. Only not in your benefit. Do you understand?"
August coughed, blood shot up to spray her face. Vera grasps his jaw. "Say it."
"I understand." he whimpered. Vera let him go, his head hitting the floor with a minor cry. She rose to her feet, walking into his bathroom to clean herself up, bandaging up her knuckles with the box she brought, before leaving.
"I'll call you Christmas Day, yeah?" Felice hugged Vera goodbye the next day. "I still wish I could bring you on the trip."
"Next year." Vera promised with a hug. "I'll see you soon, Felice. Take care."
She made her way outside, hugging her jacket closer to her and meeting Henry at the bottom of the steps. "Sorry our first christmas together we don't get to be together."
"We'll get it next holiday." he hugged her tightly. "I'll be at Alexander's if you can get away for a while. We'll miss you."
"Ill try." she hugged him tightly. "Kiss him for me, will you?"
"Will do." Henry smiled, pulling back to lay a kiss onto her forehead. "Should we call you tonight?"
"Let me call first." Vera nodded her head. "Don't do anything I wouldn't do."
"That's saying a lot." he joked, the pair sharing one final smile as Vera walked away. She passed August, who's face was beaten and bruised.
Simon met her eye, Vera paused. "Hi, Simon."
He gave a tight lipped smile. "Hello, Vera."
She glanced toward her mother, who was giving a knowing look. "I hope we can talk...soon?"
Simon nodded his head. "Okay."
Vera walked toward the car, standing near it to wait for Wilhelm. She watched him get lead from the school, keeping his head done with his sad eyes. He wished his teachers goodbye, nodding to a few friends before stopping behind Simon. Vera held her head up slightly, smiling. She started to whisper to herself. "Do it. Do it."
Wilhelm leaned over, hugging Simon tightly as the hug stayed lingering for far too long. Vera grinned, nodding her head in approval after Wilhelm walked over to her. He gave a sad smile, getting into the car first as Vera followed.
•
kylie speaks
i'm gonna miss vera and
her boys so much! the food
news is they've been filming
season two for nearly a
month and it's likely it won't
take too long to come out since
it's only six episodes! thank you
for the support i got on this
book and how all of you liked
our girl!! i'll see you all for
season two. all hail the QUEEN
of sweden, Vera.
Wilhelm hade gjort en video som förnekade att han var i videon. Vera var inte glad att han var tvungen att ljuga och låtsas, men genom allt skulle hon gå med honom oavsett vad. Hon hade inte pratat med sin mamma en gång, men Wilhelm hade bett henne att stjäla en av bilarna.
"Hur fick du händerna på en?" frågade han bakifrån, Vera körde det bästa hon kunde. Hon hade lärt sig tidigare, men behövde aldrig testa det med tanke på att hon alltid hade haft andra att köra henne.
"Du ville träffa Simon, jag gjorde vad jag var tvungen att göra." Vera talade och följde de anvisningar han ropade till henne. De var tvungna att skynda sig innan någon märkte att bilen hade gått borta och drog upp vid huset när Willie hoppade ut. Vera stannade i bilen, höll den igång, tittade orolig, rädd att någon skulle dyka upp och paret skulle vara i djupare skit då hade de redan varit.
Hon gick till twitter och fann att folk inte hade varit för intresserade av hennes naken längre efter att Wilhelms förnekade video. Men det som betydde var att de fick konversationen av honom för att undvika press och panik på nätet. Det hade hjälpt enormt, och förr eller senare skulle detta dö utan Vera hjälp.
Att vara tillbaka i skolan var konstigt tröstande för Vera. Hon gillade att vara tillbaka i sin sovsal, gillade att Henry smög in för att stanna hos henne medan de ringde med Alexander eftersom han inte hade kunnat vara här. Vera talade fortfarande med sin mamma, vilket hon inte hade tänkt mycket på. Hon var vaken sent den kvällen och kunde inte sova. Henry var ute bredvid henne, Alexanders tunga andning via telefonen indikerade att han också sov.
Det var konstigt, för att veta att de båda var nära och säkra var alltid en tröst för henne. Ändå ikväll tävlade hennes sinne av olika scenarier. Hon oroade sig för Whilhem och Simon, orolig för vad hennes mamma tänkte på henne, vad som skulle komma för henne. Det var inte förrän Alexander hängdes på när ett nytt samtal kom igenom, att Vera insåg att det hade varit en anledning till att hon var vaken.
"Wilhelm?" hon svarade på telefonen och satt rakt upp. "Var är du? Är du okej?"
"Hon visste. Mamma. Hon visste. "Hans röst kom genom den andra linjen, ledsen och skrapad. "Hon visste innan jag gjorde det."
"Vad visste du?" frågade blondinen och tittade tillbaka för att se till att Henry sov.
"Det var augusti, Vera." ropade han något via telefon. "Augusti läckte videon av Simon och jag."
Veras hjärta sjönk, hennes öga ryckte när hon såg rött. "Var är du? Låt mig komma och hämta dig."
"Jag går tillbaka till min sovsal." han sniffade, hon kunde föreställa sig att han pacerade. "Du möter mig där?"
"Ja, ge mig tjugo minuter." hon talade och hängde upp telefonen. Vera såg tillbaka, tappade Henry bättre när hon gick ur sängen, tog på sig bättre kläder och tog ett paket bandage från sitt badrum.
Augusti hade varit ute sent och tränat och svettat med sitt sinne racing av sin konversation med Whilhem. När han gick in hade han förväntat sig falla i sängen och sova av den. August kastade sin skjorta på sängen och sprang en hand genom sina lockar.
"Sen natt?" en röst som ringde bakom honom fick August att gispa och vände sig för att se i panik med en hand till sitt hjärta. "Whoops."
"Hur kom du in här?" han höll en hand till sitt hjärta. "Jag fick nästan en hjärtattack."
"Du kan göra vad som helst när du är prinsessan." Vera stod långsamt mot hennes fötter och höll ögonkontakt med honom. "Som du har sagt tidigare kan du döda någon och ingen skulle slå ett öga."
Augusti utandades när hon stod framför honom. "Jag tar det han sa till y-"
Han klipptes av hennes knytnäve som kolliderade med käken. Augusti snubblat, Vera slog honom i tarmen och sparkade ut benen under honom. Augusti ropade när han träffade marken och sparkade honom i näsan så att han föll tillbaka mot mattan. Hon strövade i midjan och grep hans kinder smärtsamt hårt. "Tycker du att det är kul att förstöra människors liv? Att behandla dem dåligt eftersom du hatar vem du är? Det är ingen problem utan ditt."
Hon slog honom i näsan två gånger, blod täckte hennes knogar när augusti låg på marken. Vera andade ut och tittade ner på honom igen. "Om du någonsin gör något liknande igen, säger du lite, du kastar runt för att få dig att se cool ut, kanske måste gå i uppfyllelse. Bara inte till din fördel. Förstår du?"
Augusti hosta, blod sköt upp för att spraya ansiktet. Vera tar tag i käken. "Säg det."
"Jag förstår." han vinkade. Vera släppte honom, huvudet slog golvet med ett mindre skrik. Hon stod upp för fötterna och gick in i hans badrum för att städa upp sig själv och bandade upp sina knogar med lådan hon tog med sig innan hon lämnade.
"Jag kallar dig juldag, ja?" Felice kramade Vera farväl nästa dag. "Jag önskar fortfarande att jag kunde ta dig med på resan."
"Nästa år." Vera lovade med en kram. "Jag ses snart, Felice. Ta hand om dig."
Hon tog sig utanför, kramade sin jacka närmare henne och träffade Henry längst ner på trappan. "Ledsen att våra första jul tillsammans får vi inte vara tillsammans."
"Vi får det nästa semester." han kramade henne hårt. "Jag kommer på Alexander om du kan komma undan ett tag. Vi saknar dig."
"Jag ska försöka." hon kramade honom hårt. "Kyss honom för mig, eller hur?"
"Kommer att göra." Henry log och drog tillbaka för att lägga en kyss på pannan. "Bör vi ringa dig ikväll?"
"Låt mig ringa först." Vera nickade med huvudet. "Gör inte något jag inte skulle göra."
"Det säger mycket." skämtade han, paret delade ett sista leende när Vera gick bort. Hon passerade augusti, vem ansiktet blev slagen och blåmärkt.
Simon mötte sitt öga, pausade Vera. "Hej, Simon."
Han gav ett tätt lippat leende. "Hej, Vera."
Hon tittade mot sin mamma, som tittade på en kännande blick. "Jag hoppas att vi kan prata ... snart?"
Simon nickade med huvudet. "Okej."
Vera gick mot bilen och stod nära den för att vänta på Wilhelm. Hon såg honom få bly från skolan och höll huvudet gjort med hans sorgliga ögon. Han önskade sina lärare farväl och nickade till några vänner innan han stannade bakom Simon. Vera höll huvudet något, leende. Hon började viska för sig själv. "Gör det. Gör det."
Wilhelm lutade sig över och kramade Simon hårt när kramet stannade kvar alltför länge. Vera grinade och nickade huvudet i godkännande efter att Wilhelm gick över till henne. Han gav ett sorgligt leende och kom in i bilen först när Vera följde.