"It's just a guy thing? Why?" Vera went on, laid next to Henry in her private dorm after he'd told about how he and Alexander had to cancel plans for the night.
"Well, you have the be the first born son." Henry explained, taking his eyes off their movie as he rolled on his side to explain better. Vera paused it, mimicking his actions. "And noble born."
"But Alexander isn't." Vera pointed out Alexander's statue, biting at the inside of her mouth.
"Well, he's just gonna serve us drinks." Henry explained to her.
"Serve you?" Vera looked in disbelief.
"That's just what August says." Henry rose one of his hands in defense. "But, i'll watch out for him."
"Just, don't let Willie do anything out of hand. He doesn't take alcohol well." Vera said honestly, though it was a family thing considering she wasn't very good at drinking either. "And don't let August be mean to Alexander."
"I won't." he gave a laugh, reaching over and twisting a piece of her hair. A knock came to her window, Vera rolling over and walking over. "Is it Alexander?"
Vera ignored him, pushing the window open with a grin. "You missed half of our movie."
Alexander grinned up at her from the ground. "I wish you could come."
"Me too." Vera smiled, looking back as Henry got off the bed and fixed the button up under his sweater. "Don't let August be mean to you."
"Oh, he isn't mean to me, Princess Vera." Alexander showed his loyalty to the boy by lying to Vera.
"We'll come by after." Henry pressed a kiss to Vera's cheek, making her do the same before leaning over to lay one of Alexander's cheek. As she helped the strawberry blonde out of her window, she waved the two goodbye once more as they headed off to Wilhelm dorm. Vera sighed, pulling the window shut again and sitting back on her bed.
Eriks voice rung in her ears again as she looked at her medicine bottle. Vera shut her eyes with a shake of her head. Pulling on her blue and white blazer, that had matched her shorts, and began walking out of her dorm. It didn't take her long to reach her destination, smiling and saying hello to a few people along the way.
Her fist came up, knocking on the door. Vera waiter, pushing some hair behind her ears as the door was pulled open. Felice blinked in shock to see her there. "Vera."
"Hi." she cleared her throat, swaying on her feet. "So, I realized I haven't really given you a chance to explain yourself any."
"I really want to." Felice nodded her head.
"Well, make it good." Vera tilted her head, Felice grabbing her and and pulling her in. Vera looked to Madison on one of the beds. "Hi, Madison."
"Hey, Vera." Madison said back, continuing to pluck at her eyebrows in the mirror.
"So." Felice grabbed her arm, pulling her toward her bed. "Well, first, i'm really sorry. Like, what I did was really wrong."
Vera crossed her legs and listened.
"And, yes, at first I just started to become your friend because I wanted to get closer to Willie." Felice admitted with a frown as Vera's shoulders sunk in the slightest. "But then I actually really liked you as a person. Like that night when we went into town, it's the most insane thing i've ever done and you're the one that brought me there. I don't even care they you are Willies sister anymore. I just really like you."
A smile slowly spread across Vera's face. "You really do?"
"Yes." Felice laughed, grabbing her arms. "Now can we please be friends again?"
"Please be her friend again so she can stop mopping around." Madison begged from her bed.
Vera laughed, leaning over as she hugged Felice tightly. The girl squeezed her back, smelling the strawberry lotion on her skin and the expensive, strong, scent of Maison Francis Kurkdjian. "Why are you dating my stupid cousin?"
"I don't know." Felice sighed as they pulled back. Vera took her blazer off again, leaning back on Felices bed. "It just feels like I need to."
"He treats her horribly." Madison spoke up knowingly.
"Madison." Felice gave her a look.
"He stuck gum in my hair once." Vera rose an eyebrow as Felice looked back over at her. "Dump his ass. Seriously, you and I both know you deserve better."
Felice sigh as she looked at her. "How have you been?"
"I've been fine." Vera shrugged her shoulders.
"But what about Axel?" Felice nudged her leg. "Still pretending it didn't happen?"
Vera groaned, throwing her head back. "I just don't wanna mope around about him."
"Yes, but it would be normal if you did." Felice spoke to her. "Instead of trying to distract yourself."
"With two distractions." Madison added, waving two fingers over at her.
Vera flushed, groaning as she fell back on the bed again. Felice laughed at her. "Has it been fun with Henry and Alexander?"
"I don't know. They're my friends." Vera sat back up, flushing in the face. She saw the questionable look Felice was giving. "Nothings happened."
"Nothing?" Madison asked in disbelief.
"Alexander is..." Vera trialed off, looking for the right words. "Shy."
"But he's so sweet." Felice gushed her way.
"He is." Vera agreed with a grin. "And I like that Henry is so comfortable with me. It's like he wants me to feel normal here and I really like that."
"So, you like them both then?" Felice grinned, pushing her leg.
"I don't know. Yes." Vera rolled over to press her face in the bed as Felice and Madison laughed and teased her.
"But who would you choose?" Madison asked her from the other side of the bed. "Since you like them both."
"Why can't I just like them both?" Vera asked with a sigh. "I mean, they seem kinda cool with it. We do everything together. The only time it's just two of us when the other is busy."
Madison slapped her hands in Felices direction. "I told you that polyamory tweet wasn't fake!"
"I didn't want to assume!" Felice rose her hands in defense.
"My mother made me delete it only a minute in." Vera huffed as she recalled the memory of her opening up about her thoughts on being in a polygamous relationship one day. "Apparently it isn't a good look."
"I think you should just have fun and not take anything too serious yet." Madison nodded her way. "It's not like you have to marry either of them."
"Madison." Felice gave her a crazy expression.
"No, she's right." Vera climbed off the bed. "What's the point of wasting time, right? It's not like I have to marry them. I should just have fun."
"Yes!" Madison cheered her on.
Felice watched Vera grab her blazer. "You're going now?"
"Before I sike myself out!" Vera called over her shoulder, pulling her blazer on in the process of sprinting out of the dorm room.
•
kylie speaks
GO VERA GO!
"Det är bara en kille? Varför?" Vera fortsatte, lade bredvid Henry i hennes privata sovsal efter att han hade berättat om hur han och Alexander var tvungna att avbryta planerna för natten.
"Tja, du har varit den förstfödda sonen." Henry förklarade och tog bort ögonen från deras film när han rullade på sin sida för att förklara bättre. Vera pausade det och efterliknade sina handlingar. "Och ädelfödda."
"Men Alexander är det inte." Vera påpekade Alexanders staty och biter på insidan av munnen.
"Tja, han ska bara servera oss drycker." Henry förklarade för henne.
"Servera dig?" Vera såg i vantro.
"Det är precis vad August säger." Henry steg en av sina händer i försvar. "Men jag ska se upp för honom."
"Låt inte Willie göra någonting ur handen. Han tar inte alkohol bra." Vera sa ärligt, även om det var en familjesak med tanke på att hon inte heller var så bra på att dricka. "Och låt inte August vara menad mot Alexander."
"Jag kommer inte." han skrattade och räckte över och vred en bit av håret. En knock kom till hennes fönster, Vera rullade över och gick över. "Är det Alexander?"
Vera ignorerade honom och pressade fönstret med ett flin. "Du missade hälften av vår film."
Alexander grinade upp mot henne från marken. "Jag önskar att du kunde komma."
"Jag också." Vera log och tittade tillbaka när Henry gick upp från sängen och fixade knappen under sin tröja. "Låt inte augusti vara menig mot dig."
"Åh, han är inte menad mot mig, prinsessa Vera." Alexander visade sin lojalitet till pojken genom att ljuga för Vera.
"Vi kommer efter." Henry pressade en kyss mot Veras kind, vilket fick henne att göra detsamma innan hon lutade sig för att lägga en av Alexanders kind. När hon hjälpte jordgubbblondin ut ur fönstret viftade hon de två farväl ännu en gång när de gick till Wilhelm sovsal. Vera suckade, drog fönstret igen och satt tillbaka på sin säng.
Eriks röst rungade i öronen igen när hon tittade på sin medicinflaska. Vera stängde ögonen med en skakning av huvudet. Drog på hennes blå och vita blazer, som hade matchat hennes shorts, och började gå ut ur hennes sovsal. Det tog henne inte lång tid att nå sin destination, le och säga hej till några få människor på vägen.
Hennes knytnäve kom upp och knackade på dörren. Vera servitör, tryckte lite hår bakom öronen när dörren drogs upp. Felice blinkade i chock för att se henne där. "Vera."
"Hej." hon rensade halsen och svängde på fötterna. "Så jag insåg att jag inte riktigt har gett dig en chans att förklara dig själv."
"Jag vill verkligen." Felice nickade med huvudet.
"Tja, gör det bra." Vera lutade huvudet, Felice tog tag i henne och drog in henne. Vera såg till Madison på en av sängarna. "Hej, Madison."
"Hej, Vera." Madison sa tillbaka och fortsatte att plocka i ögonbrynen i spegeln.
"Så." Felice grep i armen och drog henne mot sin säng. "Tja, först är jag verkligen ledsen. Det jag gjorde var verkligen fel."
Vera korsade benen och lyssnade.
"Och ja, till en början började jag bara bli din vän för jag ville komma närmare Willie." Felice medgav med en rynka när Veras axlar sjönk i det minsta. "Men då gillade jag dig verkligen som person. Som den kvällen när vi åkte till stan, är det det mest galna jag någonsin har gjort och du är den som förde mig dit. Jag bryr mig inte ens om att du är Willies syster längre. Jag gillar dig verkligen."
Ett leende spred sig långsamt över Veras ansikte. "Du gör verkligen?"
"Ja." Felice skrattade och tog tag i armarna. "Nu kan vi snälla vara vänner igen?"
"Var snäll hennes vän igen så att hon kan sluta slå runt." Madison bad från sin säng.
Vera skrattade och lutade sig när hon kramade Felice hårt. Flickan pressade ryggen och luktade jordgubbslotion på huden och den dyra, starka doften av Maison Francis Kurkdjian. "Varför går du med min dumma kusin?"
"Jag vet inte." Felice suckade när de drog tillbaka. Vera tog bort sin blazer igen och lutade sig tillbaka på Felices säng. "Det känns som jag behöver."
"Han behandlar henne hemskt." Madison talade medvetet.
"Madison." Felice tittade på henne.
"Han fastade gummi i mitt hår en gång." Vera steg ett ögonbryn när Felice såg tillbaka på henne. "Dumpa hans röv. På allvar vet du och jag båda att du förtjänar bättre."
Felice suckar när hon tittade på henne. "Hur har du varit?"
"Jag har haft det bra." Vera ryckte på axlarna.
"Men hur är det med Axel?" Felice knuffade benet. "Slutar låtsas att det inte hände?"
Vera stönade och kastade huvudet tillbaka. "Jag vill bara inte tappa om honom."
"Ja, men det skulle vara normalt om du gjorde det." Felice talade med henne. "Istället för att försöka distrahera dig själv."
"Med två distraktioner." Madison lade till och viftade med två fingrar mot henne.
Vera spolade och stönade när hon föll tillbaka på sängen igen. Felice skrattade åt henne. "Har det varit kul med Henry och Alexander?"
"Jag vet inte. De är mina vänner." Vera satt upp igen och spolade i ansiktet. Hon såg det tvivelaktiga utseendet som Felice gav. "Ingenting hände."
"Ingenting?" Madison frågade i vantro.
"Alexander är..." Vera prövade och letade efter rätt ord. "Sky."
"Men han är så söt." Felice gick sin väg.
"Han är." Vera gick med på ett flin. "Och jag gillar att Henry är så bekväm med mig. Det är som om han vill att jag ska känna mig normal här och jag gillar det verkligen."
"Så, gillar du dem båda då?" Felice grinade och tryckte på benet.
"Jag vet inte. Ja." Vera rullade över för att trycka ansiktet i sängen när Felice och Madison skrattade och retade henne.
"Men vem skulle du välja?" Madison frågade henne från andra sidan sängen. "Eftersom du gillar dem båda."
"Varför kan jag inte bara gilla dem båda?" Vera frågade med suck. "Jag menar, de verkar ganska coola med det. Vi gör allt tillsammans. Den enda gången är det bara två av oss när den andra är upptagen."
Madison slapp händerna i Felices riktning. "Jag sa till dig att polyamory-tweet inte var falsk!"
"Jag ville inte anta!" Felice räckte upp sina händer i försvar.
"Min mamma fick mig att ta bort det bara en minut in." Vera huffade när hon minns minnet av att hon öppnade sig om sina tankar om att vara i ett polygam förhållande en dag. "Det är tydligen inte bra."
"Jag tycker att du bara ska ha kul och inte ta något för allvarligt ännu." Madison nickade sig. "Det är inte som du måste gifta dig med någon av dem."
"Madison." Felice gav henne ett galet uttryck.
"Nej, hon har rätt." Vera klättrade upp från sängen. "Vad är poängen med att slösa tid, eller hur? Det är inte som jag måste gifta mig med dem. Jag borde bara ha kul."
"Ja!" Madison hejade henne på.
Felice såg Vera ta tag i hennes blazer. "Du går nu?"
"Innan jag släpper ut mig själv!" Vera ringde över axeln och drog på sig blazern i processen att sprint ut ur sovsalens rum.