"You look happy this morning." Vera gave a snort toward Wilhelm as he walked her way earlier that morning. She's been holding onto the fence, swaying around in her leather pants and beige and black sweater vest, the white tee underneath so thin she forgot it was there. "Now you've come to smell horse?"
He looked to see Sara and Felice inside the small fence, Sara trying to get Felice as comfortable with her horse as she could.
"August is getting on my nerves." Willie huffed, leaning against the fence next to her. "He just overly cares about everything."
"He's a try hard." Vera admitted, stopping her swinging on the fence to just lean upon it. "Have you just tried avoiding him?"
"It's hard to avoid him when he just walks into my room." the boy infront of her explained with a crazy look, getting a snort from his sister. "Did you know his father killed himself?"
Vera nodded. "Yeah, that's why his mom decided to send him here."
"Jesus, why was I the only one that didn't know?" Willie huffed with a annoyed look.
"Because you were young, innocent." the blonde explained, giving a wave toward Madison as she walked by.
"Why does everyone keep saying that? You're only thirteen months older then me." the crown prince rolled his eyes at his sisters words. "And fifty times less mature then I am."
"Excuse you, only, like, twenty times less." she corrected him with a point of her finger. "And you know mom tells me everything. I guess they just figured you'd know when you got older."
"What are you even doing out here? You hate horses." her brother spoke in disbelief, nodding toward the two in the fence. "Shouldn't you be crying with ice cream right now?"
"I'm offended you've stereotypes me so much." Vera hummed, taking a long inhale. "And I came to be Felices emotional support hero while she is scared of her animal."
Willie hummed. "You still upset about Axel?"
Vera shrugged her shoulders, avoiding eye contact as she looked at the horse. "It is what it is, you know? Nothing else I could do."
"Well, he's trending all over social media." the boy gave a cheeky grin. "Something called the Axel Switthers Is Over Party."
Vera gave a laugh. "Is he really?"
"Yeah, whoever leaked that video of him and that girl last night really kicked his ass." he nodded his head. "Guess someone had your back."
"Guess so." Vera shrugged. "What about you?"
"What about me?" Willie gave a frown of his eyebrows. That's a trait that actually had similar. Their eyebrows both stood out on their faces, despite being well kept, still looked slightly too dark or too big.
"Have you made any other friends aside from August?" she gave a teasing look.
"What? Like the guys that agree with everything I say because they think they can't have their own opinions?" he cracked her a grin. "I don't know."
"Felice is your friend." Vera pointed out as they looked at the girl, who was trying to make it seem like she wasn't looking over in their direction. "Wave to her."
Wilhelm rose his hands to wave, getting a much energetic wave in return. He looked to Vera. "Erik wanted me to remind you to take your-"
"I know, I have." she stopped him quickly with a serious look. "I wish everyone would just stop telling me. I'm not a child."
"I really think you should just let your emotions out." Felice spoke extremely fast, walking at a quick pace to keep up with Vera, who was nearly sprinting. "Instead of pretending everything is okay."
"Everything is okay! I'm happy, i'm fine." Vera gave a twirl. "See, i'm great. Would a sad person be able to spin?"
"You and Axel were together for three years." Felice reminded her, walking fast again as Vera hurried off, her rose gold eyelids still being seen from under the night sky. "It would be completely normal if you wanted to be upset."
"I don't wanna think about it." Vera snag song, pushing her way into the hall. "See, we're going to a movie. Why would I be upset?"
Felice frowned in worry. "Vera-"
But, like she always was when it came to asking if Vera was okay after finding out her boyfriend had been cheating, she was ignored.
"Hey." Vera whispered as she squeezed between Henry and Alexander.
"I didn't think you were coming." Henry spoke, moving over some so she had more room to sit. Her knees pressed into both their knees. "You missed the opening credits."
"Felice needed some help with the popcorn." the blonde said back, looking toward her left. "Hi, Alexander."
"Hi, Princess Vera." he greeted her, tilting his bag of popcorn her way. "For you."
"I didn't know your brother and the non border were such good friends." Henry commented over toward her. Vera peeked past Madison's head and saw Wilhelm had been seated with Simon.
"Me neither." Vera said back honestly, taking an eye at how close they'd been sitting. "It's good he's making friends though."
"You call this a scary movie?" August spoke from the back.
"Shut up." Madison groaned.
A few seconds later, a jump scare passed across the screen and had the majority of the room jumping. Alexander pressed a hand to his heart, red in the face, clearly scared. Vera didn't wanna laugh at him, sharing a look with Henry and seeing as though he was trying not to laugh either. The princess scooted closer toward the strawberry blonde, hitting Alexander's arm. "It's not scary over here."
Not only did her open arms take him off guard, but the way she had been leaning against Henry had his eyes widening. Alexander hesitantly scooted closer, Vera's arms wrapping around him while her head leaned against Henry's shoulder. He took a good breath, putting his arm around the both of them before being able to sike himself out.
Felice watch in worry for Vera's sake, the way she'd been feeling the void from her broken heart.
"Come on, you can't be scared for real." August spoke in annoyance after everyone jumped.
Stella turned around now. "Could you stop ruining the film. No body asked you to come. Feel free to leave if you want."
It wasn't too long later when Vera saw her brother stand, hurrying away quickly. She gave a confused expression, waiting a moment until she saw Simon stand a leave. A knowing smirk fell across her lips, glad she hadn't ran after him now.
•
kylie speaks
vera being the number one
wilmon supporter
"Du ser glad ut i morse."Vera gav en snort mot Wilhelm när han gick henne långt tidigare samma morgon. Hon har hållit fast vid staketet, vajat runt i sina läderbyxor och beige och svarta tröja väst, den vita tee under så tunn att hon glömde att det var där. "Nu har du kommit att lukta häst?"
Han såg att se Sara och Felice inne i det lilla staketet, Sara försökte få Felice så bekväm med sin häst som hon kunde.
"Augusti tar mig nerver."Willie knuffade och lutade sig mot staketet bredvid henne. "Han bryr sig bara alltför om allt."
"Han är ett försök hårt."Vera medgav att hon stoppade henne svängande på staketet för att bara luta sig på det. "Har du bara försökt undvika honom?"
"Det är svårt att undvika honom när han bara går in i mitt rum."pojken framför henne förklarade med ett galet utseende och fick en snort från sin syster. "Visste du att hans far dödade sig själv?"
Vera nickade. "Ja, det är därför hans mamma bestämde sig för att skicka honom hit."
"Jesus, varför var jag den enda som inte visste det?"Willie tappade av en irriterad look.
"Eftersom du var ung, oskyldig."förklarade blondinen och gav en våg mot Madison när hon gick förbi.
"Varför säger alla det? Du är bara tretton månader äldre än mig."kronprinsen rullade ögonen på sina systras ord. "Och femtio gånger mindre mogen än jag."
"Ursäkta bara tjugo gånger mindre."hon korrigerade honom med en fingerpunkt. "Och du vet att mamma berättar allt. Jag antar att de bara tänkte att du skulle veta när du blev äldre."
"Vad gör du ens här ute? Du hatar hästar."hennes bror talade i vantro och nickade mot de två i staketet. "Borde du inte gråta med glass just nu?"
"Jag är förolämpad för att du har stereotyper mig så mycket."Vera nynnade och tog en lång inandning. "Och jag blev Felices känslomässiga stödhjälte medan hon är rädd för sitt djur."
Willie nynnade. "Du är fortfarande upprörd över Axel?"
Vera ryckte på axlarna och undviker ögonkontakt när hon tittade på hästen. "Det är vad det är, du vet? Inget annat jag kunde göra."
"Tja, han trender över hela sociala medier."pojken gav ett fräckt flin. "Något som heter Axel Switthers Is Over Party."
Vera skrattade. "Är han verkligen?"
"Ja, den som läckte den videon av honom och den flickan i går kväll sparkade verkligen i röven."han nickade med huvudet. "Gissa att någon hade din rygg."
"Gissa det."Vera ryckte upp. "Vad sägs om dig?"
"Vad sägs om mig?"Willie gav en rynka av ögonbrynen. Det är ett drag som faktiskt hade liknande. Deras ögonbrynen stod båda ut på ansikten, trots att de var väl hållna, såg fortfarande lite för mörka eller för stora ut.
"Har du fått några andra vänner bortsett från augusti?"hon såg en retande look.
"Vad? Som killarna som håller med om allt jag säger eftersom de tror att de inte kan ha sina egna åsikter?"han knäckte henne ett flin. "Jag vet inte."
"Felice är din vän."Vera påpekade när de tittade på flickan, som försökte få det att verka som om hon inte tittade i deras riktning. "Våg till henne."
Wilhelm räckte upp för att vinka och fick en mycket energisk våg i gengäld. Han såg till Vera. "Erik ville att jag skulle påminna dig om att ta din-"
"Jag vet, det har jag."hon stoppade honom snabbt med ett allvarligt utseende. "Jag önskar att alla bara skulle sluta berätta för mig. Jag är inte ett barn."
"Jag tycker verkligen att du bara ska släppa ut dina känslor."Felice talade extremt snabbt och gick i snabb takt för att hålla jämna steg med Vera, som nästan sprintade. "I stället för att låtsas att allt är okej."
"Allt är okej! Jag är glad, jag har det bra."Vera gav en virvel. "Se, jag är jättebra. Skulle en fantastisk person kunna snurra?"
"Du och Axel var tillsammans i tre år."Felice påminde henne och gick snabbt igen när Vera skyndade sig, hennes rosa guldögonlock sågs fortfarande under natthimlen. "Det skulle vara helt normalt om du ville bli upprörd."
"Jag vill inte tänka på det."Vera snag-låt och skjuter sig in i hallen. "Se, vi ska på en film. Varför skulle jag bli upprörd?"
Felice rynkade i oro. "Vera-"
Men som hon alltid var när det gällde att fråga om Vera var okej efter att ha upptäckt att hennes pojkvän hade fuskat, ignorerades hon.
"Hallå."Vera viskade när hon pressade mellan Henry och Alexander.
"Jag trodde inte att du skulle komma."Henry talade och flyttade över några så att hon hade mer utrymme att sitta. Hennes knän pressade in i båda knäna. "Du missade öppningskrediterna."
"Felice behövde lite hjälp med popcorn."sa blondinen tillbaka och tittade mot vänster. "Hej Alexander."
"Hej, prinsessa Vera."han hälsade henne och lutade sin väska med popcorn på hennes sätt. "För dig."
"Jag visste inte att din bror och gränsen var så goda vänner."Henry kommenterade mot henne. Vera tittade förbi Madisons huvud och såg att Wilhelm hade sittat med Simon.
"Jag inte heller."Vera sa ärligt tillbaka och tittade på hur nära de hade satt. "Det är bra att han får vänner."
"Du kallar detta för en läskig film?"Augusti talade bakifrån.
"Håll käften."Madison stönade.
Några sekunder senare passerade en hoppskräck över skärmen och hade majoriteten av rummet hoppande. Alexander pressade en hand mot sitt hjärta, röd i ansiktet, tydligt rädd. Vera ville inte skratta åt honom, delade en titt med Henry och såg som om han försökte inte skratta heller. Prinsessan skottade närmare jordgubbblondinen och slog Alexanders arm. "Det är inte skrämmande här."
Inte bara tog hennes öppna armar honom av vakt, utan hur hon lutade sig mot Henry fick hans ögon att bredda sig. Alexander skottade tveksamt närmare, Veras armar lindade runt honom medan hennes huvud lutade sig mot Henrys axel. Han tog ett gott andetag och satte armen runt båda innan han kunde sike sig ut.
Felice tittar på oro för Veras skull, hur hon hade känt tomrummet från sitt trasiga hjärta.
"Kom igen, du kan inte vara rädd på riktigt."Augusti talade i irritation efter att alla hoppade.
Stella vände sig nu. "Kan du sluta förstöra filmen. Ingen kropp bad dig komma. Lämna gärna om du vill."
Det var inte så länge senare när Vera såg sin bror stå och skynda sig snabbt. Hon gav ett förvirrat uttryck och väntade ett ögonblick tills hon såg Simon stå kvar. En kännande smirk föll över hennes läppar, glad att hon inte hade kört efter honom nu.