๐๐‘๐ˆ๐๐‚๐„๐’๐’๐„๐’ ๐ƒ๐Ž๐๐“...

By wheelerblossom

101K 4.3K 979

-๐๐‘๐ˆ๐๐‚๐„๐’๐’๐„๐’ ๐ƒ๐Ž๐๐“ ๐‚๐‘๐˜ สธแต’แต˜โฟแต สณแต’สธแตƒหกหข ... More

๐ข๐ง๐ญ๐ซ๐จ
i. ๐ƒ๐จ๐ง'๐ญ ๐Ÿ๐š๐ฅ๐ฅ ๐จ๐ฏ๐ž๐ซ, ๐€๐ฅ๐ž๐ฑ๐š๐ง๐๐ž๐ซ
ii. ๐’๐ก๐ž'๐ฌ ๐ฐ๐š๐ฏ๐ข๐ง๐  ๐š๐ญ ๐ฒ๐จ๐ฎ
iii. ๐ข๐ญ'๐ฌ ๐๐ข๐Ÿ๐Ÿ๐ž๐ซ๐ž๐ง๐ญ ๐ฐ๐ก๐ž๐ง ๐ฒ๐จ๐ฎ'๐ซ๐ž ๐š ๐ ๐ข๐ซ๐ฅ
iv. ๐˜๐ž๐š๐ก, ๐ญ๐ก๐š๐ญ'๐ฌ ๐ญ๐ก๐ž ๐ž๐ง๐ญ๐ข๐ซ๐ž ๐ฉ๐จ๐ข๐ง๐ญ
v. ๐–๐ก๐จ ๐ญ๐ก๐ž ๐Ÿ๐ฎ๐œ๐ค ๐ข๐ฌ ๐š๐ฅ๐ฅ๐ž๐ซ๐ ๐ข๐œ ๐ญ๐จ ๐ฌ๐ญ๐ซ๐š๐ฐ๐›๐ž๐ซ๐ซ๐ข๐ž๐ฌ?
vii. ๐ฌ๐ฎ๐œ๐ค ๐ฆ๐ฒ ๐๐ข๐œ๐ค
viii. ๐–๐จ๐ฎ๐ฅ๐ ๐š ๐ฌ๐š๐ ๐ฉ๐ž๐ซ๐ฌ๐จ๐ง ๐›๐ž ๐š๐›๐ฅ๐ž ๐ญ๐จ ๐ฌ๐ฉ๐ข๐ง?
ix. ๐€๐ฅ๐ž๐ฑ๐š๐ง๐๐ž๐ซ, ๐ฒ๐จ๐ฎ'๐ซ๐ž ๐ฌ๐ฎ๐œ๐ก ๐š ๐ ๐จ๐ฌ๐ฌ๐ข๐ฉ
x. ๐•๐ž๐ซ๐š ๐š๐ง๐ ๐–๐ข๐ฅ๐ก๐ž๐ฅ๐ฆ ๐ฌ๐ฉ๐ž๐š๐ค๐ข๐ง๐ 
xi. ๐๐จ ๐ฒ๐จ๐ฎ ๐Ÿ๐ž๐ž๐ฅ ๐š๐ฅ๐จ๐ง๐ž
xii. ๐ˆ ๐ญ๐ก๐ข๐ง๐ค ๐ฒ๐จ๐ฎ'๐ฅ๐ฅ ๐ฆ๐š๐ค๐ž ๐š ๐ ๐จ๐จ๐ ๐ช๐ฎ๐ž๐ž๐ง
xiii. ๐ˆ ๐ญ๐จ๐ฅ๐ ๐ฒ๐จ๐ฎ ๐ญ๐ก๐š๐ญ ๐ฉ๐จ๐ฅ๐ฒ๐š๐ฆ๐จ๐ซ๐ฒ ๐ญ๐ฐ๐ž๐ž๐ญ ๐ฐ๐š๐ฌ๐ง'๐ญ ๐Ÿ๐š๐ค๐ž!
xiv. ๐ˆ๐Ÿ ๐ข๐ญ ๐ฐ๐จ๐ฎ๐ฅ๐ ๐›๐ž ๐จ๐ค๐š๐ฒ ๐ข๐Ÿ ๐ˆ ๐ค๐ข๐ฌ๐ฌ๐ž๐ ๐ฒ๐จ๐ฎ?
xv. ๐–๐จ๐ซ๐ซ๐ข๐ž๐ ๐š๐›๐จ๐ฎ๐ญ ๐€๐ฅ๐ž๐ฑ๐š๐ง๐๐ž๐ซ?
xvi. ๐„๐ข๐ญ๐ก๐ž๐ซ ๐ฐ๐š๐ฒ, ๐ฌ๐จ๐ฆ๐ž๐จ๐ง๐ž'๐ฌ ๐ ๐จ๐ง๐ง๐š ๐ ๐ž๐ญ ๐ก๐ฎ๐ซ๐ญ
xvii. ๐ฐ๐ž'๐ซ๐ž ๐ ๐จ๐ข๐ง๐  ๐ญ๐จ ๐š๐ฅ๐ž๐ฑ๐š๐ง๐๐ž๐ซ๐ฌ
xviii. ๐’๐ก๐ž ๐ข๐ฌ๐ง'๐ญ ๐ฐ๐ž๐ข๐ซ๐. ๐’๐ก๐ž'๐ฌ ๐ฎ๐ง๐ข๐ช๐ฎ๐ž
xix. ๐ฅ๐ž๐š๐ค๐ž๐
xx. ๐ƒ๐จ๐ง'๐ญ ๐๐จ ๐š๐ง๐ฒ๐ญ๐ก๐ข๐ง๐  ๐ˆ ๐ฐ๐จ๐ฎ๐ฅ๐๐ง'๐ญ ๐๐จ
XXI. ๐š ๐๐š๐ง๐ ๐ž๐ซ๐จ๐ฎ๐ฌ๐ฅ๐ฒ ๐ ๐จ๐จ๐ ๐ฉ๐ฅ๐š๐ง
XXII. ๐จ๐ซ๐๐ž๐ซ๐ฌ ๐Ÿ๐ซ๐จ๐ฆ ๐ญ๐ก๐ž ๐ช๐ฎ๐ž๐ž๐ง
XXIII. ๐š ๐ฉ๐ซ๐ž ๐›๐ข๐ซ๐ญ๐ก๐๐š๐ฒ ๐ฉ๐ฅ๐š๐ง
XXIV. ๐ฅ๐จ๐ฎ๐ ๐ฌ๐ข๐ฅ๐ž๐ง๐œ๐ž
xxv. ๐ฐ๐ก๐จ'๐ฌ ๐ญ๐จ ๐›๐ฅ๐š๐ฆ๐ž?
xxvi. ๐›๐ซ๐ž๐š๐ค ๐ž๐ฏ๐ž๐ง

vi. ๐๐จ ๐จ๐ง๐ž ๐ฐ๐ข๐ฅ๐ฅ ๐ค๐ง๐จ๐ฐ

3.9K 178 21
By wheelerblossom

"What is this?" Vera asked Felice the next morning, favoring a horrible headace as everyone hit the table, encouraging Madison to stand up on the table.

"Something silly." Felice shook her head, looking at the green drink. "Drink your greens and eat your carbs, it'll help your hang over."

Vera listened to her, taking a sip of the disgusting drink and biting into the bagel.

"Who?" Stella looked up at her.

"Nills, uhhh, what's his name?" Madison spoke up, becoming lost of words and forgetting. "Third year."

The girls gasped in realization .

"He..." Madison trialed off with a minor cringe. "He put it out there."

Vera snorted from behind her bagel.

"Yeah, but how was it?" Felice grinned up as her with a nod.

"It was..." she trailed off again with a weird look. "Okay, I guess."

"Did he make you finish?" Vera spoke up, earning a string of gasps, laughs, and looks of craze and disbelief.

"No!" Madison laughed, making the rest of the girls do the same .

"Would you go again?" Felice asked from the other side of Vera.

"No. God, no." Madison said back immediately with a shake of her head. "I was just board."

The morning table all laughed at her. Vera took another bit of her bagel, looking at the fruit bowl that was next to the plate. Her eyes fell upon the strawberry's laid on top, and suddenly, remembered the embarrassing memory she shared with a pair of boys last Friday.


"Princess Vera." Alexander greeted her with a smile when she approached him at his desk. "Feeling better?"

Vera turned, grabbing the back of Henry's shirt, giving him a harsh yank to sit down next to Alexander so she'd been looking down at the pair. They both stared up at her with wide eyes. The blonde cleared her throat. "It's come to my attention that I may have....say some questionable things. And done some.. foolish things."

"Foolish? You puked on Alexander's shoes and then on him again when we helped you through the window." Henry laughed, getting her attention. He then cleared his throat when neither of them laughed. "Its okay, I was worse the first time I drank."

"No worries." Alexander smiled at her.

Vera have an embarrassed smile before hesitating. "Did either of you...tell anyone?"

"That you puked on me twice?" Alexander asked her.

"That I was...that intoxicated." Vera looked for big words to try and seem like the smart girl who had her entire life together and not just the drunk girl they had to escort home from a party.

"Of course not, Princess Vera." Alexander shook his head at her.

"I told August we got you back to your dorm, but that's it." Henry shook his head up at her, seeing the faint look she had. "Why? Is it suppose to be a secret that you left?"

"I just don't want it to get back to my parents that I was nearly passed our in a yard on my first week at a new school." Vera hoped they understood, eyes darting between the pair. "Do we have an agreement?"

"No one will know." Alexander promised, a kind smile on his face.

Vera turned her eyes toward Henry as he agreed. "You have my word."

She smiled at the pair before taking the seat infront of them, Willie coming in moments later.

"Hi." Sara's voice made her look over, seeing her beaming up at Felice, who either ignored her or hadn't heard. Vera looked at Simon as he walked in, the last to do so, going to sit next to his sister right next to the royal duo. Vera took a double look at Willie, seeing him leaning over to go and say something to the boy before their teacher had walked in.

They all stood before being encouraged to sit back down after welcomes were given.

"Did you make a friend?" Vera whispered to her brother, hitting him in the arm with her pencil.

"What?" he turned to her quickly, noticing she nodded toward Simon. "No, ye- not a friend, we just talked."

"Is he nice?" Vera went on in questioning. She hadn't gotten a answer before Mr.England stood before their desk, stopped after passing back the test.

"I'm afraid the Prince and Princess missed this test, but he and she can take it later." the older man promised the two with a nod.

"Thank you, Mr England." Willie spoke for the two as Vera gave a small smile, leaning on her elbow. She looked back at Henry and Alexander, getting a thumbs up from the strawberry blonde while the other was making sure his paper was perfectly lined with the side of his desk.

"Thank you." Simon spoke as his test was laid infront of him. He stared down a moment before looking at Sara. "What'd you get?"

Sara whispering wasn't loud enough for Vera to hear.

"You've got to learn to keep your nerves in check." Mr England spoke as he heard Simon speaking to Sara. "Most of your calculations were correct but many of your answers are not."

The boy looked in embarrassing a second. "Thank you, Mr England."

His head turned to Sara. "I use to have straight A's on every test."

"Yeah, well, that school had a lower grade average." Sara met his eye with a honest shrug.

"Damn, I got an A minus." Henry spoke up, Alexander looking over his work. His head looked up at Vera. "Here, memorize this for when you take the test."

Vera looked to make sure Mr England hadn't been looking, glancing back before looking to Alexander. He put a finger to his lips as Vera took Henry's test, sliding it into her bag.

"They pay for private lessons before the test." Willie leaned over toward Simon to speak. Vera tried to make it seem like she hadn't been listening.

"What?" Simon pulled an odd look.

"Extra studied with Mr England at Fortridge House all weekend." the prince nodded his head in confirmation.

"I study with the teachers every work day." Simon whispered back in annoyance and disbelief.

"Well, he's not as strict with those who pay for private tutoring." Wilhelm answered back, seemingly taking Sara's advice, and spoke honestly.

Vera felt her phone vibrate, glancing up at their teacher before reaching into her pocket and looking down at the message. Her body heated up, her heart raced, looking at the photo one of her friends from her old school had sent.

She turned her phone off quickly, her breathing picked up in the slightest as her eyes darted around, starting to water. Willie looked over when he sensed it, giving her arm a small nudge. "Did something happen?"

Vera looked down, taking a breath as she slid her phone into his lap. Willie looked down at the message, opening her screen up again. He blinked in disbelief at the photo of Axel kissing a girl he had recognized from his old math class. "Is this recent?"

"It has to be. She didn't move there until after him and I had gotten together." Vera whispered, her eyes were watery and she was red in the face. "I wanna leave."

"Go, I'll get your stuff." he nodded, holding her wrist a second before Vera stood, ignoring the classroom going silent as all the eyes watched her hurry out of the room, eyeing filling up with tears the second she was out of view of anyone to actually see her cry.


kylie speaks

alenra> that flop axel.


"Vad är det här??"Vera frågade Felice nästa morgon och gynnade en hemsk huvud när alla träffade bordet och uppmuntrade Madison att stå upp på bordet.

"Något dumt."Felice skakade på huvudet och tittade på den gröna drinken. "Drick dina gröna och ät dina kolhydrater, det hjälper dig att hänga."

Vera lyssnade på henne, tog en slurk av den motbjudande drinken och biter i bageln.

"WHO?"Stella tittade upp på henne.

"Nills, eh, vad heter han?"Madison talade upp och förlorade ord och glömde. "Tredje året."

Flickorna gispade i insikt .

"Han..."Madison prövade med en mindre kryp. "Han lägger ut det där."

Vera snörde bakom hennes bagel.

"Ja, men hur var det?"Felice grinade upp som henne med en nick.

"Det var..."hon släpade igen med ett konstigt utseende. "Okej, antar jag."

"Gjorde han dig klar?"Vera talade upp och tjänade en rad gisper, skratt och utseende av vurm och vantro.

"Nej!"Madison skrattade och fick resten av flickorna att göra detsamma .

"Skulle du gå igen?"Frågade Felice från andra sidan Vera.

"Nej. Gud, nej."Madison sa omedelbart tillbaka med en skakning av huvudet. "Jag var bara ombord."

Morgonbordet skrattade alla åt henne. Vera tog ytterligare en bit av sin bagel och tittade på fruktskålen som låg bredvid plattan. Hennes ögon föll på jordgubbens lägg på toppen och kom plötsligt ihåg det pinsamma minnet hon delade med ett par pojkar förra fredagen.


"Princess Vera."Alexander hälsade henne med ett leende när hon närmade sig honom vid hans skrivbord. "Känns bättre?"

Vera vände sig och tog tag i baksidan av Henrys skjorta och gav honom en hård yank att sitta bredvid Alexander så att hon tittade ner på paret. De stirrade båda på henne med breda ögon. Blondinen rensade halsen. "Det har kommit till min uppmärksamhet som jag kan ha....säg några tvivelaktiga saker. Och gjort lite.. dumma saker."

"Dålig? Du pukade på Alexanders skor och sedan på honom igen när vi hjälpte dig genom fönstret."Henry skrattade och fick hennes uppmärksamhet. Han rensade sedan halsen när ingen av dem skrattade. "Det är okej, jag var värre första gången jag drack."

"Inga bekymmer."Alexander log mot henne.

Vera har ett generat leende innan han tvekar. "Gjorde någon av er...berätta för någon?"

"Att du puckade på mig två gånger?"Frågade Alexander henne.

"Det var jag..... det berusade."Vera letade efter stora ord för att försöka verka som den smarta flickan som hade hela sitt liv tillsammans och inte bara den berusade flickan de var tvungna att eskortera hem från en fest.

"Naturligtvis inte, prinsessa Vera."Alexander skakade på huvudet mot henne.

"Jag sa till augusti att vi fick dig tillbaka till din sovsal, men det är det."Henry skakade upp huvudet mot henne och såg den svaga looken hon hade. "Varför? Antar det att det är en hemlighet som du lämnade?"

"Jag vill bara inte att det ska komma tillbaka till mina föräldrar att jag nästan passerade vår på en gård på min första vecka på en ny skola."Vera hoppades att de förstod, ögon gick mellan paret. "Har vi ett avtal?"

"Ingen kommer att veta."Julexander lovade, ett snällt leende i ansiktet.

Vera vände ögonen mot Henry när han gick med på det. "Du har mitt ord."

Hon log mot paret innan hon tog plats framför dem, Willie kom in några ögonblick senare.

"Hej."Saras röst fick henne att titta över och såg henne stråla upp mot Felice, som antingen ignorerade henne eller inte hade hört. Vera tittade på Simon när han gick in, den sista som gjorde det, kommer att sitta bredvid sin syster bredvid den kungliga duon. Vera tittade dubbel på Willie och såg honom luta sig för att gå och säga något till pojken innan deras lärare hade gått in.

De stod alla innan de uppmuntras att luta sig tillbaka efter att välkomnande gavs.

"Gjorde du en vän?"Vera viskade till sin bror och slog honom i armen med sin penna.

"Vad?"han vände sig snabbt mot henne och märkte att hon nickade mot Simon. "Nej, ni - inte en vän, vi pratade bara."

"Är han trevlig?"Vera fortsatte i förhör. Hon hade inte fått något svar innan Mr.England stod framför deras skrivbord, slutade efter att ha gått tillbaka testet.

"Jag är rädd att prinsen och prinsessan missade detta test, men han och hon kan ta det senare."den äldre mannen lovade de två med en nick.

"Tack, herr England."Willie talade för de två när Vera gav ett litet leende och lutade sig på armbågen. Hon såg tillbaka på Henry och Alexander och fick tummarna upp från jordgubbblondinen medan den andra såg till att hans papper var perfekt fodrat med sidan av sitt skrivbord.

"Tack."Simon talade när hans test lades framför honom. Han stirrade ett ögonblick innan han tittade på Sara. "Vad fick du?"

Sara viskade var inte tillräckligt högt för att Vera skulle höra.

"Du måste lära dig att hålla nerverna i schack."Herr England talade när han hörde Simon tala med Sara. "De flesta av dina beräkningar var korrekta men många av dina svar är det inte."

Pojken såg pinsamt en sekund. "Tack, herr England."

Hans huvud vände sig mot Sara. "Jag brukar ha raka A på varje test."

"Ja, den skolan hade ett lägre betygsgenomsnitt."Sara mötte sitt öga med en ärlig axel.

"Fan, jag fick ett A-minus."Henry talade upp, Alexander tittade på sitt arbete. Hans huvud tittade upp på Vera. "Här, memorera detta för när du tar testet."

Vera såg till att England inte hade tittat och tittat tillbaka innan han tittade på Alexander. Han satte ett finger på läpparna när Vera tog Henrys test och gled det i hennes väska.

"De betalar för privata lektioner före testet."Willie lutade sig mot Simon för att tala. Vera försökte få det att verka som om hon inte hade lyssnat.

"Vad?"Simon drog ett udda utseende.

"Extra studerade med Mr England på Fortridge House hela helgen."prinsen nickade med huvudet i bekräftelse.

"Jag studerar med lärarna varje arbetsdag."Simon viskade tillbaka i irritation och vantro.

"Tja, han är inte lika strikt med dem som betalar för privat handledning."Wilhelm svarade tillbaka och till synes tog Saras råd och talade ärligt.

Vera kände att hennes telefon vibrerar, tittade upp på sin lärare innan hon räckte in i fickan och tittade ner på meddelandet. Hennes kropp värmdes upp, hennes hjärta tävlade och tittade på fotot som en av hennes vänner från hennes gamla skola hade skickat.

Hon stängde av telefonen snabbt, hennes andning tog upp i det minsta när hennes ögon gick runt och började vattna. Willie såg över när han kände det och gav hennes arm en liten nudge. "Hände något?"

Vera såg ner och tog en andetag när hon gled sin telefon i hans knä. Willie tittade ner på meddelandet och öppnade skärmen igen. Han blinkade i vantro på fotot av Axel som kysste en tjej som han kände igen från sin gamla matematik. "Är det nyligen?"

"Det måste vara. Hon flyttade inte dit förrän efter honom och jag hade träffats."Vera viskade, hennes ögon var vattniga och hon var röd i ansiktet. "Jag vill lämna."

"Gå, jag får dina saker."han nickade och höll hennes handled en sekund innan Vera stod och ignorerade klassrummet och tystade när alla ögon såg henne skynda sig ut ur rummet och såg på att hon fyllde med tårar den andra hon var ur synen på någon att faktiskt se henne gråta.

Continue Reading

You'll Also Like

19K 290 20
This is just wilmon one shots (From Netflix's show young royals There will be warnings on top of some chapters for tw and my spelling and grammar i...
36.3K 627 26
wilmon oneshots, updates may be slow but i try! dont like it? leave ๐Ÿคญ
61.4K 2.5K 54
My version of the continuation after season 1 I'm sorry I suck at descriptions :/ please remember that this is MY version and shouldn't be taken lite...
78.3K 1.4K 20
love isn't always pretty, but it's worth fighting for (their story continues...)