Mitt nya liv i en ny värld

Är jag inte den ända?

Lea's perspektiv

Jag beställde hamburgare med pommes. När jag hade beställt så tog jag fram mobilen, inga missade samtal från mamma... Det är väll bäst så här? Killen beställde och satt kvar och väntade på sin beställning, som jag. Ska jag börja prata med honom? Kanske inte så bra idé, vill inte riskera nått.
Jag stoppade ner mobilen i fickan och suckade.

- Hej sa han till mig.
- Hej sa jag och kollade upp på honom.
- Vad heter du? Frågade han mig.
- Lea, och du? Svarade jag honom.
- Simon sa han.

Han ställde sig upp och gick till toaletten. Jag fick min mat och började äta. Efter en stund blev jag törstig så jag reste mig upp och gick till vattendunken. Bredvid den fanns det glas så jag tog ett glas och fyllde på med vatten i det. När jag vände mig om för att gå till min plats så gick jag in i någon.

- Oj, förlåt sa jag och kollade upp på personen.
- Det gör inget stumpan svarade manen jag gick in i.

Han log läskigt och jag kollade runt och såg att det fanns två till män bredvid honom. Ta det lugnt, försök att komma undan utan att visa något. Jag bakade tills jag möttes av vattendunken. Fan. Dem kom närmare. En av männen tog i mitt hår och jag fick panik.

- Rör inte mig gubbjävel sa jag och tog bort hans hand från mitt hår.
- Kom igen, vill du inte ha lite roligt sa han och kom närmare.
- Nej, låt mig vara svarade jag surt.

Simons perspektiv

Jag gick ut ur toaletten och stannade upp när jag såg att tre män stod runt Lea. Jag var på väg för att skydda henne. Men jag stannar upp av att se att det började bubbla mer och mer i vattendunken bakom Lea. Hon såg riktigt arg ut.

- Låt mig va skrek hon.

Men dem lyssnade inte på henne. Vattnetdunken som nyss bubblade börja läcka. All vatten hamnade runt henne. En av männen tog på hennes rumpa så hon blev ännu argare och vattnet runt henne började flyga runt henne. Allt vatten samlades framför hennes högra hand och hon styrde vattnet på dem och vattnet frös. Männen var täckta av is överallt utom halsen och huvudet så dem kunde andas.

Hon såg chockad ut och såg mig. Hon tog sin väska snabbt och sprang ut ur baren.

Lea's perspektiv

Jag sprang till busshållplatsen och stannade upp för att hämta andan. Jag satte mig på bänken och helt plötsligt började det snöa. Jag kollade på mina händer.

- Var du tvungen sa jag till mig själv.

Jag suckade högt och ställde mig upp och gick långsamt där ifrån.

- Lea, är du okej? Hörde jag en bekant röst bakom mig.

Det var Simon som stod två meter bakom mig. Det verkade som han hade sprungit, för han hämtade andan.

- Håll dig borta från mig! Sa jag högt.
- Jag vill hjälpa dig sa han.
- Jag vill inte skada dig svarade jag.

Han kom närmare och jag började baka.

- Jag är som dig sa han.
- Va? Sa jag och kollade frågande på honom.