New start

KAPITEL 25

Jag är fortfarande helt överrumplad över vad som just hände, allt hände så fort, allt kom som en chock. Chase kysste mig, han har gillat mig länge utan att jag vetat om de, alla andra visste om de till och med Jack, han visste att jag skulle dra ifrån. Hur visste han det? Vad skulle hända om jag inte gjorde de, om jag inte skulle dra mig ifran och fortsatt?
Men frågan är, vill jag verkligen vara med Jack efter allt som har hänt?

-

Jag tar ett djupt andetag och sedan knackar jag. Den öppnas och där står han, han som fick mig på fall och sedan krossade mitt hjärta. Han såg chokad ut men ett litet leende spred sig på hans läppar. Jag ångrade mig genast "Dehär var ett misstag, glömt att jag var här"  jag vände mig snabbt för att gå. "Madi" jag ignorerade honom "Mads" sa han högre och han röst skärde sig lite, som om han var påväg att börja gråta. Jag stannade men vände mig inte om. "Ingenting hände mellan jag och dendär tjejen" där skärde sig rösten igen. Jag vände mig om och såg honom stå där helt stilla med tårar i ögonen. Jag tyckte automatiskt synd om honom, men varför då, de mesta var ju förstås hans fel. Jag gick fram till honom. "Jag årkar inte bråka något mer, så om du ljuger så.." "jag ljuger inte jag är seriös, jag fick aldrig prata klart" jag suckade. Jag la handen på hans kind och torkade bort en tår med tummen. "Jag vill tro dig men det är lite svårt" jag tog bort hande. "Jag lovar, jag kunde inte vara med henne, hon ville men jag ville inte ens från första början, men hon gick runt och sa de till alla så jag började själv tro på det" han drog efter andan och tog min hand i sin. "Jag låg inte med henne" jag tittade bekymrat på honom "du sa inte emot då jag sa de och hon skrev till dig dagen efter och.." han avbröt mig och la nu sin hand på min kind och tittade ner på mig och fick min uppmärksamhet. "Jag vet, jag vet och de var ett stort misstag men jag var full och allt var kaous i min hjärna så jag bara höll med på vad du sa, jag ville bara ha dig tillbaka" jag kände det började svida i ögonen, var allt ett missförstånd? "Men dagen efter då hon hörde av sig till dig" " shyshyshy, jag vet men de var för att jag ville säga åt henne att hon ska sluta sprida rykten och sätta henne på plats" nu började tårarna på komma, jag började känna mig svag i benen, jag vet att han talar sanning för jag kan se de i hans ögon, han har aldrig ljugit när han har gett mig dedär blicken. En rysnig gick genom kroppen. Jag kunde inte hålla inne tårarna något mer. Han kramade om mig hårt som förut. "Förlåt för att jag inte lyssnade på dig, förlåt för att jag skyllde allt på dig, förlåt för allt" jag andades in och kunde känna hans värme sprida sig genom sin kropp till min. "Det är jag som ska säga förlåt, jag har vart en idiot" "ja, en riktig idiot" han skrattade. En lättnad spred sig genom kroppen, ett lungn som jag lovar att hann åxå kunde känna. "Jag önskar vi kunde börja om" sa han med ett lungn. Jag drog ifrån kramen, drog tröjärmen under näsan och stärkte fram handen "Hej, jag är Madison men kallas Madi eller Mads om du föredrar de" sa jag med ett leende på läpparn. Ett leende spred sig genast på hans läppar och han tog min han och skakade den. "Och jag heter Jack, och anses vara en riktig idiot" sa han och sedan kysste han min hand. "De bästa idioten" sa jag med etts tort leende på läpparna. Vi skrattade och han la armen om mina axlar som en av sina killkompisar och lädde mig in.

                              SLUT
tack till alla dom har läste såhär långt, att kanske vart lite hastigt men kunde inte lämna allt oskrivet och utan svar, men ska försöka skriva en annan bok i ungefär samma stuk men ändå annorlunda.  Ha en bra dag och håll dig säker♡