New start

KAPITAL 20

Många dagar har gått, jag har stannat hemma från skolan några dagar och Jack har inte hört av sig. Hailey berättade att han inte har varit på skolan på jättelänge.

Är det jag som ska ta första steget och säga förlåt eller, jag vet inte om de var han som berättade för henne. Tänk om de inte var de, men tänk om de va de då. Ska jag ändå säga förlåt.

Förlåt för att du berättade för henne, förlåt för att jag trodde jag kunde lita på dig, förlåt för att du förstörde mitt liv.

Jag måste prata med honom face to face och veta sanningen. Just nu vet jag inte ett skit. Olivia den bitchen kanske har sina kontakter för att förstöra mitt liv.

Mamma vet om händelsen på skolan, jag berättade allt för henne, hon och Hailey är de som har stöttat mig mest.

Mina tankar avbröts av att de knackade på dörren. Vem kommer nu mitt på en veckodag. Jag ställde mig upp ur soffan och öppnade dörren och mötte ett antal blickar. 

Det var Jacob, Liam, Chase och Alex. Jag tittade på de väldigt förvirrad.

"Hej" sa Jacob.
"Hej, va gör ni här" sa jag förvirrat.
"Vi ville bara kolla hur du mår" sa han och log ett snett leende.

Bakom honom stod Chase, Liam och Alex, med ett litet tröstande leende på läpparna.

Jag backade för att från dörren för att släppa fram dem. "Kom in" sa jag och bet mig på pekfingernageln.

De kom in, tog av sig skorna och satte sig i soffan.

"Ska inte ni vara i skolan" frågade jag.
"Det var tråkigt, så vi gick" sa Jacob och lutade sig tillbaka i soffan.
"Ska inte du vara i skolan"
Jag blängde på Jacob medas jag bet mig nervöst på naglarna, något jag gör ganska ofta.

"Har ni pratat med honom" frågade jag och satte mig på soffkanten nedanför Chase.

"Han svarar inte då man ringer eller då man försöker kontakta honom på nått sätt" sa Alex

Jag suckade och fäste blicken på golvet.

"Men hallå du" sa Liam. "Du måste prata med honom"
"Ja jag tror inte det var han som berättade för henne, varför skulle han göra det" fyllde Jacob på.

"Men hur kan hon veta det då om inte det var han som berättade" sa jag och ryckte på axlarna, tårarna ville tränga sig fram.

"Det är Olivia, hon är en bitch, hon får som hon vill" sa Chase och hoppade  närmare mig.

Jag tittade på honom med tårar i ögonen.

"Han älskar dig för jävla mycke för att släppa tagen om dig" sa Chase och la ena hande på mitt knä för att försöka trösta mig.

Jag brast ut i gråt, jag försökte vara stark nu när killarna var här men det gick inte, jag är för svag för att leka stark.

"Jag har fuckat upp allt" sa jag och satte händerna i ansiktet.

"Neeeej, absolut inte" sa killarna i kör och ställde sig upp snabbt för att ge mig en kram.

Jag klämdes i mitten av kramen, jag kände mig så liten här i mitten, alla fyra höll om mig, det kändes som dom beskyddade mig. Jag kunde inte låta bli att skratta. Tillslut började alla skratta och drog ifrån kramen.

"Nå vilka mjukisar ni är" sa jag med en dryg bebis röst.

De puttade mig ner i soffan, och jag fortsatte bara att skratta.

"Du måste prata med honom, ikväll. Vi sjutsar dig" sa Alex och satte sig i soffan igen.

"Kom vi drar nu" sa Jacob och började gå mot ytterdörren.

"Vänta, kan ni inte stanna ett tag så jag får tänka ut vad jag ska säga" sa jag och drog fingrarna genom håret.

De tittade på varandra och nickade sedan till mig. Jag andades ut.

"Men vi måste äta något, annars går vi" sa Jacob med ett flin på läpparna.

Jag suckade "okejdå"
"Yeees, vi beställer pizza" säger Jacob glatt och killarna håller verkligen med.

Från ingen stans börjar de låtsas fightas om vem som måste ringa.
Vilka töntar.

Min hjärna söktes automatiskt tillbaks tankarna till Jack, vad fan ska jag säga till honom, allt är mitt fel.